21:an

Det här är min son.
Han är 15 år.
Han är en fena på you tube.
Han är bra på bild
Han är simmare.
Han är trummis.
Han är bästa kompis med A.

Andra kanske säger att han är utvecklingsstörd eller att han har Downs syndrom.

Själv säger han att han är hockeyspelare.

Och det är det som är viktigt – det man bygger sin identitet ska inte vara det som andra ser som fel och brister – man ska bygga sin identitet på sådant som är roligt och som man känner sig stolt över.

Det här är min son – han är hockeyspelare!

Jag ber om er hjälp.

Jag oroar mig mycket över svårigheten att nå ut med information om hur föräldrarna kan göra det bästa arbetet hemma för att hjälpa barnen att bli sociala och kommunikativa. Jag får höra hur föräldrar är övertygade om att det bästa är att låta barnen följa träningsprogram som ofta gör dem till lydiga, passiva elever och inte till de sociala personer som de behöver få bli. Ofta är det personal som utför träningen.

De inser helt enkelt inte att ett barn, för att utvecklas, behöver interagera mer och mer med matchade, balanserande och lekfulla människor.

Föräldrarna inser inte vilka underverk de kan göra hemma. Jag argumenterar inte för att hålla istället för förskola och skola. Jag vill bara fler människor att veta hur mycket föräldrar har gjort för att involvera sina barn i en social värld av inlärning.

Jag ser regelbundet barn som tränas isolerat och lär sig att det är så det ska vara och inte lära sig att vara social och kommunikativ. Och jag ser föräldrar som inte tror på sig själva och saknar effektiva strategier kring hur de ska hjälpa sitt barn att utvecklas.

Jag ser så många barn som i förskolor och skolor, träningsprogram och intensivträning som kan lära sig fakta om olika saker, men som inte får lära sig sociala förmågor. Detta trots att många har visat oss att det kan göras och görs bäst inom familjen.

Jag ber er om hjälp. Hjälp att sprida Kommunicerande Samspel (Communicating Partners) till föräldrar och yrkesverksamma. Tipsa dem om webbsidorna (sv eller eng), böckerna och filmerna och rekommendera dem att hå med i vår Yahoogrupp.

Du kan också tipsa mig om yrkesverksamma jag kan kontakta — e-post, telefonnr eller adresser. Berätta för mig om habiliteringar, förskolor, skolor, föreningar, föräldragrupper och enskilda föräldrar som kan ha nytta av Kommunicerande Samspel (Communicating Partners).

Jag gör detta på egen hand, med Barbaras daglig hjälp i Yahoo-gruppen, och så jag vill bygga ett social forum som sprider ordet att föräldrar kan göra så mycket. Jag kan inte förstå att människor inte inser att barn kan lära sig att vara sociala och kommunikativa mycket mer hemma än i skolan där målen är främst akademiska.

Det oroar mig mycket att föräldrar missar så många möjligheter att hjälpa sitt barn utvecklas när de förväntar sig att någon annan ska hjälpa barnet. Det finns väldigt många personliga historier om hur föräldrar har ändrat sitt sätt att samspela och hur det lett till att deras barn har kommit ut ur sina skal för att vara mer sociala och kommunikativa.

Om du vill att jag ska skicka dig en sammanfattning för att dela med andra, kan jag
göra det. (på engelska)

Jag ser fram emot att höra från dig.

Dr Jim
macdonaldj86@gmail.com

(snabböversatt av mig)

Varje gång jag hör en förälder säga (eller skriva) om att deras barn med DS har det eller det problemet och att de får höra att så är det hos barn med DS vill jag skrika

NEJ! DET ÄR INTE NORMALT BARA FÖR ATT MAN HAR DOWNS SYNDROM!

Downs syndrom är en extra kromosom – det finns högre risk (och chans i vissa fall) för olika saker, men allt SKA behandlas!!

En extra kromosom gör inte att barn blir våldsamma – finns tendenser till våld måste man gå till botten med det. När, var, hur? kartlägg beteendet – se om du kan förstå det. Försök att stävja det. Får du inte resultat snabbt så KRÄV hjälp med beteendet. Här ska Hab kunna hjälpa till, om inte så ta kontakt med familjeläkare, barn och ungdomshälsan, bup, skolkurator eller nån annan du kommer att tänka på – det enda du inte får göra är att ge upp. Våld är inte ok.

En extra kromosom gör inte att man inte kan gå, bara att det tar längre tid. Vid 3 år bör ett barn med Ds lärt sig gå. Vid 5 år ska hen kunna gå en längre promenad utan problem.

Roll-kort att använda vid gruppuppgifter i skolan med teckenillustrationer som stöd.

Det är ok att använda och sprida dessa bilder så länge du anger källa.

Hittade denna i datorn när jag letade efter något helt annat. Tänkte kanske någon ville ha. Det enda jag kräver är ett TACK i kommentarerna 🙂

Vi har inte alltid kommit överens Karlstadmodellen och jag. När sonen var liten och det inte fanns något annat än Irenes gamla böcker från studentlitteratur var det värst. Jag kunde inte förlika mig vid tanken att jag skulle behandla min son som någon robot som skulle programmeras – för det var så jag uppfattade böckerna. Jag träffade andra föräldrar som beskrev hur de ägnade många timmar i veckan åt att ordna speciella material istället för att umgås naturligt med barnen – eller så uppfattade jag det. Det kändes som att jag inte fick vara en älskande mamma utan att jag skulle, i varenda liten detalj, följa en noga plan med vissa ramsor och lekar som han och jag var tvungna att göra. Jag försökte – men herregud, flera av övningarna i första boken gick ut på att man skulle vara två vuxna och en bebis! Här var jag en vuxen med två bebisar! Jag tvingade honom att teckna och leka boll och en massa annat som stod och vi blev liksom distanserade från varandra. Jag insåg att det inte funkade.

Jag hittade andra vägar i vår vardag (men de tänker jag inte ta upp här och nu, för det här handlar om Karlstadmodellen), men Karlstadmodellen är rätt påträngande i DS-världen så jag fortsatte ändå lära mig. Gick på materialträffar, kurser, föreläsningar och t.o.m. cirkelledarutbildning. Numer vet jag vad det är som jag har svårt med, Irene gjorde det klart på en föreläsning om skolan jag var på. Hon berättade att om ett barn ska få vara delaktig i en gemensam arbetsuppgift måste barnet ha fått träna in det som ska göras i förväg. Min grundsyn är tvärt om – att allt gemensamt måste läggas upp på ett sådant sätt att alla kan, får och vill delta. Att det är inte barnet som ska anpassas till verksamheten utan verksamheten som ska anpassas till barnet.

Sen har vi Anneli och Hattenförlaget. Hon har verkligen gjort otroligt mycket för språkutvecklande lek. Hennes omvandlingar av de tråkiga materialen är fantastiska. Hade sonen varit liten idag hade jag lagt undan Irenes böcker (åh jag hoppas att jag aldrig en sett dem!) och satsat på hattenförlagen språkväskor istället. En väska för varje bok – de är ju där! Och samtidigt kombinerat med Communicating Partners Program /Kommunicerande Samspel förståss – för DET vet jag har funkat för oss.

Så gör vi faktiskt idag – kombinerar material vi får från logopeden med Hattenprodukter och Kommunicerande Samspel…

Ibland fantiserar jag om ett anpassat samhälle. Ett samhälle där vår väg inte alltid är den udda och ovanliga. Ett samhälle där inkludering är det självklara. Jag tänker mig den mindre ort dit 20-30 familjer där någon har svårigheter liknande min son, men i olika åldrar. På ortens förskolor skulle flera barn börja. Man skulle anpassa verksamheten med bildstöd, tecken och struktur. Inga särskilda avdelningar skulle skapas.

I skolan likadant. All personal skulle involveras, för dess elever skulle finnas i alla klasser på alla nivåer. Föreningslivet skulle få ett uppsving med många nya idrottare, samtidigt skulle föreningarna stöttas genom att tex vi föräldrar involverade oss i alla tänkbara idrotter. Inkluderande där det är möjligt förstås.

Expertkunskaper skulle ändå samlas på orten eftersom det skulle finnas många med svårigheter.

Hab skulle samverka med kommun och föreningsliv och ha ett inkluderande tänk.

Det finns människor som tycker vi är galna. Galna på det sätt att vi försatt vår älskade son i många “omöjliga” situationer. Vi har hela tiden uppmuntrat honom att gå ett steg längre än vad som förväntas.

Det finns så många mentala hinder uppsatta för barn, ungdomar och vuxna med Downs syndrom (och andra funktionsnedsättningar). Det är viktigt att förstå att de nästan alltid är MENTALA hinder. Hinder som inte finns på riktigt, eller snarare hinder som inte stoppar utan som ska forseras.

Har ni hör kommentaren ” Vi förstår inte riktigt syftet och hur det hjälper hen i henoms framtida liv?” Jösses vad provocerad jag blev när jag hörde det. Jag var tvungen att stanna upp och fundera på varför det provocerade mig så. Det är två delar i detta som retar upp mig. Det första att syftet är klart för mig – men så osynligt för andra. Det andra att där finns en mur – han ska bara få göra sådant där det finns en klar och tydlig nytta….

Jag tar det första först. Syftet. Vi har en femtonåring som med lite stöd vågar interagera med ungdomar han inte mött tidigare, som inte låter sig begränsas av andras svårigheter att förstå honom, som vågar prova helt nya saker ibland, en tonåring med gott självförtroende, som orkar jobba med knepiga saker en hel dag, som ställer sig och sjunger på scen o.s.v. Det har inte kommit av sig själv, det är en effekt av alla de gångerna vi har struntat i de där “gränserna” för vad barn med Downs syndrom förväntas göra. Att vi redan från första stund sett till att han får möjlighet till det som borde vara självklart. Det är allt från amning till ishockeyturnering i London. Syftet med alla dessa “omöjliga saker och situationer” är att han ska utvecklas som människa. När han gick på förskolan jobbade vi med personalen med Han ska få, kunna och vilja delta. Steg ett är att FÅ vara med i alla situationer på förskolan. Får han inte så måste man se över vilka ändringar som måste till för att han ska få vara med. Han ska KUNNA delta fullt ut, det betyder att det ibland behöver anpassas lite (eller mycket) så han kan delta. Men viktigast av allt är att VILJA vara med. Om han inte vill så är det något som gör att han inte vill – och det är sannolikt något utanför honom själv. Vill han inte var det ett tecken på att de två andra nog inte alls fungerade fullt ut. Det där var ett bra sätt att jobba på och något vi kanske skulle ta upp igen. Tanken finns hos oss hela tiden, men den är inte längre så uttalad.

Sedan har vi det där med en klar och tydlig nytta. Finns det verkligen människor som tänker så i varje liten situation? Han vill se på Spiderman på bio – nja, jag vet inte riktigt vilken nytta det skulle ha, han får se en teckentolkad faktafilm om gruppboenden istället. Han vill ha chips på fredag kväll – nja, han kan ju komma att få problem med övervikt i 50-årsåldern det är nog bättre att han får en morot som ju är bra för synen. Han vill cykla till basketplan och skjuta några skott – nja, det är ju inget han leva på, bättre om han sopar altanen.
Vi hör ju själva hur sjukt det låter! Nyttan hänger ihop med syftet – nya utmaningar utvecklar! Det vanligaste jag hört detta är i skolsammanhang man (som kan vara både skolpersonal och föräldrar) tycker inte att barnet kommer att ha någon nytta av att lära sig det eller det ämnet. Det man glömmer är att “nyttan” kanske inte handlar om att använda just den inpluggade faktan som vuxen. Nyttan kanske är social: “jag är en som också läser om atomer” istället för “jag är en som är så dålig att jag inte ens får prova”. Men det dyker också upp i en massa andra sammanhang.

Och kort och gott skulle jag vilja påstå att hinder som man inte sätter upp för barn utan funktionsnedsättning ska man inte sätta upp för dem med heller!

Bildanalys är en del av kursplanen i bild. Nu har jag rivit mitt hår under en dag för att få till bildstöd till begreppen och hur de ska användas. De här ska nu användas vi galleribesök och andra tillfällen när vi stöter på konst under sommaren!

Bilderna kommer från många olika källor; Arasaac, Bam, bildbas tecken, teckenförlaget, microsoft Clipart, cricksoft och möjligen någon till som jag glömt. De är gjorda enbart för personligt bruk.

Här jobbar vi med en bild av Van Gogh i en ritbok som vi har:

Idag roade jag och Lilla K oss med att hitta på nya varianter av klassiska kortspel. De här tre funkade fint så de vill vi dela med oss:

ABC-batalj spelas med en kortlek med bokstäverna A-Ö. Korten delas lika mellan spelarna och läggs på bordet med baksidan upp. Man får alltså inte titta på sina kort. På givet kommando vänder alla spelare på översta kortet. Det kort som i alfabetisk ordning kommer närmst Ö vinner korten i omgången. Vi hade ett helt alfabet framme som stöd. Sen blir det en ny omgång på samma sätt. Den som har flest kort när alla omgångar är spelade.
Spelet tränar främst alfabetisk ordning.

Rim-gris spelas med rim-kort. I vår kortlek fanns roligt nog en gris så den fick förstås vara gris. Korten delas ut till alla spelare (man måste vara minst tre så vi lånade in M som medhjälpare). Den som har Grisen börjar och skickar direkt grisen till näste spelare, samtidigt får hen ett annat kort i utbyte. Nästa spelare skickar grisen vidare och får i sin tur ett kort i utbyte. Varje gång man får ett rim-par lägger man ut det på bordet framför sig. Den enda man inte får lägga ut är grisen. Det är först när inga andra par finns som man får lägga ut grisen. Den som lägger ut sista paren (med grisen) har förlorat.
Spelet tränar förmågan att rimma.

Ord-dam spelas med ordkort och bokstavskort (vi använde rimkorten och vokalkorten som vi hade ovan, men struntade i konsonanterna). Det är viktigt att det finns ord med olika bokstavslängd i kortleken! Korten blandas och 4 kort läggs framför varje spelare och ett hemligt kort. De kort som blir över läggs i en hög på bordet. Den första spelaren börjar genom att dra kort från högen på bordet. Vill denne ha kortet byter man ut det mot det första i sin rad och sedan vidare med utbytt kort tills man ser ett kort man inte vill ha, detta kort kastar man sedan bredvid högen. Spelare på tur kan nu antingen plocka upp det slängda kortet eller plocka ett nytt från högen. Man får enbart gå från vänster till höger kortraden och dessa kort ska alltid ligga nedåtvända. Det hemliga kortet ska aldrig vändas! Väljer man att gå hela raden ut måste sista kortet kastas, även om detta är bättre. Man får alltså inte ångra sig. Det gäller att ha så FÅ bokstäver som möjligt. Enstaka bokstäver eller ord med 2 bokstäver är alltså bättre än längre ord. När korthögen på bordet är slut vänder spelarna sina kort – även det hemliga. Den som har minst antal bokstäver totalt har vunnit.
Spelet tränar minnesförmåga och övar upp den fonetiska medvetenheten genom att man måste kolla upp antalet bokstäver i ordet.

Vi har använt Tecken ABC från Hatten förlag när vi spelat, men det finns många andra alternativ. Här är några alternativ du kan välja på. Några av de utskrivbara är inte i “rätt” storlek, men det ordnar du genom att skriva ut flera sidor per ark i din utskriftshanterare.

Bokstavskort, utskrivbara
alfabetskort av Katharina Magnusson

Bodil Lundgrens Alfabetsmemory

Maria Lundblads alfabet med bilder

Bokstavskort, färdiga att köpa
Ellas ABC-kort

Jan Löövs ABC leken

Ordkortlekar, färdiga att köpa
Ordleken (sammansatta ord istället för rimord)

Rimkort Quattro

Ordkortlekar, utskrivbara

Teckenblad (kan användas till ord-dam)

Teckenblad (kan användas till ord-dam)

Tipsa gärna om fler kortlekar genom att kommentera!

6/6, på nationaldagen, ordnar Svenska Downföreningens nätverk i Västmanland systuga på Oskarsbergsvägen 8 i Ransta mellan Sala och Västerås. Vi hjälps åt att sy ihop våra fina ljud som känns, fikar gott och pratar. För barn finns sandlåda, gungor, koja, klätterträd och studsmatta (tomten är tyvärr inte rymningssäker). Symaskiner, material och handledning av f.d. textillärare finns, men vill man ta med sin egen maskin istället går det bra.

Vi startar efter lunch, men det går bra att komma när det passar. Systugan är öppen så länge vi vill fortsätta sy. Anmälan är bra så vi vet hur mycket fika vi ska ordna (och hur många symaskiner jag ska trolla ihop) – men det är inte nödvändigt. vastmanland@downforeningen.se

Vi köpte Fingerresan när den kom för några år sedan och har använt den i perioder. Har t.ex. funkat bra som uppvärmning inför språkträning och som social aktivitet med lillasyster. Nu har jag använt “Kulisser och klippdockor” och skapat en egen variant. Fokus har legat på ljud som vi jobbat med under året och tanken är att det ska bli en “uppvärmningsrepetition” nu under sommaren. Lillasyster hjälpte till att komma på ljud och ramhistorien.

Första testet fick godkänt. Hoppas på en höjdare i bilen i sommar….

Idag gick vi tillbaka lite och kollade av. Jag utgick ifrån uppgifter som motsvarar ungefär åk 2. Vi har gjort dem tidigare i vintras.

1. Udda och jämte (eller vi kör än så länge udda och inte-udda). Han fick följande tal med talblock, en i taget, och talade om om de var udda eller inte: 1,5,8,10,14,23,27,32
Resultat: alla rätt!!

2. talens grannar. Vilket tal kommer efter och före? Han byggde med talblocken. 12, 39, 70, 199
Resultat: rätt på 12 och 39

3. Storleksordning tvåsiffriga tal. Efterson vi inte har tillräckligt med block fick han talen skrivna på lappar: 91, 46, 63, 25, 19, 52
Resultat: 63 hamnade fel

4. Addition. Jag sa talen, han plockade själv:5+4, 3+7, 4+8, 9+5, 8+8
Resultat: rätt på de två första

5. Subtraktion. Jag sa talen, han plockade själv: 7-2, 9-4, 18-7, 12-5, 24-12
Resultat: 9-4 rätt

6. Upprepande mönster. Jag satte ut pluggar och han fortsatte mönstret:
G B G R G B G R G (G-grön, B-blå, R-röd)
Resultat: helt rätt!!!

I vintras fixade han 2 uppgifter på 2:an…. så nog sjutton ser jag framsteg!

Att spela spel är något som jag älskar, lillasyster K gillar också spel, sonens intresse är svalare. Idag spelade vi ett spel vi själva hittat på. Vi använde följande:

Spelplan (Babblarna)

Spelpjäser (vi samlar olika föremål som passar som spelpjäser i en låda)

tecken-abc-kort (vi använde bara de med ord på)

tärningsdjur (ett plastdjur med siffran 2 och en vanlig tärning i)

Numicon som räknehjälp

Regler:
Skaka tärningen och titta på prickarna och lägg till 2. Gå så många steg. Om du landar på en röd prick tar en annan spelare upp ett kort och bokstaverar ordet så att du kan lista ut vad det är för ord. Om du gissar rätt får du stå kvar, men om du gissar fel får du gå tillbaka till närmsta Babblar-dörr du har passerat. Först i mål vinner

Har roat mig med att göra begreppskartor i matematik. Om dessa är användbara för dig så kräver jag bara ett tack i kommentarsfältet som betalning 🙂

Observera att det finns ett fel – läs kommentarerna!

Följer du bloggen vet du att vår son spelar ishockey. Är du ny läsare så vill jag påpeka att JO, HAN SPELAR ISHOCKEY OCH HAN HAR DOWNS SYNDROM! Det tycks som om alltför många inte tror att den kombinationen är möjlig. Konstigt tycker jag, men det beror ju på att jag ser honom på isen varje vecka under is-säsongen.

Nu har han och två lagkamrater varit i London och spelat. Det hela är lite ofattbart… bäst jag skriver det igen; HAN HAR VARIT I LONDON OCH SPELAT ISHOCKEY! Då tänker du “oj oj, så duktig kan mitt barn aldrig bli”. Jag skrattar glatt, för kunskapsnivå har inget med saken att göra. ALLA får vara med och ALLA spelar på sin nivå. Min grabb släppte stödet han håll i i flera år i höstas så att han skulle vara en fena på att åka skridskor kanske inte stämmer. Fast frågar du honom är han Sveriges bästa, självförtroendet brister inte i alla fall.

Men hur funkar det att spela match om man bara är tre? Enkelt, vi spelade tillsammans med spelare från ett annat lag.

Men hur kan man spela i samma lag om man ligger på helt olika nivåer? Ja, det undrade jag också innan vi åkte. Jag tänkte att man kanske skapade många lag med olika nivåer, men så var det inte. Varje lag bestod av 3-4 “lines” där alla inom samma “line” låg på ungefär samma nivå. Vid byten bytte man helt enkelt ut en “line” mot en annan. De båda lagens olika “lines” parades ihop så att spelare på samma nivå möttes. Det bettyde att tempot i matcherna varierade kraftigt.

//www.youtube.com/embed/Aofu0gyUKx8?rel=0

Här spelar sonen!

Funktion. Det här är ett mattespel där du skapar en användare och sedan spelar och samlar poäng. Efter ett visst antal poäng uppdateras din ikon. I vår familj är vi just nu Riddare, Troll och Alkemist. Man väljer område i matematiken och spelar genom att svara på en fråga. Det finns 4 svarsalternativ och frågor och svar är alltid grafiskt återgivna. Det är sällan det krävs läskunskap. Det är 10 frågor i varje spel (“kapitel”) och man får lov att göra 2 fel innan man kastas ut och får lov att börja om. Svarar man fel på en fråga får man en ny chans att svara på frågan. Appen är på svenska även om bilden ovan är på engelska.

Gillar. Upplägget och innehållet är pedagogiskt och motsvarar bra kunskapskraven inom den svenska grundskolans lägre åldrar. Man får inte försöka i all evighet vilket motverkar gissningar. Det finns en tydlig motivation för att fortsätta.

Ogillar/utvecklingsförslag. Inom vissa avsnitt kommer abstrakta uppgifter före mer konkreta. T.ex. inom addition. Där föreslår jag att man “spelar” kapitel ett åt barnet (om barnet inte har nödvändig kunskap) för att låsa upp kapitel 2. Kapitel 2 är nämligen MYCKET enklare! Jag saknar också möjligheten att få frågor upplästa.

Plattform. Vi använder Androidversionen, men den finns för Ios också.

Ibland blir man så hemmablind att man glömmer att tipsa om det som blir självklart för oss, men som inte alls är självklart (och inte var det för oss heller en gång i tiden). Här kommer 3 förslag för att öka tillgängligheten och delaktigheten i klassrummet som jag lärt mig funkar för många elever. De är inte rangordnade på något vis.

1. Skriv dagens schema på tavlan, helst med bilder till (med enkla steckgubbar kommer man långt). Gå igenom schemat på morgonen. Schemat blir tillgängligt hela dagen, även om man lämnar sin plats för att jobba ihop med någon annan.

2. Skriv en “dagordning” för lektionen på tavlan (med text och bilder) med de moment som lektionen innehåller. Ska man under en lektion först läsa en text, sen svara på frågor i par och sist se en film skriver man helt enkelt “läsa, frågor i par, film”. I början av lektionen går man igenom momenten. Han får en översikt och övergångar mellan olika aktiviteter går mycket enklare.

3. Färgkoda veckoschemat. Vissa elever behöver uppsikt över hela veckan. Ett färgkodat schema på tavlan eller på den egna bänken kan ge en behövlig översikt. För vissa är det bra om schemat innehåller bilder. Det här schemat är statiskt och behöver inte ändras och kan därför tejpas på bänken. Vid schemabrytande aktivtiteter (t.ex. en konsert) sätter man en post-it-lapp över schemarutan och skriver dit det nya.

I Avesta startas det nu upp en logoped-mottagning och på den har en ovanlig logoped börjat. Hon lyssnar, hon svarar på frågor och hon har trott på min son. Det är med saknad vi vinkar av henne och hoppas att hennes ersättare är ovanlig hon också. Så grattis alla masar som behöver stöd från logopedmottagningen – ni har fått en pärla.

Vi går vidare med Udda/inte udda med högre tal. Hittade justa kort med tal upp till 30 så vi tog upp till 20. Första kortet sa han först att det var både udda och jämt, men efter jag förklarat att det bara var entalet som avgjorde så fattade han galoppen och klarade resten. Vi kör med kort upp till 30 innan vi backar och tränar på JÄMT.

Vi jobbar med addition enligt 9b. När han bygger ger jag honom pluggar. Han ber om en färg och jag ger för få och frågar hur många till han behöver (ekvation). Flera gånger såg han innan han börjat sätta dit dem. En gång var han på väg att räkna, men då stoppade jag honom. Syftet är att INTE räkna utan lära sig SE.