21:an

Det är inte ofta Karlstadmodellen får utrymme här på bloggen, men det här inlägget är klart kopplat till modellen. Begreppet enkel grammatik finns inom karlstadmodellen. Istället för att beskriva det själv länkar jag till KM egen beskrivning av de. Den hittar du här. Tanken är att barnet ska lära sig en grammatisk basstruktur för att sätta ihop ord till meningar. Klassiska materialet här är Temaböckerna.

Bilden lånad från Hattenförlaget

Vi jobbade med detta på ett annat sätt när sonen var liten; han satte ihop ord men inte riktigt grammatiskt – och alltid längre än basstrukturen (för han hade mer att säga). Han blev allt äldre och utvecklade sitt språk allt mer. Meningsbyggnad var fortfarande svårt. Vi började arbeta mer med utbyggd grammatik eftersom den enkla var för lätt/begränsande. (intressant nog är utbyggd grammatik INTE beskriven på KMs egen hemsida) Den utbyggda grammatiken är komplex, färger ska representera olika ordklasser och barnet ska lära sig alla tänkbara kombinationer. Färgerna ska stödja utvecklingen. Hattenförlagets språkpussel bygger helt på detta.

Bilden lånad från Hattenförlaget

Tanken är bra och vi har slitit med detta på många olika sätt. Tyvärr utan någon som helst framgång. Tvärt om tycktes han gå bakåt när det gäller förmågan att formulera meningar.

Lösningen för oss kom utifrån ett helt annat behov. Jag jobbar som lärare på lågstadiet. De flesta av mina elever har hafts talets gåva, men några har haft svårt med skrivandet. Särskilt att formulera begripliga meningar i skriftspråket. Jag behövde ett enkelt visuellt stöd. Utifrån det föddes Enkel grammatik delux. Det har enkelheten hos enkel grammatik (tre delar) men öppnar upp för betydligt mer komplexa meningar. De olika delarna kan innehålla FLERA ord om så behövs.

“Hästen – äter – hö” kan med strukturen utvecklas till “Den blå hästen – äter – hö i stallet”

Det här funkade direkt! Vi har använt det i sonens språkträning och för att träna skrivförmågan både i svenska och engelska. Det har funkat både hemma och i skolan.

(och det har fungerat bra på jobbet också)

Vi är i glappet mellan logopeder så ingen sommarläxa. Tyckte vi repeterat tillräckligt på enskilda ljud och ord… funderade på meningsbyggnad. Frågade runt lite på nätet men fick svar som inte riktigt passar oss. Jag vet att folk bara vill vara vänliga, men att påstå att om man bara tecknar med barnet så kommer barnet spontant att klara av att formulera meningar – om det inte funkat på +10 år så lär det inte magiskt räcka nu heller…. men men… Jag lät det hela mogna i skallen lite och så började det utvecklas.

Steg ett var ett spel som man kan skriva ut från http://www.snicksnacksnoken.se/. Det här gick ju riktigt bra. Svara på frågor är ju svårt, men nu kändes det som han klarade det bättre än jag trodde. Och andra spelet tog jag fram lite fraskort (dels från Skills, dels snicksnacksnoken, dels hemgjorda – på bilden också lite matte). Det funkade bra, men här krävs ju ingen egen tanken – det är ju bara att läsa.

Vi åkte på semester och väl hemkomna satte vi in lite bilder från resan i sommarens veckobok (ett uppslag/vecka, lite extra för semesteruppslaget). Tänkte att det var dags att ta upp spelandet igen när det slog mig att vi kunde använda sommarbilderna som spelplan! Letade upp en tärning med bara 1-2-3 för att det skulle bli så mycket som möjligt. Det här var lysande. När man landar på en bild så säger man en mening om bilden. Först lite trevande, men sen allt bättre. Han tränade inte bara på att bilda meningar, utan också på att kunna berätta om bilderna!

Idag kombinerade jag de två. Snicksnacksnokens spel med siffror, med bilderna från förra veckan (som turligt nog bara var 4). Numrerade bilderna och sen spelade vi. Nu återkommer varje bild flera gånger och då händer det härliga – han upprepar sig INTE, han VARIERAR sina meningar! Hurra, vilken bra språkträning!

Jag känner att jag vill skriva något om att våga utmana, men tankarna vill inte riktigt samla sig. Jag provar att skriva ändå så får vi se hur osammanhängande det blir.

Att våga utmana handlar om flera olika saker och om en enda sak. Det handlar om att vägra begränsa sitt barn bara för att barnet har särskilda behov. För att vägra begränsa måste man våga utmana.

Man måste våga utmana sig själv som förälder (eller personal/anhörig också för den delen) – hela tiden se till att man inte begränsar men också knuffa ungen ur boet. Jag menar inte bara flytta hemifrån utan att prova saker som jag som förälder finner skrämmande eller obekvämt, men som skulle berika mitt barn. Det är förstås oavsett om mitt barn är 3 år eller 30 år, det finns alltid saker man gör som förälder som begränsar istället för att utmana. Men vi måste också våga blunda när barnet faktiskt testar det där som vi räds.

Man måste våga utmana sitt barn. Människan är funtad så att förändringar är något vi undviker. Man ger sig inte frivilligt ut i det okända. Där måste vi som föräldrar utmana våra barn. Prova nya saker, vistas i nya miljöer, träffa nya människor. Vi måste uppmuntra och locka och framför allt ge möjligheter. Vi måste finnas där till stöd.

Man måste våga utmana välfärdssamhället. Det här är kanske det svåraste. Våra barn är placerade i ett fack. Det finns saker det är ok att man gör (handikappridning t.ex.) och saker man inte “ska” (rida i en vanlig grupp). Det finns saker som förväntas av dem (dåligt immunförsvar t.ex. trots att det bara gäller 50%) och saker de absolut inte förväntas klara av (ta körkort). Låt inte välfärdssamhällets fördommar begränsa ditt barn – kräv att de stöttar istället! En bakomliggande grundidé är att det är SYND om oss föräldrar och SYND om barnet. Mycket av välfärdssamhällets stöd utgår just ifrån det – det är också en väldigt nedlåtande idé som begränsar otroligt mycket. Ditt barn har ingen advokat utöver dig – du måste våga utmana samhället också!

Nja, blev inte sådär välskrivet som jag ville, men kanske, kanske har jag fått fram mitt budskap… eller vad tror du?

“Jag vill ha” är en extremt viktig fras att kunna. Vi hade frasen uppsatt på kylskåpet i så många år att lappen blivit alldeles gul. Att sätta ihop ord till meningar har alltid varit ansträngade för sonen. Nu sitter frasen “jag vill” så hårt att han använder den jämt – även vid fel tillfällen. Men det gör inte så mycket – alternativet, att inte kunna uttrycka sin vilja alls är mycket värre.
Här är en riktigt bra bok om det hela som man skulle kunna läsa tillsammans med barnet (och andra barn så de också förstår!)

Sagan om Saga; Författare: Nina Arvidsson Schloenzig & Caroline Backlund

Här blir det fakta om delfiner, pingviner och sälar med teckenstöd

https://youtube.com/watch?v=uGzzUYVH90U

Det är ett tag sedan sonen kom in i puberteten. Det började under våren i åk 4, han hade humörsskiftningar han inte haft förut och han var hes. Då fattade vi inte. Under sommaren började det växa könshår så då trillade polletten ner. Pubertet!

Han var först i sin grundskoleklass och jag kände att det var något att vara mallig över. Med puberteten kom också kärlek och intresse för ….. sex. Under hösten i åk 5 hände det att han “gned” lite väl på byxorna även i klassrummet. Lärare och assistent vara oroade och visste inte vad de skulle göra. Jag föreslog att de skulle säga att sådan gör man bara när man är själv. Under våren i femman, med ny skola och ny personal föll de sig så väl ut att klassen (en 5-6:a) skulle ha tema pubertet. Efter det har det aldrig varit några problem. Undervisningen var ovärderlig för honom – han fick lära sig det han behövde.

Undervisning i området ska alla elever få. I grundskolans kursplan för åk 4-6 står det:
“Människans pubertet, sexualitet och reproduktion samt frågor om identitet, jämställdhet, relationer, kärlek och ansvar.” I åk 7-9: “Människans sexualitet och reproduktion samt frågor om identitet, jämställdhet, relationer, kärlek och ansvar. Metoder för att förebygga sexuellt överförbara sjukdomar och oönskade graviditeter på individnivå, på global nivå och i ett historiskt perspektiv.”
I särskolan finns motsvarande, i åk 1-6: “Pubertet och hur den inverkar på individen. Sexualitet, reproduktion och olika slags relationer.” och 7-9: “Människans pubertet, sexualitet och reproduktion. Frågor om identitet, relationer, kärlek och ansvar. Preventivmetoder och sexuellt överförbara sjukdomar.” och för träningsskolan: “Pubertet och hur den inverkar på individen. Sexualitet, reproduktion, kärlek och olika slags relationer samt preventivmetoder.”
Således ska ALLA svenska elever få undervisning i detta – och i samband med puberteten eller strax före är lämpligt tycker jag. Det här är något som du som förälder kan och ska kräva.

Material då? Jodå, det finns bra material. Mycket av det som är avsett för grundskolan är redan lätt skrivet och tillgängligt, men det finns mer för den som behöver. Här är några förslag:

Puberteten, vad är det? – ett gratismaterial med teckenstöd från Linköpings universitet. Jag har inte använt materialet, men det ser ut att vara ett bra komplement.

Låt oss tala om pubertet – en del i en lättläst serie där det även finns en bok om mens. Sonen har använt denna bok både på mellan och högstadiet. Jag har dessutom använt den i en vanlig åk 6:a och den var mycket uppskattad (fanns tillgänglig längst bak i klassrummet hela terminen)

Och sen finns förstås mycket bra material på ungdomsmottagningen och hos din skolsköterska!

Här kommer några nya lektioner. Om du inte gjort det tidigare så ber jag dig läsa introduktionen.

Innan du börjar – se till att barnet förstår alla begrepp som kommer i lektionen.

Lektion 14

Läs orden och skriv av dem under rätt bild.
Lättare: klipp ut orden på lappar och låt barnet lägga rätt ord under rätt bild. Nackdelen är att barnet inte får öva i att skriva, men det kan man åtgärda genom att sedan skriva ordet med en överstrykningspenna och låta barnet fylla i. Man kan också låta barnet stämpla ordet med bokstavsstämplar.
Svårare: Täck över orden och låt barnet skriva direkt.

I del 2 ska man lyssna efter ljudet i början av orden. Eleven ska sedan skriva bokstaven.
Lättare: Låt eleven få färdiga bokstäver (stämplat/klisterlappar) att välja på.

Sen ska man lyssna efter ljudet i slutet av orden. Eleven ska skriva bokstaven.
Lättare: Låt eleven få färdiga bokstäver (stämplat/klisterlappar) att välja på.

Till sist ska eleven rita en bild till fyra ord. Vid två av orden finns teckenillustrationer (dessa finns såklart inte i originalmaterialet).
Lättare: Låt eleven klistra in färdiga bilder eller rita samtidigt som barnet på ett annat papper.

Lektion 15

Här ska man lyssna efter ljudet e samt träna på att skriva bokstaven. Det går bra att göra detta praktiskt genom att klippa ut bilderna och sortera dem i två högar; en för ord som innehåller e och en för ord som inte innehåller e. Det spelar egentligen inte så stor roll hur man tolkar bilderna, så länge som man sorterar dem rätt utifrån hur man benämner dem.

Lättare: Skriv orden under bilderna så att eleven ser orden och kan hitta bokstaven.

Svårare: Använd bilder från tidigare övningar och sortera i flera högar.

Lektion 16

Läs orden och skriv av dem under rätt bild.
Lättare: klipp ut orden på lappar och låt barnet lägga rätt ord under rätt bild. Nackdelen är att barnet inte får öva i att skriva, men det kan man åtgärda genom att sedan skriva ordet med en överstrykningspenna och låta barnet fylla i. Man kan också låta barnet stämpla ordet med bokstavsstämplar.
Svårare: Täck över orden och låt barnet skriva direkt.

I del 2 ska man lyssna efter ljudet i början av orden. Eleven ska sedan skriva bokstaven.
Lättare: Låt eleven få färdiga bokstäver (stämplat/klisterlappar) att välja på.

Sen ska man lyssna efter ljudet i slutet av orden. Eleven ska skriva bokstaven.
Lättare: Låt eleven få färdiga bokstäver (stämplat/klisterlappar) att välja på.

Bildkälla: Bilderna kommer ur vår stora bildsamling och kommer från en mängd olika källor; Cricksoft, Igel, PCS osv.

Kommentera gärna och beskriv hur det funkar för er.

Jag skriver mest om Hockeyn här i bloggen, men ishockey är ju inte den enda sporten – på sommarhalvåret är det fotboll som gäller! Här är det en bild från cuppen i Borlänge i juni i år.

Både sonen och hans bästa kompis är med i samma lag. Intressant nog spelar båda mycket bättre om de INTE är på plan samtidigt.

Idag fick sonen en liten legofigur av sin morfar. Efter att vi byggt ihop Spindelmannen och Insektsrobot så ville han leka med dem med mig. Klart man ställer upp! Han var Spindelmannen (som hoppade) och jag fick vara insektsrobot (som kunde skjuta skott). I början babblade jag på. Sonen var tyst. Jag fick hejda mig och upprepade inombords “Matcha barnets tal”, “visa nästa lilla steg”, “vänta in barnet”. Med dessa tre regler blev leken mer kommunikativ.

Först var jag helt tyst och passiv för att känna in läget.

Sonen: pekar på skotten – svisch, svisch
Jag: – pekar Skjut! väntade
Sonen: – Skjut.
Jag: Skjuter – Skjut Spindelmannen

Nästa gång det är dags att skjuta säger sonen direkt:
– Skjut
– Skjut Spindelmannen väntar
– Spindelman
– Skjut Spindelmannen väntar
– Spindelman skjut
Och då skjuter jag förståss

Sen utvecklar vi det lite, eftersom det finns två skott så gör jag ett uppehåll innan jag skjuter den andra.

Sonen: Engångtill (jo det låter som ett ord så därför skriver jag det som det)
Jag: Skjut en gång till skjuter

Nästa gång skjuter jag inte förrän han säger skjut en gång till. Så där håller vi på i 5-10 minuter. Emellanåt så hoppar Spindelmannen förstås undan.

Ser du de tre riktlinjerna?

Matcha barnets tal
Han börjar med att bara peka och göra ljud. Därför pekar också jag. Genom resten av leken pratar jag så lite som möjligt för att inte prata mer än honom. Jag strävar efter jämvikt.

Visa nästa lilla steg
När han pekar och gör ljud ger jag honom ett ord.
När han säger ett ord ger jag honom två ord

Vänta in barnet
Jag skjuter inte förrän han säger att jag ska. Under tiden är jag tyst och bara väntar in honom. Han behöver tid.

Metoden (där dessa tre riktlinjer ingår) kallas Kommunicerande Samspel (eller Communicating Partners Program) och är utvecklat av James MacDonald.

Det är busenkelt att ansöka till gymnasium och få sitt antagningsbesked – om man INTE har en utvecklingsstörning alltså. Har men en utvecklingsstörning tycker välfärdssamhället att ett enkelt ansökningsförfarande och besked inte är tillräckligt utmanande (eller finns det nån annan anledning?

Ansökan: Ja efter att ha letat och besökt skolor och fått information från lärare och skolor att man inte duger och efter att ha blivit nekad allt man själv vill fanns det tillslut bara ett val kvar. Den gymnasiesärskolan gick inte att söka genom det vanliga systemet utan skulle sökas på papper. Därmed fanns ansökan både i det elektroniska systemet och på papper. Det gick ju, men inte lika smidigt som tvillingsystern – alla program i vanliga gymnasieskolan fanns tillgångliga i datorsystemet – oavsett huvudman. Orsaken är att det är inte fritt fram att välja gymnasiesärskola efter egna önskemål. Är huvudmannen en annan än den som kommunen normalt tänkt sig (sin egen eller andra de har avtal med) så krävs ett särskilt tillstånd. Valfrihet gäller inte elever på gymnasiesärskolan.

Beskedet: Om ansökan var krånglig så är det inget mot beskedet. Till historien hör att det finns ett beslut från kommunen att sonen ENDAST har rätt till ett individuellt program på gymnasiesärskolan (och en muntlig information från den vanliga gymnasieskolan att de inte skulle ta emot honom utan endast hänvisa tillgymnasiesärskolans individuella program). Så här ser det officiella antagningsbeskedet ut:

Enligt beslut från april månad är han endast behörig till val 1, inte till val 2 eller 3 (eller 4-6 som inte finns med på skärmdumpen), då dessa är nationella program på gymnasiesärskolan. Visst ser det underligt ut?

Han är enligt antagningsenheten inte behörig till val 1, men kommer ändå inte in på de andra valen trots behörighet och rätt poängantal (0)

Dags att misströsta för att han inte kommit in på gymnasiet? Nä, då – han ÄR antagen till alternativ 1. Det bekräftades av ett ANDRA antagningsbesked via vanlig postgång:

Eller är detta bara information om att han FÅR plats, inte om att kommunen GER TILLSTÅND till platsen?

Ett plus i kanten var att det i brevlådan också låg ett brev om ansökan av skolskjuts – utan att vi bett om det! Det kom helt automatiskt! Kors i taket – jag är mäkta imponerad.

Och vad var sonens kommentar efter att ha läst brevet?

TACK

Förlagan till de här hittade jag på nätet. En bild tagen på Karlstadmodellens sommarskola. Jag lyckades inte hitta den färdig så tillslut gjorde jag det själv… och ändrade lite för att passa mig bättre.

Även om detta är rätt så bra så rekommenderar jag ändå En läsande klass när det gäller läsförståelse. Gratis och väldigt bra så det finns ingen anledning att låta bli att använda det.
http://www.enlasandeklass.se/

Malin Granqvist hade gjort en utmärkt plansch över meningsbyggnad. Jag kände ändå att det fanns några detaljer jag ville ändra så då gjorde jag det. Här är två varianter för mig och er. De kan vara till hjälp för sonen, men jag kommer nog att använda den i min klass också.

Memory Training for Children with Down Syndrome

Laws G.

Abstract – One of the delays in the development of children with Down syndrome that most concerns us is the limited short term memory found in nearly all the children. This book provides information about the memory problems themselves, explains why it may be so important to try to remedy them, and describes some of the research we have carried out. The book also includes training materials that aim to provide an effective intervention strategy to improve short term memory.

Här kommer några nya lektioner. Om du inte gjort det tidigare så ber jag dig läsa introduktionen.

Innan du börjar – se till att barnet förstår alla begrepp som kommer i lektionen.

Lektion 11

Lektion 11 består av två delar. Först ska eleven skriva in den bokstav som saknas i ordet. I den andra ska de lyssna efter det sista ljudet i ordet. Övningen kan göras mer praktisk genom att använda lösa bokstäver eller stämplar.

lättare: Låt barnet välja bland 5-10 bokstäver, variera svårighetsgraden genom att föreslå bokstäver som ligger olika nära varandra ljudmässigt.

Lättast: Det här kan göras lättare genom att skriva upp de 3 bokstäver som barnet kan välja på.

Svårare: Ta bort fler bokstäver.

Lektion 12

Här ska man lyssna efter ljudet M samt träna på att skriva bokstaven. Det går bra att göra detta praktiskt genom att klippa ut bilderna och sortera dem i två högar; en för ord som innehåller ljudet och en för ord som inte innehåller ljudet. Det spelar egentligen inte så stor roll hur man tolkar bilderna, så länge som man sorterar dem rätt utifrån hur man benämner dem. En annan variant är att ha lösa bokstäver att lägga under bilderna.

Lättare: Skriv orden under bilderna så att eleven ser orden och kan hitta bokstaven.

Svårare: Om du klippt ut kort för tidigare ljud kan du nu låta barnet sortera dem i flera högar; en för varje ljud.

Lektion 13

Här ska man lyssna efter ljudet i början av orden. Det går bra att göra detta praktiskt på liknande sätt som tidigare.

Lättare: Skriv orden under bilderna så att eleven ser orden och kan hitta bokstaven eller ta en bokstav i taget.

Bildkälla: Bilderna kommer ur vår stora bildsamling och kommer från en mängd olika källor; Cricksoft, Igel, PCS osv.

Jag har skrivit om det förr – även barn med down syndrom behöver uppfostran. Här tänkte jag dela med mig av två “Supernanny” program med tema Down syndrom:

1. Americas Supernanny (säsong 1 avsnitt 6)
En rymmande 8-åring, där syskonen känner sig bortglömda och föräldrarna tappat tron. Nannyn hjälper föräldrarna att tro på sitt barn och genom deras förväntningar utvecklas pojken framför våra ögon.

Tyvärr är filmen om the Fitzgerald family inte tillgänglig just nu. Hittar jag den igen så lovar jag att länka till den för den är sevärd.

2. Supernanny and the Webb family
Båda föräldrar behövs! I den här familjen fanns inga rutiner, TVn var på jämt och barnen visste inte hur man lekte tillsammans. Det blir också tydligt att man ibland måste göra på något annat sätt när barnet har en funktionsnedsättning som Downs syndrom.

https://youtube.com/watch?v=9WizYQqZoEQ%3Frel%3D0

Hittar jag fler lägger jag upp dem här.

Här kommer lite nya lektioner kring läsinlärningen.

Kolla in de tidigare lektionerna för tips på hur ni kan ändra så det blir lättare eller svårare.

Se som vanligt till att eleven kan begreppen. Träna annars dem.

Bildkälla: Bilderna kommer ur vår stora bildsamling och kommer från en mängd olika källor; Cricksoft, Igel, PCS, Nilbilder, Arasaac osv.

Kommentera gärna och beskriv hur det funkar för er.

Vet du inte vad det här är för något? Läs introduktionen!

Nu tänkte jag ta det här med trygghet. Vikten av att känna sig trygg. Det är naturligtvis viktig för alla – men här kommer värsta tipset till dig som jobbar “med oss”. Se till att mamma och pappa känner sig trygga. Lyckas du med det kommer du undan med nästan vad som helst.

Jag blir trygg när jag träffar personal som lyssnar på mig, som står upp för sin egen åsikt och kompetens, som inte bollar över allt till mig, men ändå ser mig som en resurs.

Jag blir trygg om du visar min son att han är viktig och om du vågar att kommunicera med honom. När du ser honom som en individ och inte som “en med downs syndrom”. När du visar att du tror på honom, då känner jag mig trygg.

Jag blir trygg om du inte lovar mer än du kan hålla och om du håller det du faktiskt har lovat.

Jag blir trygg om du kan förklara varför när jag undrar. Jag blir trygg när du inte blir rädd för mig utan kan möta mig som förälder där jag är. När du kan skilja på din person och din yrkesposition känner jag mig trygg (alltså inte tar saker och ting personligt).

Jag känner mig trygg när du tar rollen av den professionelle utan att kräva att jag ska vara diplomat. När du hela tiden är saklig och absolut inte går i försvarsställning, då känner jag mig trygg. När jag får vara obalanseras och upprörd är du fortfarande lugn. När jag missförstår så anklagar du inte, utan förklarar igen – på ett annat sätt. När vi är vid en punkt att det är uppenbart att vi har olika syn så accepterar du det och du tar ansvaret att hitta en kompromisslösning.

Idag har jag pratat med två yrkesverksamma som fick mig att känna mig trygg!

När bilder är viktiga för sonen och tiden knapp får man helt enkelt lära sig rita. Streckgubbarna är mycket bättre nu än när han var liten. Övning ger färdighet. Idag behövdes det bilder till lite träningsmaterial jag gör åt honom på Ipaden.

Har man en elev som min son i sin klass så har man en stor spridning på elevernas kunskapsnivå. Det finns nästan bara läse-böcker för åk 1 som har innehåll på olika nivåer och inte ens det räcker. När min son gick i åk 1 hade de en läsebok som fanns i tre nivåer, den lättaste var för svår för sonen och den svåraste var för lätt för hans tvillingsyster. Idéen i dessa läseböcker är dock helt rätt, varje kapitel har samma innehåll – på olika nivåer. Det är det tankesätt som ska överföras till alla andra områden.

Alltså – alla i klassen jobbar med samma tema – på sin nivå. På det sättet kan alla delta i diskussioner och grupparbeten. Låter enkelt, men det kräver insikt i elevernas behov och tid att göra det till verklighet. Här är några sätt att göra det på.

1. Jobbar du på en skola där det finns mycket gamla läromedel (kolla källare och vindar) så är ett sätt. Du kan också använda nätresurser. Du har säkerligen ett huvudläromedel eller en läsårsplanering som du följer. Inför ett nytt område så kollar du vad du anser vara rätt nivå för de/den elever som behöver en helt annan nivå och letar efter samma tema. Jobbar ni på högstadiet med Islam så gör alla det, men eleven som ligger på en lägre nivå kanske läser i en bok för mellanstadiet eller lågstadiet (precis sim att eleven som ligger på en högre nivå använder en för gymnasiet). De följer alltså inte “sitt” läromedel, men använder texter och individuella uppgifter därur när de följer klassens. Troligen behöver du fler böcker att välja på för att hitta böcker som tar upp samma saker.

2. Har ni tillgång till datorer och läsplattor? Då kan ni utnyttja interaktiva läromedel. Det kan vara ett sätt att få tillgång till en större textmassa även om man inte har läsförmågan. Dessa förenklar sällan innehållet, men gör det ändå mer tillgängligt. Många av läromedlen har interaktiva delar man kan köpa idag.

3. Lättlästa versioner. Jag sa i inledningen att det nästan bara var läseböcker där detta finns. Det är inte riktigt sant det finns för fler läromedel (men börjar försvinna till förmån för de interaktiva). De lättlästa versionerna är för svåra för att min son ska kunna jobba självständigt i dem, men han har dem ändå i några ämnen. Har man tillgång till NE.se finns alla inlägg även på lättläst vilket gör det MYCKET bättre än Wikipedia.

4. Om du har tid gör du materialet som behövs själv. Det här blir oftast bäst då det är direkt anpassat till eleven och du kan få med precis allt du som lärare tycker är viktigt.

5. Men för att det ska bli riktigt bra så använder du alla sätt ovan i kombination. Grundtanken du har i huvudet hela tiden är inkludering – hur får jag alla delaktiga när vi laborerar med lösningar och blandningar? Vad behöver hen för att kunna delta fullt ut? Ha detta med redan på planeringsstadiet så blir det enklare. Håll fast vid metoder som funkar och släpp de som inte funkar.

Och så en känga till alla som styr i skolans värld – inkludering är fantastiskt bra för alla elever, men det funkar INTE om inte lärarna har TID att planera.

Anpassad laborationsrapport i åk 9. Bilderna är tagna under hela laborationen och sonen skriver sedan bildtexter. Nivån blir automatiskt anpassad eftersom han skriver så mycket han klarar av.

Bilder är den absolut bästa inlärningsvägen för vår son. Alla de viktiga punkterna han ska kunna i ett område finns med på begreppsplanschen. Den används som referens under hela arbetet (och sitter på väggen så att övriga elever också kan dra nytta av dem). Amerikanerna kallar detta Anchor charts – sök på det så får du mycket inspiration.

Alla jobbar med bildanalys. Sonen har lite mer hjälpmedel. Dels har han begreppskartor – där finns olika begrepp för bildanalys i bild+ord+teckeillustration, dels utför han uppgiften genom att fylla i en tankeblomma (en typ av tankekarta som funkat bra för honom – där varje blad står för en del av den man ska skriva om och så är det stödord). Det gäller att välja rätt så att inte Skriet beskrivs som ett dokumentärfotografi utan djup….

Här ser du att han har en lättläst text (som är för svår), begreppsplansch och ett förenklat arbetsblad med frågor.

Tänk att myterna som florerar bland skolpersonal bara ökar! Dags för lite nya myter att slå hål på. Vill du läsa om de tidigare så kolla här. Ibland får du lov att bemöta myterna med att be dem bevisa dem. Säger skolan att de inte får anpassa undervisningen – be dem då visa var det står.

Hen får mer hjälp i särskolan och I särskolan finns all hjälp hen behöver

Den hjälp som kan ges i särskolan kan väl lika gärna ges i grundskolan? Och ser man krasst på saken så har de flesta barn med Downs syndrom som går i grundskolan en egen elevassistent – medan de som går i särskolan sällan har det. Då torde det ju vara lättare att få hjälp i grundskolan… MEN varje elev ha det stöd hen behöver OAVSETT skolform, på den punkten är skollagen tydlig.
Om hjälpen finns i särskolan och eleven i grundskolan får man väl flytta hjälpen till eleven – det är ju dumt om den inte är där eleven finns.

I särskolan finns den kompetens som behövs

Det här skrev min vän så bra så jag tar det rakt av:

Jag sa till den person som var med från särskolan på varje möte att de från särskolan ju kunde ge skolan råd i hur de kunde jobba med matten med sonen, hon satt bara stum.. de hade inget att komma med alls. Det var den kompetensen det.

Om kompetensen finns i särskolan får man väl se till att den också finns i grundskolan. Uppenbarligen finns det kompetens att sprida inom kommunen.

Vi får inte anpassa hur långt som helst, säger skolan.

Dumheter! Skolan är skyldig att göra de anpassningar som krävs. Om en elev inte kan läsa så måste skolan ge läsundervisning – även om eleven går på högstadiet. Det är tydligt beskrivet i de styrdokument som beskriver skolans verksamhet. DÄREMOT får skolan inte anpassa nationella prov hur SOM helst, det som ska testats ska fortfarande testas. Läsförståelsetester får alltså inte läsas högt.

Går han i åttan ska han läsa samma böcker som de andra i samma årskurs

Ja, om de fungerar för eleven. Och så långt det är möjligt är det bra. Det finns dock inga lagar som säger att alla elever i en klass måste ha samma läromedel.

De kan inte tänka abstrakt

Jag antar att skolan har kompetens att säga det? Hur vet de det? Hur har de mätt det? För vi kastar väl inte ur oss ogrundade myter? Nä, abstrakt tänkande är svårt – men det betyder INTE att det är omöjligt!