“Sammantaget indikerade resultaten från denna pilotstudie att korttidsbehandling med EGCG kan ha gynnsamma effekter på kognitionen hos unga vuxna med Downs syndrom, antagligen genom påverkan på funktionella nätverk som stöder minnesförmågan och är fördelade över hippocampus och prefrontala barken.”
Källa: http://www.svenskadownforeningen.se/amne-i-gront-te-hjalper-hjarnan/
Det här publicerade Svenska Downföreningen för en tid sedan. Ungefär samtidigt som jag läst allmänt om grönt te. Jag tvekade för jag gillde inte grönt te. Nåja, i augusti bestämde jag mig för att ta tag i det och låta sonen hänga på. En kopp te till frukost kommer sannolikt inte åstakomma något som i undersökningen ovan, men det är en bättre vana än en kopp kaffe så jag tyckte inte att det fanns något att förlora. 
Steg 1 var att hitta ett grönt te som vi båda tyckte var gott nog, en teprovning helt enkelt. Vi lyckades. Vi har druckit var sin kopp smaksatt grönt te nästan varje morgon sedan dess.
Jag kan inte påstå att vi märkt någon förbättrad kognition – men det är trevligt att dricka en kopp te tillsammans.
… ett parkeringshus fyllt med leksaksbilar. V har förbrukat några stycken. Man kan ofta köpa villiga varianter på loppisar. De behöver inte vara fancy med flera våningar och hiss, en ramp upp räcker gott. Dels var parkeringshuset en leksak som han kunde interagera med andra barn när han var ganska liten. Han bredvidlekte och de lekte med honom och drog honom på så sätt in i leken. Sedan är det en sådan utmärkt språklig lekmiljö med möjlighet att öva prepositioner (bilen åker upp), färger (blå bil), språkliga ljud för att träna satsmelodi (OHIIIiiiiii), interaktion (du kräver att barnet gör något för att öppna bommen t.ex.), räkna (hur många bilar finns det på varje våningsplan), matcha siffror (numrera parkeringsplatser och bilar och matcha dem). Jag kommer inte på något mer nu, men som du märker är det lätt att anpassa till vad som behövs övas just nu.
Helt själv, utan någon som stöttar…. allt blir vikt och inlagt!
Jag vet hur mycket jobb det ligger bakom sonens fotbollslag och jag är tacksam över att andra axlar det jobbet. Sonen är ju en sportkille, men jag hade inte orkat driva både fotboll och hockey. Tack vare att andra föräldrar axlat fotbollen blir det möjligt. 
Det är lite trångt i vår ishall, man måste i princip tränga sig förbi spelarbåsen för att ta sig mellan omklädningsrum och kafeteria. Sonen gillar ofta det. Han passar rätt ofta på att hindra folk (så de måste prata med honom), nästan alla stannar till och snackar. De flesta vet vem han är, de kanske inte “lyssnar” men de accepterar och SER honom. Att bli sedd är viktigt. Av de få som inte snackar med honom utan tycks finna situationen obekväm (han hindrar ju dem från att passera) är de flesta människor från gästande lag – de som inte vet vem det är. Det här att vara känd är viktigt för att få bli sedd och accepterad. Då måste man finnas med där det händer. Det är flera faktorer som gör att han är känd i klubben. Att han gick i vanlig hockeyskola i flera år tror jag har haft stor betydelse. Att han fått spela med A-laget (mot ungdomslaget) har gjort honom känd. Att han besökt matcher och att han själv spelar. Det sista är viktigt – han är en spelare. 
Vanliga hockeyspel var för svårt, men vi ärvde ett fotbollsspel där spelarna är stilla. Det fungerade jättebra och vi la manken till för att köpa ytterligare ett, hittade det tillslut i en leksaksaffär i Liberec. I samma affär köpte vi en basketvariant också. 
Sonens förskoleklasstid bestod till största delen av pussel. Just då var jag inte särskilt nöjd, men jag måste säga att det är ett intresse och kunskaper han har haft nytta av. Pussel finns allt från de allra enklaste knoppusslet till flertusenbitarspussel. Pussel tränar kognitionen och finmotoriken. Om sonen tycker om att pussla för att han är visuellt stark eller om han är visuellt stark för att han pusslat mycket låter jag vara osagt. Det som är bra med pussel är att det också funkar fint i samspel. Det funkar bra att pussla tillsammans! 
Sonen hade en hemmagjord variant där man lätt kunde byta ut vad som skulle hänga i den. Det var ett bra sätt att aktivera när man som förälder inte riktigt hinner vara där (min grabb är tvilling så syrran skulle också ha mat och nya blöjor). Det uppmuntrade honom till att använda armarna och så småning om gripa. Han använde gymmet mycket längre än sin syster – flera år faktiskt (så det är bra med ett lite högre så att även en större får plats). Väl värt att investera i – det finns hur många olika varianter som helst att välja på – så stirra er inte blinda på bilden.
