Mornar är ett elände… han vill inte gå upp ur sängen. Nu är han ju tonåring i puberteten så egentligen är det väl precis som det ska 😉
Fast andra tonåringar i puberteten begriper orsak-verkan. De fattar att om de inte går upp kommer de (och alla som ska åka med) sena. Det gör inte vår grabb, det går inte att resonera med honom på det sättet (nä, inte ens med sociala berättelser).
Redan i våras fick han en väckarklocka som var lite extra skoj och spännande – men han vaknade inte ens! Så härom veckan gick vi till en klockaffär, lyssnade efter skräniga ljud och så fick han välja.
Sen en liten belöningsmodell. Går han upp och klär på sig utan tjat så får han ett prinsessan Peach-märke att sätta på klockan. Gör han inte det blir det inget märke. De två händelserna är ritade med streckgubbar och sitter poå väggen vid sängen.
Det blir inte ett märke varje dag, men det funkar ändå – mycket mindre tjat och bråk.
Fast vi har ju inte testat i skarpt läge än, när vardagen sätter fart MÅSTE han upp… hoppas det funkar då också!
