Jag jobbar som lärare och för några år sedan fick jag möjligheten att gå en kurs i en metod för avkodning (att tolka bokstäver till ljud). Det handlar om en slags intensivträning för elever som har svårt med läsning. Eleven läser enstaka bokstäver, stavelser och ord i staplar. Intressant tyckte jag och vi såg resultat på jobbet.
Så jag testade förstås med min son också, han hade ju svårt med läsningen. I början kunde han inte säga R så vi hoppade över alla “ord” med R.
Några mirakelresultat blev det inte, men nog såg vi lite förbättringar. Han blev bättre på att läsa av rätt, han blev tydligare på uttalet.
Som mamma har man dock inte tid att göra allt, och skolorna han gått på har aldrig hakat på. Vi fick prioritera. Vi körde lite med det i omgångar.
Nu har vi satt igång en ny träningsperiod, mest som talträning.
Det är ett dyrt material om man ska ha det till ett enda barn (men billigt om man ska ha det till en skola). Det finns också flera material som är liknande. De jag känner till är Bravkod, Rydaholmsmodellen, delar av Wendickmodellen (innehåler mer än bara avkodning) och så 100-år gamla planscher med stavelser och ord på. Jag är inte säker på att sistnämnda har samma grund, men de ser onekligen rätt lika ut i innehåll. Och det kan förstås finnas fler!
Jag önskar att alla skolor kunder jobba med med avkodningsdelen av läsning (jag har också gått i en kurs i Wittingmetoden som klassundervisning i åk 1 och är övertygad om att det hade varit mycket bra för min son). Då skulle många fler med utvecklingsstörning lära sig läsa – och få talträning på samma gång!
Har du orkat läsa ända hit kan jag avslöja att metoden vi använder är Bravkod – men anpassad för att passat sonen.
