21:an

Det här skrev jag för nästan 2½ år sedan om allt vi testat sedan han föddes.

0-2 år ligger fokus hela tiden på att teckna. Utöver tecken är det Karlstadmodellen som gäller, dock utan handledning utan bara ett försök att följa första boken. Sonen svarar inte på träningen utan drar sig tillbaka.

2 år -> Communicating Partners Program (av James MacDonald) blir huvudsaklig metod. Handledning av James MacDonald själv. Sonen svarar bra på metoden och blir snabbt mer utåtriktad och kommunikativ, framstegen fortsätter men avtar under skolåren. Används under senare år för att överföra kunskaper till vardagen. Communicating Partners Program bygger delvis på samma grund som Hanen och Floortime.

5 år – klassisk amerikansk talträning i amerikansk skola. Logopeden utgår ifrån att de ljud han gör är svenska. Han gör stora framsteg och börjar prata mer svenska och engelska.

6 år – svensk talpedagog. Jobbar med Grafon. Han gör framsteg när det gäller uttal av enskilda ljud. Vi fortsätter på egen hand när hon inte längre vill jobba med honom, hon såg aldrig framstegen och tyckte inte hon hade kompetens.

7-9 – ny talpedagog i skolan som jobbar med Karlstadmodellen. Hon anser inte att han kan utveckla sitt tal utan jobbar med munmotorik och ändelser. Men ger också sonen små stavelseramsor. Hans tal utvecklas med stavelseramsorna, men varken munmotorik eller böjningar ändras (alltså han fortsätter att använda verb i grundform och substantiv i bestämd form).

9-11 år – handledare i Karlstadmodellen anlitas, ingen effekt alls på språket. Hon tycker att hans tal är tydligare när han tecknar. Vi uppmuntras att teckna småord och ändelser.

11-12 år – logopeder som arbetar med Talktools. Vi följer hela programmet med stort flit då sonen gillar det. Ingen effekt på språket. Hans munmotorik blir däremot avsevärt bättre.

13-16 år Logopeder som använder i huvudsak Praxis (med bokstäver istället för bilder). Mycket stora framsteg. Han lär sig alla ljud, t.o.m. R!

Men vad har hänt sedan dess?

Vi hade fortsatt logopedstöd fram till 18½ år. Det avvek mer och mer från praxis men hade fortsatt effekt. Under en period kom en ny logoped in i bilden som menade att han inte gjort någon utveckling alls på flera år (tvärt emot vad som faktiskt står i journalerna!), men sedan fick han tillbaka en tidigare logoped som varit tjänstledig som konstaterade en massiv utveckling. Hon föreslog att han skulle ha fortsatt logopedstöd var 4-8 vecka eftersom det hade tydlig effekt, men så blev det inte. Först blev det sommar, sen hörde ingen logoped av sig. Samtidig förberedde sig familjen att flytta utomlands så vi tjatade inte på hab. Strax före flytten informerar hab att han inte kommer att få logopedstöd eftersom han är lågprioriterad. En 18-åring med ett tal som utomstående inte alls begriper har tydligen en tillräckligt god talförmåga enligt välfärdssverige. I samband med flytten fokuserar vi istället på engelska. Vi testar det amerikanska språkträningsprogrammet https://gemiini.org med förvånansvärt god effekt. Vi utgår ifrån tankarna i programmet och använder Hattenonline för en “svensk lågbudget version”. Det fungerar, men inte lika bra som originalet.

Nu är det mindre än 2 månader till 20-årsdagen. I habplanen står fortfarande “logopedstöd”, som inte ges. En ny är på gång, men det är oklart vilka insatser som kommer att erbjudas i den. Habiliteringen var minst sagt undvikande vid senaste mötet och gav tyvärr intrycket av att vara helt oförberedda. Kommunikationen blir ibland lite upp-och-ner. På bilden syns en upp-och-nervändbild på sonen.

TILLÄGG en knapp månad efter 20 årsdagen. Hab har informerat att det är slut på allt kommunikationsstöd. Det finns inte resurser för det på vuxenhab, trots att alla partier i valet lovade att det redan ges.

Jag jobbar som lärare och för några år sedan fick jag möjligheten att gå en kurs i en metod för avkodning (att tolka bokstäver till ljud). Det handlar om en slags intensivträning för elever som har svårt med läsning. Eleven läser enstaka bokstäver, stavelser och ord i staplar. Intressant tyckte jag och vi såg resultat på jobbet.
Så jag testade förstås med min son också, han hade ju svårt med läsningen. I början kunde han inte säga R så vi hoppade över alla “ord” med R.
Några mirakelresultat blev det inte, men nog såg vi lite förbättringar. Han blev bättre på att läsa av rätt, han blev tydligare på uttalet.

Som mamma har man dock inte tid att göra allt, och skolorna han gått på har aldrig hakat på. Vi fick prioritera. Vi körde lite med det i omgångar.
Nu har vi satt igång en ny träningsperiod, mest som talträning.

Det är ett dyrt material om man ska ha det till ett enda barn (men billigt om man ska ha det till en skola). Det finns också flera material som är liknande. De jag känner till är Bravkod, Rydaholmsmodellen, delar av Wendickmodellen (innehåler mer än bara avkodning) och så 100-år gamla planscher med stavelser och ord på. Jag är inte säker på att sistnämnda har samma grund, men de ser onekligen rätt lika ut i innehåll. Och det kan förstås finnas fler!

Jag önskar att alla skolor kunder jobba med med avkodningsdelen av läsning (jag har också gått i en kurs i Wittingmetoden som klassundervisning i åk 1 och är övertygad om att det hade varit mycket bra för min son). Då skulle många fler med utvecklingsstörning lära sig läsa – och få talträning på samma gång!
Har du orkat läsa ända hit kan jag avslöja att metoden vi använder är Bravkod – men anpassad för att passat sonen.

Idag är det dags att träffa logopeden. Jag tänkte visa er vad vi jobbat med sedan vi träffade henne sist. Två stora fokus för träningen.

1. Ord med g och k. Uttala och sätta i meningar. Spelet finns med som ett sätt att variera det.

2. Vilken information behöver man lämna för att bli förstådd? Vi tränar genom spel; dels klassikern Vem är vem (i tre olika varianter; hemgjorda kort – mCDonalds miniversion – Tigers multiversion med penna); dels Burgerkings mini-taboo där man med hjälp av ledtrådar ska gissa, både bild och ledtrådar finns på korten; dels Titta&hitta-boken där vi turas om att beskriva en person/föremål på ett uppslag och den andra ska gissa (det här är svårt!)

3. På den här bilden ser ni allt i lådan, dessutom ser ni spegeln (fantastisk – finns på Dollarstores sminkavdelning för 20 kr) och en Hicke Halvulk III med pratbubbla (bra om man inte orkar prata själv).

Vi spelar spel.
Det första är en variant av vanligt brädspel. Det är siffrorna 1-4 i slumpmässig ordning på första spelplanen (finns att skriva ut här). Vi hade en bunt ordkort att träna, därför valde vi den här gången att man ska ta lika många kort som det står på cirkeln man stannar och sen läsa orden.
Det andra spelet är ett spel från en hamburgerkedja. På varje kort finns en bild i svart och 3 ledtrådar i rött. Man ska nämna ledtrådarna och motståndaren ska gissa. Vi har testat spelet till och från, men det har varit för svårt. Idag gick det! Det är fortfarande svårt. Han pekar på bilden (som jag inte ser) för att förstärka vad han säger, när det inte fungar blir han lite frustrerad och jag får hjälpa honom vidare till de andra ledtrådarna eller uppmuntran att teckna. Det här kommer kanske att vara ett bra sätt att träna på att använda podden när vi kommer igång.

Vi har varit och träffat logopeden igen. Lite nya ord och nya fokus.

1. g och k i början av ord (det blir nästan alltid rätt INNE i ord)
2. Fotbolls- och simningsord (jag har delat upp dem så tar vi en i taget)

Vi fortsätter att jobba utifrån strukturen jag nämnde i förra inlägget om språket. Och för att fixa punkt 3 “Säga ordet efter, med en kort paus först” har vår vändclown fått komma fram ur gömmorna. Arbetet går ut på att jag som instruktör säger ordet och att sonen sen ska säga ordet – men inte direkt efter utan med en paus. Koonceptet var inte helt enkelt för honom att begripa. Med vänd-clownen säger jag ordet och stoppar in i munnen, när kortet kommer ut vid fötterna säger sonen ordet. Det funkade!!!!

Igår träffade vi logopeden för språkträning. Det märktes hur kul sonen tyckte att det var. Det är uppenbart att han numera själv märker att han utvecklas, annars skulle han nog inte tycka att det var kul. Hon visade honom (och mig) de olika övningarna och idag satte vi igång.

Fokus 1: kombinationen SK (som i sko)
Fokus 2: svara på fråga kring välbekanta ord (ord om hockey)

När det gäller fokus 1 var det lite som det brukar. Ett antal ord som börjar på SK helt enkelt. Några förslag på spel att föra det roligare.

När det gäller fokus 2 lärde jag mig något nytt som jag inte hört förut. Vi ska jobba i 5 steg.

1. Säga ordet samtidigt
2. säga ordet direkt efter
3. säga ordet efter med en kort paus först
4. säga ordet som svar på frågor
5. bilda meningar med ordet

Vi brukar ofta göra 1,2,5 men nu ska vi definitivt försöka oss på steg 3 och 4 också. På de flesta av Hockey-orden ansåg logopeden att han var på steg 4

4-i-rad använde hon som ett motivationshöjande spel. Man drar ett kort innan man lägger sin markör.

Sen har jag lagt till lite fonemkort från hattenförlag som “SK-uppvärmning”. Idag drog han bara ett kort och sa stavelsen, men vi kan spela memory med dem eller skapa ord (men då måste jag tänka ut vilka ord som har sk-e/i/y/ä/ö i sig utan att det blir sj-ljud!
På blocket har jag skrivit strukturen för enkel grammatik deluxe.

Vi skulle spela spel, jag, sonen och en av döttrarna. Han gick med på det om vi spelade ett Frost-lotto som jag gissar han fått i present. Lotto är på tok för lätt för honom och jag var tvungen att snabbt tänka ut något som skapade mer utmaning.

Påsen tillhörde spelet så vi la brickorna där. När man tagit en bricka måste man skapa en mening till bilden. Liten förändring blev BRA språkträning! Sonen uppskattade spelet (för det var ju Frost…).

Prepositioner i meningar och roliga bilder. Bilderna kommer från Boggles world esl med material för engelska för nybörjare (ESL). Prepositionen är tecknad eftersom den är viktigast. Man kan spela memory eller bara läsa dem.

Hur låter ordet på slutet? Bygg ihop orden! Ett försök att visualisera begreppet “hur låter det i slutet?”.

Vokalkort – lyssna efter vokalen i ordet och matcha till rätt munbild. Några har fått ord för både lång och kort vokal. Munbilderna kommer från en gammal läsebok.

Har du någon nytta av dessa får du gärna lämna ett tack i kommentarerna…

Frågor har alltid varit svårt. Det är fortfarande svårt. Både att fråga själv och att svara på frågor. Vi använder mest spel för att öva.

Vem är vem? “Är din person mörkhårig?”

Kvartettspel “Har du Fia flyger”?

Den försvunna diamanten “Vill du slå eller betala?” “Hur mycket får jag tillbaka?” (vid pengaväxling)

Alla spel, kan man då och då slänga in ett “Är det min tur?” “Var är tärningen?” (gömmer den så han måste fråga) “Vilken färg vill du ha?” (sonen får dela ut pjäserna och ställa frågan till alla som är med)

Ofta har vi några fraser att träna på som jag skrivit ner på post-it-lappar som sitter på spelen.

Det här tipset komemr från Malin G. Hon gjorde ett litet spel med 10 kort. 2 kategorikort med FISK respektive FÅGEL. Sen 8 kort med fåglar och fiskar. Syftet var att träna orden FISK och FÅGEL. Hon höll korten i handen och familjen fick gissa vad nästa kort skulle bli. Enkelt – och kan göras överallt!

Jag tänkte vidare på detta utmärkta förslag och gjorde två egna versioner. Man kan också använda det som ett slags spel där man får ett kort och ska avgöra om det är en fisk eller fågel och då upprepa en HEL fras; “torsken är en fisk”.

Och så går det förstås att utveckla till vila områden som helst. Jag gjorde en med pakterna under första världskriget också eftersom det var så aktuellt för sonen just då. Skulle du klara det?

Variation och upprepning. Uppgiften till vänster började vi med. Sen växlade vi mellan den och den högra som ju är samma sak. Det högra är ett köpespel som jag gjort en matchande uppgiftsplatta till och så skrivit ljud-orden vi ska träna på. La till en tärning som talar om hur många gånger man ska säga ljudet.

Roliga monsterkort från Unga Fakta. Vi har tre uppsättningar. Har testat memory med två uppsättningar. Vem är vem med tre uppsättningar. Finns i sjön med tre uppsättningar. Knepigt att försöka beskriva dem, men skoj och väldigt nyttigt.

Vi har ju sett filmerna alldeles för många gånger så när han fick boken tänkte jag att vi använder den. Han läser ett bit. Jag antecknar alla ord han är osäkert på och gör ordkort. Vi jobbat med orden en vecka och sen läser han om och om det går bra fortsätter. Annars jobbar vi en vecka till med orden. Det har blivit en halv sida i veckan ungefär.

Vi har tagit Hattenförlagets fonemkort till hjälp för att bearbeta orden som är svåra. Vi använder ofta Praxis-tänket (konsonantväxlingar- modifierade stavelser – ord)

När sonen gick i förskoleklass introducerade talpedagogen “Grafon” som har bilder för ljuden precis som Praxis, men andra bilder. Vi fortsatte sedan med de bilderna. För ljudet “k” var det ett lok. Vi använde våra brio-tåg och körde loket över banan och tränade de olika stavelserna som dök upp på banan.

Talträning genom lek var alltid hans starka sida som liten.

Har man hört talas om Praxis så är det via deras bilder för bokstavsljuden (fonemen) där bilden representerar hur något låter snarare än hur ordet låter, t.ex. bilden på en orm står för SSSS. Men praxis är en hel metod, The Nuffield Dyspraxia Programme, där bilderna är till en hjälp för de som ännu inte kan läsa.

Sonen har jobbat med Praxis som metod, men aldrig med de där bilderna eftersom han redan kunde läsa när han började med praxis. Först försökte jag läsa in mig på det själv och jobba med honom, men det var inte så lätt. Efter mycket om och men lyckades vi tillslut få handledning av logoped och då gick det väldigt bra. Mycket handlar om att öva konsonantväxlingar; “f-g-l-f-g-l-f-g-l” “få-gel, få-gel, få-gel” “Fågel”

Innan han lärde sig bokstäverna som symboler för ljuden så jobbade hans första talpedagog i skolan med bilderna från Grafon. Idén är densamman som bilderna i Praxis, men vokalerna är bilder på munnar istället (vilket funkade jättebra). Talpedagogen ville tyvärr inte fortsätta; tror inte hon insåg vilken positiv effekt det hade, så jag köpte materialet och så fortsatte vi hemma.

Vi har fått handledning av åtskilligaexperter genom åren.

0-2 år ligger fokus hela tiden på att teckna. Utöver tecken är det Karlstadmodellen som gäller, dock utan handledning utan bara ett försök att följa första boken. Sonen svarar inte på träningen utan drar sig tillbaka.

2 år -> Communicating Partners Program (av James MacDonald) blir huvudsaklig metod. Handledning av James MacDonald själv. Sonen svarar bra på metoden och blir snabbt mer utåtriktad och kommunikativ, framstegen fortsätter men avtar under skolåren. Används under senare år för att överföra kunskaper till vardagen. Communicating Partners Program bygger delvis på samma grund som Hanen och Floortime.

5 år – klassisk amerikansk talträning i amerikansk skola. Logopeden utgår ifrån att de ljud han gör är svenska. Han gör stora framsteg och börjar prata mer svenska och engelska.

6 år – svensk talpedagog. Jobbar med Grafon. Han gör framsteg när det gäller uttal av enskilda ljud. Vi fortsätter på egen hand när hon inte längre vill jobba med honom, hon såg aldrig framstegen och tyckte inte hon hade kompetens.

7-9 – ny talpedagog i skolan som jobbar med Karlstadmodellen. Hon anser inte att han kan utveckla sitt tal utan jobbar med munmotorik och ändelser. Men ger också sonen små stavelseramsor. Hans tal utvecklas med stavelseramsorna, men varken munmotorik eller böjningar ändras (alltså han fortsätter att använda verb i grundform och substantiv i bestämd form).

9-11 år – handledare i Karlstadmodellen anlitas, ingen effekt alls på språket. Hon tycker att hans tal är tydligare när han tecknar. Vi uppmuntras att teckna småord och ändelser.

11-12 år – logopeder som arbetar med Talktools. Vi följer hela programmet med stort flit då sonen gillar det. Ingen effekt på språket. Hans munmotorik blir däremot avsevärt bättre.

13-16 år Logopeder som använder i huvudsak Praxis (med bokstäver istället för bilder). Mycket stora framsteg. Han lär sig alla ljud, t.o.m. R!

Sen måste jag tillägga att all form av lästräning han gjort hemma och i skolan också har haft effekt på talet.

Och så en brasklapp på slutet. Det är ingens fel att visa saker funkat och andra inte. Det här är min uppfattning. Poängen att skriva detta är för att förtydliga för oss (en längre mer detaljerad men personlig version finns). Ingen som har varit inblandad behöver känna sig påhoppad. Det finns massor utanför språkträningen som också påverkat.

Vi har kommit igång med nya logopeden. Vid senaste besöket i november fick vi två områden att jobba på:

1. konsonantkombination SK (uttalat s-k, inte sj-ljud)
2. jobba bort “avfärgning” (finns säkert en fin korrekt term, men det är när han råkar byta ut ett ljud mot ett som fanns i ordet innan).

För mål två har vi fått ord/bilder att jobba utifrån (uppsättningar både med och utan text) och instruktioner enligt följande:
1. öva på orden enskilt, använd bara text på svåra ord
2. Startfraser av typen “Jag fick….” “jag ser…” “det är en/ett….”
3. använd orden för att skapa meningar

Vi har fokuserat på 1 och 3. De ord han kunde bra redan från början har vi kombinerat till meningar. Han tycker att det är ganska kul när han får ord som “höna” och “köra”. För övriga ord är det 1:an som gäller – just nu med text ( ta bort texten vartefter han KAN orden med text).

Dels har jag bara visat kort och han säger vad det är på bilden. Det använder vi som uppvärmning (och bedömning för att se vilka ord som är svåra just idag). Sedan har vi provat 2 olika spel (men kommer nog att variera framöver – innovativa nytänkande förslag mottages gärna):
1. Snicksnacksnokens 1,2,3,4-spelplan med 1-2-3-tärning. Fyra av dagens svåra ord i rutorna (ju svårare desto högre upp). Slå tärningen och gå. Säg ordet som har samma siffra som cirkeln man hamnade på – säg det lika många gånger som tärningen visar.
Längre fram kan vi lägga högar med kort på de olika siffrorna, men då blir det mer repetition, nu är det intensivträning.
2. Tärnings-lotto. Var sin bricka och alla kort upp och ner på bordet. Ta ett kort. Den som har just det kortet slår tärningen, säger ordet så många gånger som tärningen visar och får kortet. Här kan vi utveckla genom att klippa isär de stora korten så att han får precis de ord han behöver öva på.

För mål ett har vi bara en övning och det är fonemkort och vokalkort från Hattenförlag. Egentligen borde vi gå vidare till ord med SK i men jag har inte haft tid att ordna det.

Sedan har vi två orelaterade övningar som båda syftar till fritt meningsskapande.

Den ena är en stor hög färgglada kort med alla möjliga begrepp (korten heter OH-kort och har vuxnare motiv) och en en “enkel grammatik delux”. Vänd ett kort och skapa en mening – jag stöttar så meningen blir korrekt utan att tumma på innehållet som är helt och hållet hans.

Och sist Hockey/simning (på bilden bara hockey, men vi har en identisk för simning), begrepp och meningar. Materialet är egenhändigt skapat och består av en simhall och en ishall och Kalle Ankafigurer som badar och åker skridskor samt ordkort för olika saker i ishallen resp. simhallen. Han brukar lägga ut ordkorten (eller numera be om den och han får dem bara om han säger dem begripligt). Sen får han gubbar att lägga ut och säga nån mening till. Idag hamnade alla i båset med kommentaren “…. har ingen hjälm”. Idag började vi också med en pratbubbla. Alltså jag lägger en pratbubbla bredvid någon och säger något och sen hår han prata för en annan. Det fungerade MYCKET bättre än sist vi provade!

Det är inte ofta Karlstadmodellen får utrymme här på bloggen, men det här inlägget är klart kopplat till modellen. Begreppet enkel grammatik finns inom karlstadmodellen. Istället för att beskriva det själv länkar jag till KM egen beskrivning av de. Den hittar du här. Tanken är att barnet ska lära sig en grammatisk basstruktur för att sätta ihop ord till meningar. Klassiska materialet här är Temaböckerna.

Bilden lånad från Hattenförlaget

Vi jobbade med detta på ett annat sätt när sonen var liten; han satte ihop ord men inte riktigt grammatiskt – och alltid längre än basstrukturen (för han hade mer att säga). Han blev allt äldre och utvecklade sitt språk allt mer. Meningsbyggnad var fortfarande svårt. Vi började arbeta mer med utbyggd grammatik eftersom den enkla var för lätt/begränsande. (intressant nog är utbyggd grammatik INTE beskriven på KMs egen hemsida) Den utbyggda grammatiken är komplex, färger ska representera olika ordklasser och barnet ska lära sig alla tänkbara kombinationer. Färgerna ska stödja utvecklingen. Hattenförlagets språkpussel bygger helt på detta.

Bilden lånad från Hattenförlaget

Tanken är bra och vi har slitit med detta på många olika sätt. Tyvärr utan någon som helst framgång. Tvärt om tycktes han gå bakåt när det gäller förmågan att formulera meningar.

Lösningen för oss kom utifrån ett helt annat behov. Jag jobbar som lärare på lågstadiet. De flesta av mina elever har hafts talets gåva, men några har haft svårt med skrivandet. Särskilt att formulera begripliga meningar i skriftspråket. Jag behövde ett enkelt visuellt stöd. Utifrån det föddes Enkel grammatik delux. Det har enkelheten hos enkel grammatik (tre delar) men öppnar upp för betydligt mer komplexa meningar. De olika delarna kan innehålla FLERA ord om så behövs.

“Hästen – äter – hö” kan med strukturen utvecklas till “Den blå hästen – äter – hö i stallet”

Det här funkade direkt! Vi har använt det i sonens språkträning och för att träna skrivförmågan både i svenska och engelska. Det har funkat både hemma och i skolan.

(och det har fungerat bra på jobbet också)

Vi är i glappet mellan logopeder så ingen sommarläxa. Tyckte vi repeterat tillräckligt på enskilda ljud och ord… funderade på meningsbyggnad. Frågade runt lite på nätet men fick svar som inte riktigt passar oss. Jag vet att folk bara vill vara vänliga, men att påstå att om man bara tecknar med barnet så kommer barnet spontant att klara av att formulera meningar – om det inte funkat på +10 år så lär det inte magiskt räcka nu heller…. men men… Jag lät det hela mogna i skallen lite och så började det utvecklas.

Steg ett var ett spel som man kan skriva ut från http://www.snicksnacksnoken.se/. Det här gick ju riktigt bra. Svara på frågor är ju svårt, men nu kändes det som han klarade det bättre än jag trodde. Och andra spelet tog jag fram lite fraskort (dels från Skills, dels snicksnacksnoken, dels hemgjorda – på bilden också lite matte). Det funkade bra, men här krävs ju ingen egen tanken – det är ju bara att läsa.

Vi åkte på semester och väl hemkomna satte vi in lite bilder från resan i sommarens veckobok (ett uppslag/vecka, lite extra för semesteruppslaget). Tänkte att det var dags att ta upp spelandet igen när det slog mig att vi kunde använda sommarbilderna som spelplan! Letade upp en tärning med bara 1-2-3 för att det skulle bli så mycket som möjligt. Det här var lysande. När man landar på en bild så säger man en mening om bilden. Först lite trevande, men sen allt bättre. Han tränade inte bara på att bilda meningar, utan också på att kunna berätta om bilderna!

Idag kombinerade jag de två. Snicksnacksnokens spel med siffror, med bilderna från förra veckan (som turligt nog bara var 4). Numrerade bilderna och sen spelade vi. Nu återkommer varje bild flera gånger och då händer det härliga – han upprepar sig INTE, han VARIERAR sina meningar! Hurra, vilken bra språkträning!