21:an

Jag fick en fråga kring sonen och hans skolgång. Ja, eller egentligen var det faktiskt flera frågor. Jag ska försöka svara på dem så gott jag kan. Ställ gärna följdfrågor!

Har han läst mot grundskolans mål?

Ja, vår son går i grundskolan. Det betyder att det är grundskolans kursplan som gäller. Han läser alla ämnen i grundskolan och skolan följer de centrala innehållen i ämnena och siktar mot de kunskapskrav som finns för varje ämne. Det betyder dock inte att han förväntas lära sig lika mycket och under samma tid som sina klasskamrater (som alltså inte har någon utvecklingsstörning). Han jobbar med samma arbetsområden, men på sin nivå. Nu i veckan har de bland annat haft till uppgift att intervjua en klasskamrat (svenska). Det har sonen också gjort – men hans frågor hamnar helt naturligt på en helt annan nivå. I NO jobbar de med energi och elektricitet just nu. När andra kanske skriver en argumenterande uppsats om förnyelsebar energi, ska han ta bilder på familjens solpaneler och skriva bildtext samt svara på 4 frågor (Vad är solpaneler?, Hur fungerar de? Vad är bra med solpaneler? Vad är dåligt med solpaneler?). Hans svar blir ingen uppsats – i bästa fall 1 mening per fråga.

Har han haft anpassad studiegång?

Nej. Anpassad studiegång betyder att man tar bort delar eller hela ämnen. Sonen har alla ämnen i grundskolan. Men hans undervisning, krav och mål är ändå anpassade efter hans förmåga (se ovan)

Har han fått gå ifrån klassrummet mycket för att jobba själv med assistent?

NEJ. Detta har vi varit benhårda med. Han ska delta i undervisningen – hade vi velat ha segregering hade vi valt särskola. Enda anledningen till att lämna klassrummet är om de anpassningar han kräver stört klasskompisarna. Det kan t.ex. vara att han får ett prov muntligt medan de andra skriver. Då är det inte lämpligt att han och assistenten sitter och pratar i klassrummet där det behöver vara tyst. Det har inte hänt mer än en handfull gånger under hela skoltiden.

Han har däremot jobbat enskilt med sin assistent i klassrummet, oftast befogat, ibland inte.

Hur har de gjort m läromedel?

Det har varierat väldigt mycket under åren. Under lågstadiet hade han samma läromedel som resten av klassen, med undantag för matematik där han alltid haft en lättare bok. På mellanstadiet blev svenskan också annorlunda och så småning om också engelskan. Under högstadiet har han samma bok i spanska. Lättare material i svenska, engelska och matematik. I NO/SO/TK har han samma bok som övriga, men den används mest som uppslagsverk. Han får istället andra lättare texter och andra typer av anpassningar, främst genom bild och film. Han har också tillgång till flera texter inlästa via MTM (det kan alla med läshandikapp, bara att ansöka på sitt lokala bibliotek).

Hur har de anpassat?
Som det är nu så utnyttjas sonens starka sidor. Han är visuellt stark och gillar filmer. Världskrigen är på tapeten i SO och det har blivit en hel del filmer om jag förstått det rätt. Han och assistenten gör egna bildcollage kring krigen och han skriver bildtexter eller andra korta meningar med hjälp av ett datorprogram som heter Clicker (när han skriver kommer det automatiskt upp bildstöd, biland har vi ordnat en färdig ordbank som han kan välja ord från och skapa meningar).
I spanska har hela hans spanskbok gjorts interaktiv med hjälp av Clicker. Clicker är ett program han fått som hjälpmedel från HAB.

Han också har och har haft olika hjälpmedel genom åren. Här är några exempel:
Alfasmart
Dator med talsyntes
miniräknare
stämplar (stämpla svaren i matteboken istället för att skriva svaren)
Pratkartor (både digitala och på papper)
lutande bordsplan
penngrepp
spegel

Tänkte försöka mig på en lägesrapport. Det mesta vi jobbat med kommer ur handledningen (Closing the gap), men en del kommer så att säga från min lärar-erfarenhet.

Udda/jämt – detta nämns inte alls i min handledning till numicon så här improviserade jag. Han har haft en pratkarta och sen dragit talblock ur en påse. Jämfört med pratkartan och beskrivit talblocket som Udda eller Inte udda. Jag valde att bara fokusera på ETT begrepp till en början. När han började kunna det så vek jag pratkartan så att han inte längre kunde se talblocken, men fick hjälp med beskrivningen ändå.

//www.youtube.com/embed/jDdMW6Fb7Ts?rel=0

När det gick fint bytte jag ut talblocken mot sifferkort och det gick direkt! Han kunde beskriva talen 1-10 och direkt tala om vilken som var udda (och hur talblocken ser ut – utan att se dem!). Nu funderar jag på om jag ska gå vidare till högre tal eller om jag ska föra in ordet Jämt.

Tallinjen. Här finns råd i handledningen. Detta var ett område sonen var ganska säker på redan innan så det har jag sett som repetition och gjort rätt höga tal (under 100) där han fått bygga talet före och efter. Lägre tal har jag lagt i oordning och han har rättat. Handledningens aktiviteter har varit på en lite för låg nivå.

Addition Här ligger vi nu på 9b i handledningen och pratar och bygger – skulle vilja gå fram lite med skrivna tal, men skulle vilja införa det på “numicon” vis. Sonen har ju räknat rätt mycket plus genom åren och det har inte fastnat så nu är det lite “från grunden” som gäller. Vi övar in frasen ___+____=____ men han har inte automatiserat den än.

Subtraktion Här skulle egentligen bara följa handledningen, men jag blev så frestad av “Subrtact it” så vi har gjort det fler gånger. Men det är “back to basic” som gäller egentligen.

Mönster. Här finns många bra förslag i handledningen. De lätta klarade han snabbt av och sen har vi försvårat på egen hand – skulle vara kul att se nått exempel från högre nivåer för att se om vi följer Numicon-tanken. Sonen klarar dock bara lätta mönster på egen hand så vi måste jobba vidare.

talserier. Vi har provat några enkla talserier med talblocken, men bara 1-2 ggr så han har inte riktigt greppat idéen. Talserier lyfts inte i handledningen alls.

Begrepp. Genom pratkartor övar vi in begrepp genom Ord – bild – tecken. Han använder dem INTE spontant än.

Sonen läser spanska i skolan. det är tredje året om man inte räknar med halvåret i USA som 5½ åring. I år läser han med 7:orna och repeterar det han gjorde förra året. Det tyckte skolan och vi var en bra lösning.

Nu hittar jag fler roliga grejer på spanska med bildstöd

Fyra klassiska sagor med tydligt tal, text och bildstöd till varje ord! Åh vilken toppengrej. Finns på http://www.pictocuentos.com/
Det finns också frågor till texten med svarsalternativ – allt med bildstöd. Och inte nog med det – man kan ladda hela sagan som pdf också!

Och så musik:

//www.youtube.com/embed/q5YeZ4ph8kg

Det blir fokus på L den kommande månaden och just idag kommer ARASAAC ut med nya färdiga kort för att träna L i kombination med andra bokstäver. Perfekt. Skickar med dem till skolan så kan de ta dem på spansklektionen. Jag älskar när det går att kombinera!

Det finns ett väldigt fint material som introducerar subtraktion (och uppställningar) som man helt gratis kan ladda ner hos “Confession of a homeschooler” . Jag har skrivit ut och laminerat hela morgonen. Lilla syster testar och kommenterar “Matteboken skulle vara jättelätt om det var så här” (hon går i 1:an och det ÄR den här typen av uppgifter i matteboken).

När jag ville att sonen skulle testa ville jag få in talblocken i Numicon också. Det gick fint. Vi gjorde så att han börjar med att ta rätt talblock och sen fylla det med pluggar. Sen tar han bort pluggar och lägger i soptunnan. Därefter är det tid att dra ner det icke fyllda talblocket till svarsrutan och se vilket talblock som passar och slutligen lägga ett svarskort. Man skulle säkert kunna göra på andra sätt, men så här blev det.

Under tiden jag lagade mat räknade han FJORTON tal!!!

Vi har 12 ord att träna på att uttala framöver så jag bestämde att kombinera det med att träna stavning. Vi har ett gammalt klassiskt barnalfapet som fick så modell. Jag letade upp en korsordsgenerator på nätet (det blev http://www.toolsforeducators.com/crossword/, men jag vet inte om den är bäst) och skrev in orden. Jag fick generera ett par gånger innan jag blev nöjd med formen. Sen var det bara att skriva ut facit i dubbla exemplar.

Det ena klippte jag ut runt om och limmade sedan på en bild av Titanic som jag också skrivit ut från nätet. Valet av Titanic är för att det är högst motiverande för min grabb.

Det andra limmade jag upp på hårdare papper och klippte ut i enskilda bokstäver.

In med spelplanen i en platsficka – klart!

Regler:

Lägg brickorna med baksidan upp. Varje spelare tar 7 brickor. Sedan turas man om att lägga. Man måste lägga i ordning i orden. När man lägger ut ska man antingen påbörja ett nytt ord eller fortsätta på ett påbörjat. Varje gång man avslutar ett ord får man poäng. Efter man lagt upp tar man upp nya brickor.

Vi har ju läst boken tillsammans, men det är så mycket ord i den. Vi jobbar med korten istället för då är det bara en mening per sida. Varje tillfälle lägger vi till ett nytt kort och en ny mening. Sonen pusslar ihop meningarna och sen skriver han dem. Här skulle man kunna dela upp i stavelser också om man vill.

Årets film – om hälsovård för alla med Downs syndrom. Acceptera inte att sjukvården bortser från symtom med förklaringen att det har med Downs syndrom att göra. En extra kromosom finns – allt annat ska behandlas!

//www.youtube.com/embed/pRuYAB5fxPw?rel=0

Logopedmaterialet har kompletterats med lite från Hattenförlaget – och ett monster (kanske fuffelsnokens kusin?)

1. Träna orden som ligger i fokus just nu. Ord med F. Först konsonantväxligar, den uppdelat i delar, sen hela; “f-g-l-f-g-l-f-g-l” “få-gel, få-gel, få-gel” “Fågel”

2. Spela kategorispelet Fågel-fisk. Vi har var sin kategori. Kort med olika slags fiskar och fåglar ligger med baksidan upp på bordet. En spelare drar ett kort och säger t.ex. “Sill är inte en fågel” och lägger tillbaka kortet eller “duva är en fågel” och behåller kortet.

3. Spelplans spel. Orden vi har delas in i tre delar och läggs med baksidan upp i tre högar. Denna gång hade vi inga tärningar utan använde talblock från numicon i känna-påsen. Ett talblock las vid varje hög. Förste spelaren tar ett talblock ur påsen (vi hade bara 1,2,3, men flera av varje). Han tar sen ett kort ur högen med ett likadant talblock och säger det fler ggr. Sen går han på spelplanen och läser ordet han landar på. Till sist försöker vi tillsammans göra en mening av orden.

4. Med alla korten gör vi meningar. En del blir tokiga.

Tänkte dokumentera lite vad vi gör just nu. Vår språk- och talträning består av flera viktiga bitar. Jag börjar med grunden för den är viktigast. Utan den tror jag inte att allt annat vi gör skulle fungera alls. I grunden finns Kommunicerande Samspel (Communicating Partners Program på engelska). En metod som snabbt blir en livsstil som gör allt i livet till rolig kommunikationsträning. Ingenting jag någonsin läst eller hört kan mäta sig med detta och det bästa… det funkar som en förstärkare av allt annat man gör.

Hur ter sig Kommunicerande Samspel med en 15 åring? Ja verkligen inte som med en 2 åring (när vi började med det). det finns några grundstenar som jag ska försöka beskriva utifrån samspelet med en 15 åring:
1. Turtagning. Vi turas om. Han gör något och jag gör något tillbaka. Jag säger något och han säger något tillbaka. Allt samspel och samtal bygger på en turtagning i grunden. Att inte ge respons duger inte – jag väntar och pockar tills jag får det.

2. Visa nästa steg. I allt samspel lyfter jag nivån ett myrsteg fram. Säger han någon med ett ord svarar jag med att upprepa samma sak i en kort mening. Helatiden ge honom verktygen för att ta nästa steg.

3. Utgå ifrån hans intresse. Inte bara så att det vi gör ska knyta an till ishockey och Titanic, utan att jag gör sådant som han gör även i det lilla. Ritar han sätter jag mig ner och ritar jag också. Börjar han prata om Rose på Titanic gör jag det också.

Det andra steget för vår språk- och talträning utgår ifrån nuffield dyspraxia programme (Praxis på svenska) även om vi aldrig jobbat med det materialet. Istället har vår logoped utgått från praxis träningsmoment och byggt upp något som passar min son på den nivå han är. Hon har inte hållit sig trängt till metoden utan plockat in annat också. Vi ger henne feedback. Detta har vi gjort i snart 2 år och det har utvecklat talet enormt. Borde vi börjat tidigare? Kanske nått år, men den här formen av träning hade han inte fixat som liten, tidigast i 10 årsåldern. Dessutom genomsyras vår Taltränings-pass av kommunicerande samspel. Träningen har kommit att påverka annat vi gör, t.ex. läsning och matematik.

Lite diverse material som jag fixat för att understödja det som görs i skolan.

Det första är ett litet “sotering-spel” där det gäller att placera in rätt stormakt i rätt allians (klurigt när vissa byter sida mitt i kriget….).

Det andra är en pratkarta (kommunikationskarta) om första världskriget.

Till detta också en “tavla” i Clicker där sonen kan läsa om kriget och skriva själv (utifrån färdiga ord med bildstöd).

//www.youtube.com/embed/-LOnOM6ty8Q

Om du inte alls förstår vad detta har med Downs syndrom att göra – då har du för låga förväntningar på vad en ung människa med Downs syndrom är kapabel att lära sig – om hen får rätt förutsättningar. Bilder och film är helt avgörande för min son.

Vi jobbar vidare med Numicon. Ingen stress – utan försöker verkligen få grunderna att sitta. Här kommer lite bilder:

Och så har vi börjat fundera på vilka tal som är udda. Ville inte föra in två nya begrepp på en gång så just nu är det “udda” och “inte udda”.

På våran har vi lagt till ytterligare två fraser:
– _________har en ensam.
– _________har två tillsammans.

Jag ber hon beskriva ett talblock och han använder fraserna till hjälp att berätta. Nu har vi hela stödbilden med, men sen tänkte jag ta bort själva siffrorna.

Det är en fasligt jakt på alla fantastiska appar i olika forum på nätet. Den ena appen efter den andra ska hjälpa barnet att komma över den ena svårigheten efter den andra. Det finns en rent LÖJLIG övertro. Många appar är rent opedagogiska och även de som ÄR bra räcker inte. För att barn ska lära sig måste de interagera med MÄNNISKOR.

Jag tror fullt och fast att det inte finns något barn som behöver en surfplatta eller mobiltelefon med en massa appar när de är under 3 år. Ett litet barn behöver lära sig en massa saker och i den ålder lär man sig med HELA kroppen i interaktion med andra människor (ofta äldre). Man behöver krypa, klättra, kasta och man behöver busa med ljud – ord, och sjunga, viska och skrika.

Min son fick inte börja använda dator förrän han var 3 år (då fanns inte surfplattor och appar – men programmen på datorn var minst lika pedagogiska) – varför? För det finns tid att lär sig det, men de första årens motoriska aktivitet är för viktig för utvecklingen för att “vänta”.

(Brasklapp: för barn som kommer att behöva ett bildbaserat kommunikationssätt även som vuxna finns det förståss ingen anledning att först använda papper och senare går över till talapparat på surfplatta…. men det är inte många man vet behöver det vid den åldern, min son fick sin vid 9-10 års ålder tror jag)

På morgonen kl 9 den 2/3 och 9/3 tränar vi skridskoåkning i ishallen i Sala. Vill ni prova? Vi har skridskor, hjälm och halsskydd att låna ut, men då måste du säga till i förväg (t.ex. genom att kommentera detta). Har du redan utrusning är det bara att dyka upp.

Och du, vi har stöd för nybörjare, och ledare så förälder på is krävs inte – och det kostar inget att prova.

Det är bara några gånger kvar på säsongen så det gäller att passa på.
https://www.facebook.com/groups/438583322859561/

När man saknar bilder får man göra dem själv. Ta dem gärna om du behöver, jag kräver bara ett TACK i kommentarerna

Blandning, förändring och variation.

Vi har fått rutin på träningen. Vi kör korta träningspass (inte de 25-minuters som manualen rekommenderar) och slutar när han verkligen lyckats med något. Vissa saker är lätta för honom (som att räkna hur många peggar det är) andra saker svåra (som begreppen större och mindre). Ibland flyter det på ordentligt, ibland är det betydligt trögare i tankeprocesserna, men då gör vi nått lätt så att han alltid ska lyckas.

Jag läser i förväg i manualen och försöker införa svårare småsaker på dagar med flyt. Just nu känns det som att detta funkar, men vi har ju en bit kvar så man vet ju inte än.

Då var vi i behov att teckenillustrationer igen. Jag använder oftast spread the sign eller svensk teckenspråkslexikon för att hitta de ord jag inte kan. Där finns tydliga videoillustrationer, de här bilderna ska sen påminna mig om tecknet. I de fall jag inte hittat ett svensk tecken (eller det bara bokstaveras på svenska) så har jag lånat tecken från andra länders teckenspråk – då står det.

1. Hävstång (Lettiskt tecken)

2. Lutande plan (Polskt tecken)

3. Längre

4. mindre

5. minst

6. större

7. störst

Det är ok att använda och sprida mina teckenillustrationer så länge du anger källa.

Vi håller på att prova oss fram på de första övningarna med mönster och ramsräkning. Dels för att lära känna materialet och öva lite begrepp. Det fungerar bra, men han har svårt med relativa begrepp som större och mindre (men det övas genom hela materialet).

Idag var det lite tallinje. Han fick bygga en tallinje från 1-15 och räkna den. Vi stannade upp lite extra vid siffror och tal som är svåra att uttala (sex, tolv, fjorton). Sedan låg den en miniräknare på bordet så jag fick infallet att räkna +1 på miniräknaren (och följa resultatet på tallinjen). När vi kom till 15 vände vi på steken och räknade -1 på miniräknaren. Det var en uppskattad aktivitet. Vi avslutade med att använda frasen “Efter___ kommer___.” Det var svårt så jag skrev ner det och då gick det bättre. Vi körde igenom alla ända till 15. Sen fick det vara bra, man ska sluta när det känns lyckat.

Nu har jag satt mig och gjort fras-kort som vi kan använda framöver.

Vi har, äntligen, bestämt oss för att testa Numicon. Det är ett konkret matematikmaterial utvecklat i Storbritannien för den vanliga skolundervisningen. De påminner om Gudrun Malmers klassiska talblock, men med utförligare handledning och vidare utbyggt. Det rekommenderas av Down syndrom Educational Trust för barn med Downs syndrom. Synd bara att det bara används för specialundervisning i Sverige 🙁

Vi valde att köpa den engelska utgåvan av kitet som heter Closing the Gap (för den svenska får man betala 1600kr MER!).

Vi har hunnit göra en första diagnos för att se var vi skulle starta och det visade sig att vi i princip ska börja från början och göra hela så det är uppenbart att vi valt rätt låda.

Idag började vi bekanta oss med materialet genom att fylla plattan med former. Det trodde jag skulle vara lätt, för pussel kan han ju lägga, men tji fick jag – det var svårt! Som tur är finns “small steps” i handledningen också så vi tog tag i dem istället. Här får han fylla en fjärdedel av plattan istället.

Handledningen föreslår också att man i början bara ska ha en sorts talblock – men det är bara 10-blocket det finns tillräckligt många av för att fylla hela plattan, lite trist tycker jag.

Jag har också gjort en tecken-begreppskarta för att förtydliga några av begreppen:

Numicon har, vad jag förstått, fungerat bra för många barn i många olika åldrar, både med och utan svårigheter. Men det är inget mirakelmaterial och det är inte säkert att det kommer att passa sonen. Jag kommer att lägga ut lite då och då om vårt arbete så kan ni följa – men jag vill gärna ha kontakt med fler som använder det.