21:an

Vi sitter på stranden. Jag äter en bulle och bredvid mig ligger bullpåsen, där finns också den glutenfria chokladmuffinsen.

X: Äta
Jag tittar på honom men fortsätter att äta min bulle
X: Äta bulle.
M: Jag äter bulle.
X: Brun bulle.
Jag fortsätter att titta uppmuntrande men gör inget mer än att äta på min bulle.
X: Jag vill äta brun bulle.
Jag ger honom muffinsen.
M: Muffins!

Det här påminner hur litet en tonåring gör om han inte förväntas göra mer. Det påminner mig om hur mycket han faktiskt kan om jag bara inväntar honom. Han kan så mycket mer än många tror.

Det här bevisar att även vid 14 års ålder utvecklas han fortfarande kommunikativt, men som precis som många tonåringar och vuxna, kommer han att göra så lite som möjligt om det tillåts.

Det visar att JAG är på rätt spår, att jag faktiskt använder mig av vad jag lärt mig:
Matchande – jag pratar inte mer än han gör.
Balans – jag ser till att han också tar plats.
Respons – jag baserar det jag säger på vad han säger.

Nu gör jag ett avbrott i städandet och skriver om en av våra appar istället.

Funktion. Det är en ganska enkel app som har 3 olika delar. Dels ett alfabete där man kan få lyssna på vad bokstäverna heter, dels en del där du ska läsa ett ord och sedan välja rätt bild. Du kan inte få höra ordet, däremot kan du lyssna på bilderna. Den sista delen är den viktigaste i spelet och finns i tre nivåer. Du får upp en bild och hör en röst som säger vad det är på bilden, t.ex. HUS. Under bilden finns plats för tre bokstäver och tre “bokstavskort” som ligger huller om buller. Du ska nu dra bokstäverna till rätt plats. Det spelar ingen roll vilken ordning du drar korten i. Om du försöker lägga den på fel ställe trillar den tillbaka. När du pekar på en bokstav ljudas den. När hela ordet är klart får du höra ordet igen och den fylls en av dina stjärnor i lite. Efter 5 ord är hela första stjärnan ifylld. Det finns tre stjärnor och när den sista är ifylld kan du spela vidare utan att något händer. På den lättaste nivån är det korta en- och tvåstaviga ord, de flesta ljudenliga, men även ord med dubbelteckning. På de svårare nivåerna blir orden längre och fler ljudstridiga ord som t.ex. HJÄLM kommer upp.

Gillar. Jag var inte särskilt imponerad, men det visade sig att barnen gillade den och ville spela mer. Orden slumpas fram så det är inte samma varje gång.

Ogillar/utvecklingsförslag. När bokstäverna ljudas är alla vokaler korta. Det betyder att när du lägger dit bokstäverna blir det HUSS istället för HUS. Alla bokstäver är versaler (stora bokstäver), jag hade gärna sett att det var gemener istället. När man spelat klart sina stjärnor undrade både jag och barnen varför det inte hände något mer – det saknas liksom ett mål att nå. Svårighetsgraderna är för lätta. Oavsett vilken svårighetsgrad man väljer kan man bara prova sig fram tills bokstaven fastnar. Här skulle det vara bra med något mer utmanande så att man var tvungen att tänka också.

Plattform.
Vi har den på en Android-telefon och den finns på Google play. Men den finns också för Iphone/Ipod/Ipad

Känns så himla tråkigt att jag måste skriva ett sånt här inlägg igen. Min son har downs syndrom, det är ingen onormalt eller konstigt, i alla fall inte för oss som känner honom. Det finns människor som inte har kontakt med någon som har Downs syndrom som tycker det är märkligt, det finns de som bakom våra ryggar skulle använda stigmatiserande uttryck som sinnesslö, mongo eller knasig.

Men det som gör mig ledsen är när föräldrar till andra barn med downs syndrom använder stigmatiserande uttryck som Downis eller ds-unge.

Vi har varit på Bakken i helgen. Såklart hade vi alla roligt. Sonen fick ett åkband på varje arm, det betydde att han fick ta med sig en ledsagare utan åkband på alla attraktionerna. Vi behövde inget intyg det räckte att han visade upp sig i kassan. Tur det för vi hade glömt intyget hemma. Det har sina fördelar att ha ett synligt funktionshinder ibland.

Jag har mycket länge funderat på att sy min egen teckendocka, alltså en docka som kan använda teckenspråk. Min första variant var en stor trasdocka utan armar som fick armar genom att jag satte på en småbarnskofta bak och fram. Den funkade faktiskt ganska bra. Senare köpte jag mönster från Debbie på stora handdockor av buktalar typ och första jag sydde därur var puman Riffi. Nu har jag sytt efter människomönstret istället, för att få det till en teckendocka lät jag bli att sy dit armar och sydde istället fast två rör som man kan stoppa sina egna händer i. Dockan kan alltså också röra på munnen om man sätter in en hand där.
Debbies mönster är väldigt bra med bilder i varje steg så det gör inte så mycket att mönstret är på engelska. Jag sydde kroppen med “tröjtyget”.

Än har hon inte fått något namn. Vi provar olika just nu. Dessutom är en lite ovanlig kompis också på väg…. kanske hamnar den också på bloggen

Det här inlägget är lånat från min handarbetesblogg.

Jag har genom åren samlat på mig en hel del läseböcker för nybörjare, både gamla och nyare. Man kan i böckerna se vilka läsinlärningsmetoder som varit poppis. Äldre böcker (före 1970-talet) är mycket mer inriktade på att lära sig ljuda ut orden, medan böckerna från 1980-tal verkar totalt ha glömt att ljudning kan vara bra, och så böckerna från 1990-tal och framåt som har båda delar.

Det finns mängder av läseböcker från de senaste 100 åren och jag tänker inte gå igenom dem här alls. Men jag kommer att presentera 2 av dem:

Första boken är från 1959 och här får man lära sig några bokstäver i taget och läsa ord med dem innan man fortsätter. Så fort tillräckligt många bokstäver gåtts igenom kommer texter som man kan läsa där bara de bokstäverna finns. Visserligen är vissa ord och bilder lite omoderna, men den här använder vi aktivt för att repetera och befästa ljudningen. Ett steg i taget.

Första läseboken är från 1982 och blir som en samling trevliga texter att läsa. Här finns alla bokstäver med i texterna direkt. Den står i min bokhylla och används inte alls. Ordbilder på denna nivå kan sonen sedan länge, det är inte det han behöver träna.

Detta betyder inte att jag tycker den ena är bättre än den andra – bara att det är den första som vi behöver nu.

Jag har för övrigt fått tag i ytterligare en “Första läseboken” och har lagt ut den på tradera för den intresserade – detta är en gammal bok som har ett mycket gångbart pedagogiskt upplägg! Förstjänsten går till Hockeylaget.

I dessa tider av appar överallt vill jag slå ett slag för ett gammal, väl utarbetad och mycket konkret material för att träna läsning. Den klassiska läslådan.

I läslådan finns alla bokstäver (nja, inte Q, den har jag gjort själv med ett O) både som gemener och versaler (små och stora bokstäver). Man kan använda den på mängder av sätt – det är egentligen bara fantasin som begränsar. Fördelen med detta manuella sätt att hantera bokstäverna är att man använder känsel och rörelser på ett helt annat sätt än med appar och dator. Jag tycker det är ett fantastiskt komplement.

Jag har spelat in en liten film när två av mina juveler använder läslådan så att ni kan få se, men det finns ju andra sätt också.

https://youtube.com/watch?v=DvipT84tpUA%3Frel%3D0

Blev ni sugna på att skaffa en egen så har jag lagt upp annons på tradera. I auktionen går dessutom förtjänsten till vårt Hockeylag. I den saknas Q, men istället finns det bindestreck 🙂

En ögonblicksbild från dagen i skolan. Sonen i grundskolans åk 7. Ibland får man höra kommentarer som antyder att man måste göra samma sak som de andra eleverna i klassen för att kunna gå i en grundskoleklass – att man måste hänga med.

Jag undrar hur många andra i klassen som jobbade med detta i matten? Troligen ingen, alla har uppgifter på sin nivå, men det är möjligt att alla jobbade med mönster på olika sätt….

När sonen började läsa engelska och senare spanska behövdes bildbanker på de språken också. Då hittade jag denna sida: http://www.catedu.es/arasaac/

Vi använder denna för spanskan och det är en mycket bra bildbank – den innehåller många ord och många aspekter på samma ord. Ta ordet kärlek t.ex. där finns flera bilder bland annat dessa:

Hur många andra bildbanker visa att kärlek inte måste vara hetrosexuellt?

Idag var sonen och beställde pizza på Pizzeria Mexico i Västerås (den enda pizzerian vi känner till som har glutenfria pizzor). Pizzabagaren blev eld och lågor över sonens prator. Pizzabagaren har nämligen en släkting/bekant i Tunisien som inte kan prata och det här skulle vara hela lösningen. De var fattiga, men en Ipod med Talktablet skulle inte bli så dyrt att inte han skulle kunna ordna det åt honom.

Jag måste säga att jag blir mycket blad att min son på detta sätt kan hjälpa en medmänniska i en annan del av världen.

Jag har skrivit att vi har en ny prator va? Om inte så får jag väl ta mig i kragen och göra det!

Ett enkelt sätt som kravlöst stimulerar förmågan att ljuda.

Funktion: Mina 100 vänner är en mycket enkel app. Man får en bild med 100 små bilder på barn, man klickar på valfri och bilden kommer upp på hela skärmen. Utan att man behöver göra något börjar namnet skrivas under bilden. Bokstav för bokstav ljudas och sedan kommer hela namnet fram och uttalas som ett namn. Konceptet känns igen från fem myror är fler än fyra elefanter, men med moderna namn.

Gillar: Jag älskade detta i Fem myror.. när jag var liten så det är självklart att jag faller som en fura för detta nu också.

Ogillar/utvecklingsförslag. Många har önskat att det ska gå att lägga in egna bilder och namn och det gör jag också. Det hade varit suveränt. Men det jag framför allt ogillar är att det saknas barn med invandrarbakgrund och barn med funktionshinder. Skulle vilja att dessa 100 barn speglade vårt samhälle mer.

Plattform: Oj oj! När jag kollar in iStore så hittar jag inte appen – är den helt borttagen? Jag skrev till Filimundus och frågade och så här svarade de:
Hej Linda! Ja den är tyvärr borttagen nu av tekniska skäl. Men det är inte alls omöjligt att den dyker upp igen men med nya, efterfrågade features som möjlighet att lägga in egna namn och bilder:) //Anna

Just nu har sonen en uppgift som handlar om yrken som läxa. Vi har använt den för att experimentera och testa lite nya grepp.

Bild 1: En tankekarta med kort med yrken på (bild+text+teckenillustration).
Syfte: Kategorisera information, förstå hur saker hänger ihop.

Bild 2: Latjo Lajbanslåda – vilken ska bort?
Syfte: förstå hur saker hänger ihop.

Bild 3: Samtalsmatta av klassisk typ. Vad vill du arbeta med?
Syfte: kunna uttrycka åsikt.

Bild 4 och 5: Meningar med släktens yrken (bild på yrke, bild på person, uppläst text och film där meningen tecknas). Avslutas med en om sonen där han själv få fylla i yrket. Skapad i Story Creator Pro på en Ipod.
Syfte: förstå att olika människor väljer olika jobb, öva på meningsbyggnad för att kunna berätta on släktens yrkesval, kunna uttrycka en åsikt

Korten i sig tränar in nya begrepp…

Det finns en familj i Konsonantdalen som inte finns med i några material från Hattenförlaget. Den här familjen är inte precis lika de andra familjerna, men de är lika mycket värda för det! Ng-familjen är lite blygare än andra, de vill inte vara först – men de finns ändå. Idag bestämde vi oss för att lyfta fram denna bortglömda familj. Tjejerna ritade var sitt förslag och sonen fick välja.

Får vi lov att presentera NG-familjen!

Ng-familjen finns inte med med motiveringen att inga svenska ord börjar med ng. Det är sant, men i en hel del ord finns det stavelser som börjar på ng.

Har du nytta av bilderna på ng-familjen? Var då snäll och skriv ett tack i kommentarerna.

I somras träffade vi två logopeder från Holland som under två timmar jobbade med sonen. Det jag tog med mig från det mötet var att inte glömma det fysiska i talträningen. Att förstärka med stora motoriska rörelser och känsel. Allt från att krama hans hand med ett tryck för varje stavelse till att bolla. Vi har bollat och kastat mycket – men mest när han var yngre. Nu tar vi upp det igen.

Idag blev det en boll för ng-ljudet (vi har en ärtpåse någonstans, men den kunde jag inte hitta). NG-ljudet är nytt och svårt för sonen. Vi växlade mellan ng-lidet och olika vokaler genom att kasta bollen mellan oss. Så här i början har vi en kort ljudpaus mellan vokalen och ng-ljudet eftersom det är lättare.

En bollövning som Holländarna rekommenderade var att kasta boll mellan varandra för att öva stavelser i ord. 1 stavelse = ingen studs, 2 stavelser = 1 studs osv. Det kändes som ett bra sätt att känna in skillnaden i längden på ord. Det ska vi göra mer när våren är här på allvar tror jag.

Ett minnesspel som sonen spelar själv på eget initiative.

Funktioner: Det är ett mycket enkelt spel som man antingen spelar ensam eller tillsammans som flera spelare. Spelet går ut på att man får se ett antal kort (få till en början och så fler och felr), några av korten vänds och man får se monster en kort stund och sedan vänds korten igen. Nu gäller det att komma ihåg under vilka kort det låg monster. Svarar man sätt får man fler kort nästa gang, svarar man fel blir det lättare. Spelar man fler spelare åker man ut om man missar.

Gillar: Att man får fortsätta spela även om man gör fel när man spelar mot sig själv. Att man kan spela flera mot varandra. Gillar mest att sonen gillar den och spelar den för då tränar han sitt arbetsminne och de ska gudarna veta att det behövs!

Ogillar/utvecklingsförslag: Gillar inte att man åker ut i fler-spelar-varianten, skulle kanske gå att välja en version där man spelar om poäng istället.

Plattform: ipad, ipod touch, iphone,

Tack vare min tandläkare fick vi tag i denna gamla bildserie på hur man borstar tänderna. Den sitter uppe bredvid handfatet numera.

Har du nytta av den så är ett tack allt jag kräver 😉

Ända sedan sonen föddes har vi haft kontakt med andra föräldrar till barn med DS, på nätet och i verkligheten. Man kan lära sig massor av andra föräldrar. På nätet så är det främst lagar, rättigheter, möjligheter och risker man lär sig. Det man inte lär sig är om hur barn med Downs syndrom utvecklas, hur vardagen fungerar och hur andra föräldrar gör för att luckas/misslyckas. Nätet ger aldrig en så fullständig bild. Man får små pusselbitar som man tolkar utifrån sitt eget liv.

“Hen har jättestora språkproblem, men så tränade vi med det och nu pratar hen 4-ordsmeningar”

Det kan betyda: Hen uttalade orden bra med lyckades bara med 2-ordsmeningar.
Eller så betyder det: Hen använder numera 4-ordsmeningar men uttalet går inte att förstås av utomstående.
Eller så betyder det: Eftersom hen tecknar så förstår vi att de där ljuden är 4-ordsmeningar.

Inget av det är ju fel, men när jag utifrån vår erfarenhet läste det första tänkte jag:

Hen gjorde bara obegripliga ljudharanger och pratar nu i 4-ordsmeningar som t.o.m. kassörskan begriper utan problem.

Och då tänker ju jag att det där måste ju vara en mirakelmetod – när vi sen provar och misslyckas så känns det bara ännu värre.

I verkliga livet hade kommentaren kopplats ihop med det jag hör och ser av barnet i fråga. Det hamnar i rätt kontext och jag lär mig mycket, mycket mer. Så med detta vill jag ha sagt att det är oerhört viktigt att träffa andra familjer ett par gånger per år. Det behöver inte vara några pretentiösa tillställningar. Lekträffarna med fika när sonen var liten var jättebra.

Min son behöver mer tid för att lära sig, samtidigt så är det så mycket man ska lära sig. Det gäller att försöka hitta “samordningsvinster”. Uppgifter som tränar och över mer än en sak. Vi är inte så bra på det som man skulle kunna vara, men här kommer i alla fall två aktuella exempel:

På första bilden är det talträning. Huvudfokus just nu är tj-ljudet och fokusordet KINA. Med hjälp av bilder skapar vi meningar med ordet och meningar med satsen inte. Nästa fokusljud kommer att vara ng-ljudet. Genom att välja dessa två herrar blir det också högaktuell samhällskunskap! Och han lär sig och kan hänga med i klassens diskussioner.

Bild två är en sida ur 8-sidor som han använder för samhällskunskap och lästräning i skolan. Hockey är ju ett storintresse, men det viktiga är att det var just Skellefteå som vann. Sj-ljudet var vårt tidigare talträningsfokus och det är inte lagt på hyllan utan ska nu användas så mycket som möjligt i vardagen.

– Men hur tänker ni göra med gymnasiet?

Det har hänt då och då under flera år att jag får den här frågan efter att jag berättat att sonen går i grundskola. Jag brukade skratta och säga det är många år tills dess och vem vet vad som händer då. Senast jag fick frågan var några veckor sedan. Då kände jag att jag inte kunda svara så – för nu är det bara 2½ år kvar… det blev något svävande med att det finns ju många olika så vi får väl hitta den bästa.

Min spontana tanke är att den svenska gymnasieskolan inte är mogen att ta emot en elev med måttlig utvecklingsstörning och grav språkstörning, det är inte möjligt. Å andra sidan trodde jag inte att det var möjligt med högstadiet heller och nu är vi där och det är bättre än nånsin.

Och så läser man om berättelser som den om Kacie…. vad ska man tro? Kommer det kanske att gå att i alla fall erbjuda honom hans favoritämne (spanska)?

Jag vill varken hoppas på inkludering eller utesluta det, och det finns ju som sagt många gymnasieskolor av båda former inom räckhåll där vi bor – någon borde väl vara rätt i alla fall?

Bilden är lånad från bloggen http://www.paulakluth.com

Det är är en riktigt användbar app och jag rekommenderar högt.

Funktion: Man skapar fotoalbum med bild, text och ljud. Det är en bild med bildtext per sida. Till texten spelar du in ett ljud, t.ex. tal. Efter inspelningen får du upp en ruta där du kopplar ihop ord i texten med orden i talet. Det gör att när man sedan tittar på bilderna markeras det ord som läses just nu. Man kan också välja film istället för bild. Man kan namnge album och välja egen framsida.
Det går också att dela albumet genom t.ex. mail.

Gillar: Jag älskar funktionen som gör att det ord man hör blir markerat – det är en så bra funktion! Det är också en app som går att använda till mycket. Fotoalbum av olika typer. Personliga ordböcker (vi lägger in spansk-glosorna). Dagbok, där varje vecka kan vara ett album kanske? Egna sagoböcker.

Ogillar/utvecklingsförslag: Jag hade önskat att det fanns talsyntes och att det hade gått att lägga in en film som komplement till bilden för då hade jag kunnat göra en personlig version av “teckenhatten2”. Alltså inte att man måste välja mellan film och bild utan att man kan ha båda.

Plattform: Tror bara den finns för iOS

TILLÄGG, Dethar kommit en ny version som heter Story Creator Pro – som är helt fantastisk. Man kan lägga in bilder och filmer på samma sida så nu ska här skapas “tecken-tränings-böcker”.