Det här skrev jag för nästan 2½ år sedan om allt vi testat sedan han föddes.

0-2 år ligger fokus hela tiden på att teckna. Utöver tecken är det Karlstadmodellen som gäller, dock utan handledning utan bara ett försök att följa första boken. Sonen svarar inte på träningen utan drar sig tillbaka.

2 år -> Communicating Partners Program (av James MacDonald) blir huvudsaklig metod. Handledning av James MacDonald själv. Sonen svarar bra på metoden och blir snabbt mer utåtriktad och kommunikativ, framstegen fortsätter men avtar under skolåren. Används under senare år för att överföra kunskaper till vardagen. Communicating Partners Program bygger delvis på samma grund som Hanen och Floortime.

5 år – klassisk amerikansk talträning i amerikansk skola. Logopeden utgår ifrån att de ljud han gör är svenska. Han gör stora framsteg och börjar prata mer svenska och engelska.

6 år – svensk talpedagog. Jobbar med Grafon. Han gör framsteg när det gäller uttal av enskilda ljud. Vi fortsätter på egen hand när hon inte längre vill jobba med honom, hon såg aldrig framstegen och tyckte inte hon hade kompetens.

7-9 – ny talpedagog i skolan som jobbar med Karlstadmodellen. Hon anser inte att han kan utveckla sitt tal utan jobbar med munmotorik och ändelser. Men ger också sonen små stavelseramsor. Hans tal utvecklas med stavelseramsorna, men varken munmotorik eller böjningar ändras (alltså han fortsätter att använda verb i grundform och substantiv i bestämd form).

9-11 år – handledare i Karlstadmodellen anlitas, ingen effekt alls på språket. Hon tycker att hans tal är tydligare när han tecknar. Vi uppmuntras att teckna småord och ändelser.

11-12 år – logopeder som arbetar med Talktools. Vi följer hela programmet med stort flit då sonen gillar det. Ingen effekt på språket. Hans munmotorik blir däremot avsevärt bättre.

13-16 år Logopeder som använder i huvudsak Praxis (med bokstäver istället för bilder). Mycket stora framsteg. Han lär sig alla ljud, t.o.m. R!

Men vad har hänt sedan dess?

Vi hade fortsatt logopedstöd fram till 18½ år. Det avvek mer och mer från praxis men hade fortsatt effekt. Under en period kom en ny logoped in i bilden som menade att han inte gjort någon utveckling alls på flera år (tvärt emot vad som faktiskt står i journalerna!), men sedan fick han tillbaka en tidigare logoped som varit tjänstledig som konstaterade en massiv utveckling. Hon föreslog att han skulle ha fortsatt logopedstöd var 4-8 vecka eftersom det hade tydlig effekt, men så blev det inte. Först blev det sommar, sen hörde ingen logoped av sig. Samtidig förberedde sig familjen att flytta utomlands så vi tjatade inte på hab. Strax före flytten informerar hab att han inte kommer att få logopedstöd eftersom han är lågprioriterad. En 18-åring med ett tal som utomstående inte alls begriper har tydligen en tillräckligt god talförmåga enligt välfärdssverige. I samband med flytten fokuserar vi istället på engelska. Vi testar det amerikanska språkträningsprogrammet https://gemiini.org med förvånansvärt god effekt. Vi utgår ifrån tankarna i programmet och använder Hattenonline för en “svensk lågbudget version”. Det fungerar, men inte lika bra som originalet.

Nu är det mindre än 2 månader till 20-årsdagen. I habplanen står fortfarande “logopedstöd”, som inte ges. En ny är på gång, men det är oklart vilka insatser som kommer att erbjudas i den. Habiliteringen var minst sagt undvikande vid senaste mötet och gav tyvärr intrycket av att vara helt oförberedda. Kommunikationen blir ibland lite upp-och-ner. På bilden syns en upp-och-nervändbild på sonen.

TILLÄGG en knapp månad efter 20 årsdagen. Hab har informerat att det är slut på allt kommunikationsstöd. Det finns inte resurser för det på vuxenhab, trots att alla partier i valet lovade att det redan ges.