21:an

Idag kommer här 4 arbetsblad. Det är andra halvan av lektion 5, lektion 6 och två blad för lektion 7.

Lektion 5b

Läs orden och skriv av dem under rätt bild.
Lättare: klipp ut orden på lappar och låt barnet lägga rätt ord under rätt bild. Nackdelen är att barnet inte får öva i att skriva, men det kan man åtgärda genom att sedan skriva ordet med en överstrykningspenna och låta barnet fylla i. Man kan också låta barnet stämpla ordet med bokstavsstämplar.
Svårare: Täck över orden och låt barnet skriva direkt.

Lektion 6

Här ska man lyssna efter ljudet A samt träna på att skriva bokstaven. Det går bra att göra detta praktiskt genom att klippa ut bilderna och sortera dem i två högar; en för ord som innehåller A och en för ord som inte innehåller A. Det spelar egentligen inte så stor roll hur man tolkar bilderna, så länge som man sorterar dem rätt utifrån hur man benämner dem.
Lättare: Skriv orden under bilderna så att eleven ser orden och kan hitta bokstaven.
Svårare: Om du klippt ut kort för tidigare bokstäver kan du nu låta barnet sortera dem i flera olika högar med en eller flera av bokstäverna S, O, L och A.

Lektion 7

Här ska man lyssna efter ljudet i början av orden. Det går bra att göra detta praktiskt på liknande sätt som tidigare. Det finns 2 arbetsblad.
Lättare: Skriv orden under bilderna så att eleven ser orden och kan hitta bokstaven eller ta en bokstav i taget.

Bildkälla: Bilderna kommer ur vår stora bildsamling och kommer från en mängd olika källor; Cricksoft, Igel, PCS, Nilbilder, Arasaac osv.

Kommentera gärna och beskriv hur det funkar för er.

Föräldrar som bryter ihop av arbetsbörda för att deras 8åring med Downs syndrom inte sover på nätterna och vänder upp och ner på huset om man tittar bort en sekund.’

Föräldrar som inte orkar mer för deras 10åring fortfarande är i blöjor och måste åka vagn.

Föräldrar som känner att syskon far illa av att deras 9åring är våldsam.

Det finns många fler exempel. Samhällets patentlösning verkar vara “Avlastning”. Skicka bort barnet en helg eller två i månaden, antingen till en annan familj eller korttidsboende. Avlastning är inget fel när det behövs och de här föräldrarna behöver det – MEN det löser inte problemet. Det tycks som att ingen vill hjälpa familjerna med problemet.

En 8-åring med downs syndrom ska sova på nätterna – om hen inte gör det är det något fel! Sömnstörningar ska utredas och sen behandlas. Läkare och hab ska informeras och sen får man ligga på dem om utredning och behandling. Det är precis lika självklart om barnet har downs syndrom som om barnet inte haft några andra svårigheter.

En 8-åring med downs syndrom ska inte behöva passning varenda sekund. Hjälp familjen att bygga bort så många saker som möjlig som ger tillfälle till härjningar och hjälp sedan till att utreda och åtgärda problemet. Vid 8 år borde barnet inte längre tömma alla lådor hen ser. Och nej – det beror inte på att hen har downs syndrom!

Barn med downs syndrom ska vara blöjfria vid 5 års ålder, står det i en brittisk bok jag har. Om så inte är fallet behöver extra åtgärder sättas in (och det är INTE gratis blöjor och avlastning). Min grabb blev blöjfri långt senare, men jag tyckte ändå att det stärkte mig.

En 9-åring med downs syndrom som är våldsam och skada syskon (och säkerligen andra) behöver HJÄLP. Hjälp att tygla sitt humör, hjälp att förstå vad som är rätt och fel. Kräv hjälp. En 9-åring kanske går att hanter, men vad händer när hen är 16 om ingen gör nått.

Ta gärna emot avlastning när du behöver – men KRÄV alltid hjälp med problemet!

Arbetsblad 5

Här handlar det om att lyssna efter ljudet. Är det först eller sist. De tre rutorna ska symbolisera först-mitten-sist. Det går förstås att göra det praktiskt genom att klippa ut korten och sortera dem i högar för sist och först.

Lättare: Det här kan upplevas som svårt, då kan man börja med att sortera ljudet först och ljudet inte först. Senare sist och inte sist.

Lättast: Skriv orden och sortera sen. Det hjälper eleven att förstå att det är ordet och inte innebörden som ska analyseras.

Se som vanligt till att eleven kan begreppen. Träna annars dem.

Bildkälla: Bilderna kommer ur vår stora bildsamling och kommer från en mängd olika källor; Cricksoft, Igel, PCS, Nilbilder, Arasaac osv.

Kommentera gärna och beskriv hur det funkar för er.

Arbetsblad 4

Här ska man lyssna efter ljudet L samt träna på att skriva bokstaven. Det går bra att göra detta praktiskt genom att klippa ut bilderna och sortera dem i två högar; en för ord som innehåller L och en för ord som inte innehåller L. Det spelar egentligen inte så stor roll hur man tolkar bilderna, så länge som man sorterar dem rätt utifrån hur man benämner dem.

Innan du börjar måste du se till att den som ska lära sig läsa är bekant med begreppen!

Lättare: Skriv orden under bilderna så att eleven ser orden och kan hitta bokstaven.

Svårare: Om du klippt ut kort för både S, O och L kan du nu låta barnet sortera dem i flera olika högar med en eller flera av bokstäverna S, O och L.

Bildkälla: Bilderna kommer ur vår stora bildsamling och kommer från en mängd olika källor; Cricksoft, Igel, PCS, Nilbilder, Arasaac osv.

Kommentera gärna och beskriv hur det funkar för er.

Arbetsblad 3

Här handlar det om att lyssna efter ljudet. Är det först eller sist. De tre rutorna ska symbolisera först-mitten-sist. Det går förstås att göra det praktiskt genom att klippa ut korten och sortera dem i högar för sist och först. För att eleven ska klara det måste de förstå att det är ordet och inte innehållet man ska analysera. Vad är sist i MUS? Om eleven inte förstår att det är ordet så kommer hen att svara svans.

lättare: Det här kan upplevas som svårt, då kan man börja med att sorters ljudet först och ljudet inte först. Senare sist och inte sist.

Lättast: Skriv orden och sortera sen. Det hjälper eleven att förstå att det är ordet och inte innebörden som ska analyseras.

Se som vanligt till att eleven kan begreppen. Träna annars dem.

Arbetsblad 2

Här ska man lyssna efter ljudet S samt träna på att skriva bokstaven. Det går bra att göra detta praktiskt genom att klippa ut bilderna och sortera dem i två högar; en för ord som innehåller S och en för ord som inte innehåller S. Det spelar egentligen inte så stor roll hur man tolkar bilderna, så länge som man sorterar dem rätt utifrån hur man benämner dem.

Innan du börjar måste du se till att den som ska lära sig läsa är bekant med begreppen!

Lättare: Skriv orden under bilderna så att eleven ser orden och kan hitta bokstaven.

Svårare: Om du klippt ut kort för både S och O kan du nu låta barnet sortera dem i tre högar; en för S, en för O och en för ord som innehåller både S och O.

Bildkälla: Bilderna kommer ur vår stora bildsamling och kommer från en mängd olika källor; Cricksoft, Igel, PCS osv.

Kommentera gärna och beskriv hur det funkar för er.

Arbetsblad 1

Här ska man lyssna efter ljudet 0 samt träna på att skriva bokstaven. Det går bra att göra detta praktiskt genom att klippa ut bilderna och sortera dem i två högar; en för ord som innehåller O och en för ord som inte innehåller O. Det spelar egentligen inte så stor roll hur man tolkar bilderna, så länge som man sorterar dem rätt utifrån hur man benämner dem.

Innan du börjar måste du se till att den som ska lära sig läsa är bekant med begreppen!

Lättare: Skriv orden under bilderna så att eleven ser orden och kan hitta bokstaven.

Bildkälla: Bilderna kommer ur vår stora bildsamling och kommer från en mängd olika källor; Cricksoft, Igel, PCS osv.

Kommentera gärna och beskriv hur det funkar för er.

Alla med Downs syndrom kan lära sig läsa.

Kanske tycker du att det är självklart, kanske tycker du att det är provocerande. Jag vet inte om alla kan det, men jag tycker definitivt att det är vad man ska utgå ifrån. Man kan lära sig läsa även om man inte kan tala, man kan lära sig läsa även om man behöver tecken, man kan lära sig läsa även om “de har försökt och inte lyckats”.

Med det sista menar jag att man inte får ge upp, om det inte lyckats så kanske metoden inte passade eleven eller läraren inte tror att det går. Det är också en möjlig utgång om läraren har inställningen “vi testar och ser om det funkar” för att sedan ge upp.

Det finns massor av metoder för läsninlärning; allt från att lära sig känna igen orden som bilder till att lära sig ljuda. Vi vana läsare ljudar sällan ut ord (men det händer när vi stöter på något svårt), men vi ser inte heller orden som bilder, istället tolkar vi bokstäverna i ordet till ett ord. Det är därför man kan läsa texter där bokstäverna står fel i orden utan att ha problem. Den som läser ordbilder klarar inte det.

Jag trodde länge att alla barn med Downs syndrom lärde sig läsa i skolan, men stöter allt oftare på historier som berättar motsatsen. Jag är ingen expert på området downs syndrom och läsinlärning, men jag känner till båda. Mitt bidrag är ett arbetsmaterial som bygger på ett gammalt material utvecklat av Margit Melander och utgivet av “Stencil och Bild” och utgivet för minst 40 år sedan (förmodligen mer, men inga av mina papper är daterade), materialet heter Lyssna, se och lär och fokuserar på ljudanalys. Alltså att lära sig bokstävernas ljud och ljuda ut orden.

Det finns ingen beskrivning av bokstavsinlärning i materialet, utan det förutsätts att det görs ändå .

Jag kommer att lägga ut övningar som bygger på Melanders material när jag har tid för att jag tycker att ALLA barn med Downs syndrom (och andra med liknande svårigheter) ska få lära sig läsa. Jag garanterar inget – men jag tror på det. Allt kommer att ligga under den här kategorin. Kommentera gärna om du tänker pröva eller om det fungerat för er.

Tillägg 27/6 -15: Den här metoden utgår ifrån att använda bilder. Om det är bra eller inte tvista de lärde. Det sägs å ena sidan att bilder fungerar som ett stöd och externt minne för eleven och att det på så sätt belastar mindre. Å andra sidan sägs också att bilden är hämmande eftersom den begränsar ordets betydelse, d som RO och RIS är exempel på ord som finns i materialet men bara med en betydelse.
Dessutom utgår inte orden/bilderna från barnets eget språk och begreppsvärld därför blir läsinlärningen också ordinlärning vilket kanske belastar mer.

Jag kommer säkert att dyka djupare i teorierna kring läsinlärning och ge mer input här på bloggen när jag gör det.

Kommer du använda detta i skolan tycker jag att du ska läsa inlägget om läromedel och inkudering också. Det här materialet är inte tänkt som en ursäkt för att slippa jobba inkluderande.

Funktion: Den här appen är full med små filmer som visar hur man tecknar olika ord på svensk teckenspråk. När man öppnar kan man välja mellan olika kategorier för att träna. Träna gör man genom att man får se en kvinna teckna och sen ska man välja rätt ord av tre alternativ. Orden visas med bild och text. I grundutförandet finns bara bilder av filmerna, men man kan byta ut dessa mot egna bilder. Man kan ställa in ifall man ska få höra ordet eller inte.

Man kan också skapa egna samlingar där man väljer ut just aktuella ord. Idag testade jag just den funktionen. Vi hade läst en bok och jag hade skrivit ner alla ord han inte tecknade när han lästa. Utifrån dem satte jag ihop en ehen samling som fick samma namn som boken. Givetvis fanns inte alla ord jag ville ha, men det blev ändå en samling på 30 ord. Som bilder valde jag att fotografera ur boken och ord som saknas på bild lät jag vara som de var.

Gillar: Jag verkligen gillar att man kan göra egna samlingar. På det sättet kan man stärka olika teman som är aktuella hemma eller i skolan. Och personifiera med aktuella bilder.

Ogillar/utvecklingsförslag: Det saknas ju alltid tecken man behöver i en app som denna, det är ofrånkomligt, däremot så skulle jag önska att jag kunde skapa en kopia och byta text på en film för att visa att flera ord tecknas lika (hoppa = skutta). Dessutom skulle en funktion att sätta ihop filmer göra det möjligt att skapa sammansatta ord. Då skulle man kunna skapa ännu mer riktade ordsamlingar.
Jag skulle också önska att det i grundutförandet fanns bilder till filmerna – pictogram skulle funka utmärkt för oss – så att man inte måste lägga dit personliga bilder om man inte hinner. Den här appen har legat oanvänd några veckor just pga av tidsbrist.

Plattform Finns bara för iOS vad jag kan se.

Sonen har utöver Downs syndrom en grav språkstörning, dyspraxi. Jag hittade denna fina, om än förenklade, sammanställningen som jag tyckte var bra:

Numera får han talträning via habiliteringen – men vi fick verkligen slåss för det. Talhjälpmedel fick han däremot direkt när vi frågade efter det. Tur att vi förstod att vi skulle fråga…

Budskap från omklädningsrummet till ishallen:

Lyssna aldrig på människor som är ständigt negativa och pessimistiska – de fråntar dig dina finaste drömmar och önskningar som du bär i ditt hjärta.

Tänk på vilken kraft ord kan ha: allt vad du hör påverkar det du gör!
Alltså:var ALLTID …POSITIV!

Och framför allt: slå helt enkelt dövörat till om du hör någon säga
att du inte kan förverkliga dina drömmar!
Tänk alltid: också JAG klarar av det!

Sonen har alltid fått bilder tagna av vuxna runt om honom så att han kunna hålla koll på sin dag. Från åk 5 har dessa bilder hamnat i Idagboken (som säljs av Hattenförlag). Dessa böcker har blivit bra redskap för sonen. De är fotoalbum, samtalskartor, tidshjälpmedel och mycket mer. Här berättar han för farmor och farfar vad som hänt sedan sist:

Sonen har tre helt underbara systrar som finns där för honom.

Den här gången kommer bara lite bilder från en vanlig dag i åk 9.

Grupparbete om elektromagnetism. Full delaktighet = full inkludering.

Denna vecka har bestått av “prao” på en skola, studiebesök på dagtid på en skola och rundvandring och prat på en tredje skola. Det är två skolor med gymnasiesärskola som sinsemellan var mycket olika samt en vanlig gymnasieskola med yrkesintroduktion.

Skola 1. Prao tre dagar. Gymnasiesärskola – individuella programmet. Den skola som omgivningen pushat på sedan start.
+ Många elever, lokalmässigt är skolan integrerat i vanliga livet
– kan inte erbjuda det sonen önskar sig

Skola 2. Studiebesök dagtid. Gymnasiesärskola – individuella programmet.
+ Kan erbjuda både bilvård och snickeri som sonen önskar
– isolerat läge och väldigt få elever

Skola 3. Rundvandring kl. 15 en fredag. Gymnasieskola – yrkesintroduktionsprogrammet.
+ kan erbjuda bilvård som sonen önskar, med full inkludering i vanliga gymnasieskolan
– okänt än så länge, vad säger yrkeslärarna?

Vi föräldrar är bekväma med både alternativ 2 och 3, så sonen får något att faktiskt välja på. Det känns bra att HAN får verklig möjlighet att påverka.

Uppdatering 10/5 2015: Tyvärr visade det sig att jag ropade hej innan vi kommit över ån. Skola 3 informerade veckan efter att han inte är välkommen.

Nästa vecka blir det skolbesök. En skola är inbokad – med den inbokningen har gått via studievägledaren. Jag har pratat en del med personal där på gymnasiemässor och öppet hus. Känns inte helt rätt och lite för mycket “så har vi aldrig gjort så det går nog inte”-attityd hos vissa. Men vi ska ge dem en ärlig chans! Vill de diskutera så kanske det kan funka…

Sedan är det en skola till på gång att besöka. Har pratat med rektor och en till och de var väldigt trevliga och tillmötesgående.

-Det låter som det är viktigt att komma igång med det han gillar, att han får snickra och sen bygga utifrån det. Då kan man ju lättare propagera för att han ska få läsa kurser på det nationella, sa rektorn.

Ja, det är det ju – eftersom ansvariga för nationella uppenbarligen inte tror på det som står i sonens skriftliga omdömen och hans betyg, så måste det kanske till mer praktiska bevis. Det som däremot är lite oroväckande är att denna skola kommer att gå ihop med en av de skolor som absolut inte vill ge sonen någon undervisning…

och sen är det omvalsperiod…. så vi måste veta hur vi ska göra.

Tror att vi genomgår en identitetskris nu. Försöker förstå, men blir bara mer förvirrad. När sonen var 6 år välkomnades han till en träningsskoleklass med 3 andra pojkar och en speciallärare utan lärarutbildning som lärare. Tack, men nej tack. Träningsskola kändes inte rätt. Vi valde grundskola och tänkte väl att man får väl kolla in särskola när det blir aktuellt. Det blev aldrig aktuellt, det funkade i grundskolan. Inför gymnasiet så blir vi välkomnade till gymnasiesärskolans individuella programmet – det är det är namnet på gymnasie på träningsskolenivå. Sonen bedöms alltså igen vara på träningsskolenivå. Nåväl, då är det väl mig det är fel på. Kanske har jag en felaktig bild av träningsskola? Det måste vi ju rätta till tänkte jag och började surfa rund på olika klass-sidor och bloggar för att se var träningsskolan egentligen är. Fokuserade på högstadiet. Fina lokaler verkar de alltid ha. Klasser på 3-5 elever verkar vara standard. Innehåller i undervisningen på låg nivå; tema färger – träna på gul röd blå, eller veckans dagar, tema vinter – vad händer med träden? os. Det är så väsenskillt från det sonen jobbar med (migration, kolonialism, förintelsen, droger osv). Jag får det inte att gå ihop.

Jag får verkligen inte ekvationen att gå ihop. Om sonen är på träningsskolenivå som det påstås, då måste det ju vara nått fel på träningsskolan. Om alla kan lära så mycket som han lär sig varför jobbar de fortfarande på förskolenivå? Eller är det sonen det är fel på? Han vet inte att han inte kan lära sig så han gör det ändå? Lite som myten om humlan?

Inte på någon blogg verkar de jobba intensiv med lästräning – på högstadiet torde de flesta jobba med typ 8 sidor. Inte på någon blogg verkar de jobba intensivt med matematik – på högstadiet bör man ju ha passerat räkna antal föremål under 10 i en hög. Kanske är det bloggarna och webbsidorna det är fel på? Kanske visar de inte alls en rättvis bild av vad träningsskola är…

Jag har svårt att tro att elever som vid 16 års ålder fortfarande kämpar med att lära sig grundfärgerna är på samma undervisningsnivå som en som klarar de flesta kunskapskraven i bild för grundskolans åk 9. Det som verkar lättast att tro är att de inte är på samma nivå – att sonen inte hör hemma på träningsskolenivå – ändå är det den enda delen av (gymnasie)särskolan han är välkommen till. OM experterna säger det så måste jag väl tro på dem, eller?

Jag väljer att inte lämna ut de bloggar jag besökt, det här är min kris inte deras och ingen skugga ska kastas över dem!

När sonens pappa var en liten pojke var det stort besvär att gå till frisören. Svärmor har berättat. Vi läste när sonen var nyfödd att många barn med Downs syndrom också ogillar hårklippning. Hur skulle vi tackla det här så att det inte skulle bli ett besvär?

Lösningen blev Birgitta. Hon bor i huset intill och har en frisörsalong. Vi lät henne klippa honom så fort det fanns hår att klippa. Lite går fort och första besöket skulle kunna bli positivt. Det blev det också. Han gillade också leksakerna som han fick leka med medan hans syster klippte sig. Birgitta är noggrann och långsam, vilket gjorde att han vande sig vid att klippning tar tid. Efter bara några år vågade vi testa andra frisörer och det har alltid gått utmärkt.

Sonen har gjort två psykologbedömningar (s.k. utvecklingsbedömningar). Utvecklingsbedömning är egentligen bara ett samlingsnamn för en massa olika typer av test. Första gången var sonen 11 år och vi ville ha en “besiktning” av nuläget. Psykologen testade arbetsminne och perception. Testet visade bara sådant vi redan visste, så vi lärde oss inget nytt, å andra sidan fick vi bekräftat att de vi redan visste och jobbade efter var rätt. Andra gången var sonen 15 år och syftet var att fastställa särskolebehörighet och alltså graden av utvecklingsstörning.

Psykologen som gjorde bedömningen heter Niklas och jobbade på habiliteringen. Han var noggrann och tog hänsyn till sonens språksvårigheter och sin egen oförmåga att teckna. Det betyder att han i hög utsträckning valde ickeverbala test och hade en tecknande tolk med vid testtillfällena.

Utvecklingsbedömningar kan göras när som helst i livet. Det finns ingen speciell ålder när det ska eller bör göras. De ska göras när det finns ett syfte att göra dem. Någon vill att det görs vid 4 års ålder en annan vid 15 års ålder, men det går lika bra att göra vid 43 års ålder.

Utvecklingsbedömningar kan göras av olika anledningar. Orsaken är viktig eftersom syftet styr vilka test som ska användas. Vill man ha en riktigt bra utredning Behövs ett klart och tydligt syfte. Det vanligaste syftet när det gäller barn med downs syndrom är att fastställa att det finns en utvecklingsstörning och graden därav. Det behövs för särskola. Det finns ingen anledning att göra en sådan om man inte väljer särskola, men är absolut nödvändig om man gör. Tänk på att utredningen är färskvara, den ska göras när det är dags. Det betyder att det är fullständigt onödigt att göra den i förväg ifall man kanske vill byta till särskola senare i livet.
Med en gjord utredning har kommunen laglig rätt att tvångsplacera barnet i särskola, men det är extremt ovanligt. (Skollagen Paragraf 5 kapitel 7: “Ett barn får dock tas emot i grundsärskolan utan sin vårdnadshavares medgivande, om det finns synnerliga skäl med hänsyn till barnets bästa.”)

Det andra syftet är att man vill veta barnets styrkor och svagheter. Då utreds inte eventuell särskolebehörighet utan man tittar på sådant som arbetsminne och perception.

Naturligtvis kan man ha båda syften i en och samma utredning.

Vem gör och äger utredningen? Det är alltid en psykolog som gör den. Vart vederbörande är anställd spelat ingen roll. På vissa platser i landet för hab inte bedömningar för särskolebehörighet, men du ska alltid kunna få den andra varianten. Även om skolpsykologen gör utredningen så äger du som förälder den (om barnet är under 18 år förstås) och kan bestämma om personalen ska få ta del av den. Men det är inte lika tydligt att det är så att skolpsykologen inte får lämna ut information vilket kan vara bra att ha i tanken.

Vill bara tacka Malm Juridik för hjälpen inför vårt överklagande. Om jag behöver mer juridisk hjälp framöver så ligger Malm juridik högt på min lista.