21:an

Ibland funkar inte alls skolan. Då är det bra att ha FUB på sin sida. Detta handlar inte om vår familj utan om vänner som också har barn med Downs syndrom.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=112&artikel=4336260

Om människor definierar situationer som verkliga, så blir också konsekvenserna verkliga (Thomas&Thomas 1928)

Det här citatet tycker jag är talande. Ofta handlar det om gränser som sätts för vår son och andra barn i behov av särskilt stöd. Gränser som han sedan lever upp till. Som tur är definierar han inte alltid verkligheten på samma pessimistiska sätt som omigvingen gör (här är vi alla skydliga!) och lever upp till sina egna defintioner.

Men citatet passar också på en annan nivå t.ex. “Barn med Downs syndrom mår dåligt i NN-skolan” (byt ut NN mot sär eller grund), den som har en sådan definition kommer alltid att se negativa saker med NN-skolan. H*n kommer också att medverka till att barnet i faktisk mår dåligt i NN-skolan!

och samma gäller för en mängd andra områden!! Det är nog säkrast att vi slutar med att definiera situationer som verkliga 😉

Sportkillen Filip Larsson är 15 år och har Downs syndrom. I torsdags gick han ur niondeklass. Han har gått i vanlig grundskola, sitt handikapp till trots.

…

Vissa idrotter tränar han tillsammans med ungdomar utan handikapp, andra tillsammans med funktionshindrade.

Valde själv
I tre år gick han på Tegnérskolan. Hela tiden i vanlig grundskoleklass, sitt handikapp till trots.

…

Filip har alltid gått i vanlig grundskola, helt efter eget önskemål. I nästan sju år var Ulla-Britt hans assistent i skolan. Hon har fungerat som en resurs och stöd .

– Det har varit jättebra på Tegnérskolan. Bra kompisar och bra lärare.

Behöver lite mer tid
Filips styrkor i skolan är hans kom-ihåg och positiva inställning. Han har lite svårare för att hinna med att anteckna, vilket assistent Ulla-Britt har hjälpt honom med. Skolböckerna har han fått på cd-skivor och proven har han gjort på samma sätt som många andra med läs- och skrivsvårigheter.

…

Några råd till familjer i liknande situation?

– Framför allt att våga prova och inte sätta några begränsningar. Alla är olika och fungerar på olika sätt, men just att våga prova tror jag är viktigt, säger Ann-Helen.

…

Lite stolt
Filip har åtta väl godkända betyg med sig, bland annat i samhällskunskap och fysik. Och så här i efterhand medger han att han är lite stolt.

– Ja, jag är stolt över att jag klarade det.

– Vi känner oss glada över att det här har gått att genomföra, säger Mats och Ann-Helen.

– Framför allt tack vare Filips fantastiska arbetslust, hans förmåga att ta för sig och ha en positiv inställning, men också tack vare kommunen och skolan som har öppnat sina dörrar.

Vill bli materialare
…

Har du några planer på vad du vill göra efter gymnasiet?

– Min dröm är att jobba som materialförvaltare i FBK. Det vore jättekul att få praktisera där!

…

Helena Ingman

Källa: http://www.nwt.se/saffle/article723368.ece (där hittar du HELA artiklen, ovan är bara urklipp ur artiklen)

Detta är en relativt ny (2007) och intressant bok som ni borde ta er tid att i alla fall ögna igenom. Den är helt gratis dessutom! Varsågoda här är den:

När du har läst den så Vill jag gärna veta vad du tycker så skriv en kommentar kring den.

För låga krav i särskolan
Publicerat 2010-06-02 11:58

Elever i särskolan får inte tillräckligt med utmaningar. Undervisningen är mer inriktad på omsorg än kunskaper, enligt Skolinspektionen.

Myndigheten har granskat svenskundervisningen i 28 slumpvis utvalda särskolor, och bedömer alltså att den tenderar att ligga på för enkel nivå. Skolinspektionen konstaterar också att varannan lärare som undervisar i svenska saknar utbildning för att undervisa i ämnet.

“Att få utveckla sin förmåga att läsa, skriva och samtala är en demokratisk rättighet för alla elever i Sverige och särskolan utgör inget undantag”, skriver projektledare Åsa Rehnberg i ett pressmeddelande.

Källa: http://www.dn.se/nyheter/sverige/for-laga-krav-i-sarskolan-1.1115661

I veckan var jag på studiebesök på en Engelsk skola; Titus Salt School i Saltaire, Bradford. Det är en Secondary school, vilket betyder ämneslärare och elever från 11 år. På den här skolan går både elever med och utan utvecklingsstörning. Jag träffade 4 elever med Downs syndrom. De har individuella scheman med lektion både själva i en grupp och tillsammans med sina respektive vanliga klasser. Jag fick rundvisning både av Ryan och Sam som stolt visade mig sin skola. Mina få timmars besök kan inte ge en rättvis bild av skolan förståss, men det kändes som att man försökte att kombinera grundskola och särskola. Det skulle vara intressant om svenska skolor skulle våga sig på något liknande.

Här har sonen ritat en bild om järnålder och vikingatid i skolan. Om man inte bett honom berätta om bilden hade man nog inte förstått hur mycket han faktiskt kan vår duktiga kille.

En bra sida som jag då och då besöker är Down’s Syndome Scotland . Här har jag hittat flera intressanta saker. Igår hittade jag en hel BOK om hur man får vanlig skola att funka även i höhre årskurser. Jag har tittat lite i den och den verkar spännande, när tid uppenbarar sig ska jag läsa hela. Hitter du före får du GÄRNA recensera.

Westling Allodi (2002) fann exempelvis att i grupper där någon elev med funktionsnedsättning var inkluderad var också det av barnen skattade klimatet i gruppen bättre.

Citatet ovan är skrivet av Siv Fischbein, professor i specialpedagogik och är taget ur Reflektioner kring specialpedagogik. Hon refererar till resultaten i Westling Allodis Support and resistance. Ambivalence in Special Education.

Jag hoppas verkligen att alla mina tjejer får möjligheten att ha en klasskompis med funktionsnedsättning!

Då kom förslaget till ny skollag. Förslahet innehöll som utlovat en paragram som gör det möjligt för kommunerna att gå bakom ryggen på föräldrarna:

Citat:

“5 § Barn som bedöms inte kunna nå upp till grundskolans kunskapskrav därför att de har en utvecklingsstörning, ska tas emot i grundsärskolan. Frågan om det föreligger sådana för-hållanden som avses i första meningen prövas av barnets hem-kommun.

Ett beslut om mottagande i grundsärskolan ska föregås av en utredning som omfattar en pedagogisk, psykologisk, medicinsk och social bedömning. Samråd med barnets vårdnadshavare ska ske när utredningen genomförs.

Om barnets vårdnadshavare inte lämnar sitt medgivande till att barnet tas emot i grundsärskolan ska barnet fullgöra sin skol-plikt enligt vad som gäller i övrigt enligt denna lag. Ett barn får dock mottas i grundsärskolan utan vårdnadshavares medgivande om det finns synnerliga skäl med hänsyn till barnets bästa. “

Hänsyn till barnets bästa låter så fint, låter så bra – men hur är verkligheten? Verkligheten är att detta kommer att missbrukas av okunniga skolledningar som är ovilliga att organisera sin verksamhet med hänsyn till barnens bästa.

Igår skrev jag till FUB och delgav mina synpunkter på förslaget. FUB har svarat att de gärna vill ha in våra synpunkter på förslaget till fub@fub.se före den 17 augusti 2009

Observera nu att jag INTE påstår att alla barn ska inkluderas – bara att föräldrarna ska få välja den skolform de vet kommer att gynna deras barn.

Här är ett amerikanskt nyhetsinslag om Nick. Nick har Downs syndrom och går i en vanlig tredjeklass.

“There is no excuse for kids with intellectual disabilitis to be in seperate classrooms. None.”

Så sägs det i radio- och TV-kampanjen som the Canadian Association for Community Living för i samband med sitt 50-årsjubilium. Kampanjen heter också “NO Excuses“

Oavsett vad du tycker så ska du absolut ta en titt på kampanjen. Kommentera gärna här och/eller skriv ett eget inlägg för eller mot.
Tänk också att det inte måste vara som det är.

Personligten så får jag god lust att flytta till Kanada när jag ser sidan…

Många ställer sig den frågan. Följdfrågorna leder i en tydlig riktning…

Är det rätt för barnet?
Är det barnets behov man tillgodoser?
Är det finare med vanlig skola?
Vill man göra barnet normalt?

Fast om man verkligen HAR tänkt på det, så leder svaren i en helt annan riktning…

Min son föddes normal och kommer alltid att vara det. Han har visserligen en extra kromosom, men det är ju normalt – tycker vi; hans normala familj och hans normala klass. Vi kan alltså inte göra honom mer normal än han redan är.

Vad som är rätt för vår son är också rätt för oss.
Det är rätt för honom att vara den han är här, inte bussas bort och försvinna ur närsamhällets medvetande.
Det är rätt för honom att få gå i skolan med sina vänner.
Det är rätt för honom att lära sig av andra.
Det är rätt för honom att ha många förebilder som driver honom framåt.
Det är rätt för honom att utvecklas maximalt.
Det är rätt för honom att sprida sin glädje till andra och hjälpa dem att se hur normal han är.
Det är rätt för honom att få hjälp i den miljö han mår bäst.
Det är rätt för honom att få stöd att delta i samma aktiviterer som alla andra.

Men att välja det som är bäst för ett barn med utvecklingsstörning, är svårt och ibland nästan omöjligt i Sverige idag. Som förälder måste man förbereda sig på en omänsklig kamp mot fördomar och okunskap, inte minst från de som borde veta bättre. Det är ingen lätt väg att vandra när man vill tillgodose sitt barns behov.

Och finare? Då brukar jag skratta – titta in i en vanlig grundskola och sedan i en särskola – tala sen om vad som är finast.

Möt Morgan, en tjej med 11Q-syndrom. Hon har många hinder i sitt liv – men lyckligt inkluderad!

Jag vill verkligen att min son ska få det liv som Morgan har. Får han det?

Vår uppfattning är att det är föräldrarna som ska välja skola. Grunden för att välja särskola istället för grundskola är att det finns en medi­cinsk diagnos om utvecklingsstörning. Om det finns det är det föräldrarna som ska avgöra om eleven ska gå i särskola eller grundskola. Min bedömning är att det trots allt behövs en paragraf om att samhället fattar det beslutet om det är helt uppenbart att barnet behöver gå i särskola.

Ovanstående är ett uttalande av skolministern i tidskriften Föräldrakraft.

Just nu håller man på med den nya skollagen och ett av föslagen är alltså att återinföra möjligheten att tvångsinskriva elever i särskolan mot föräldrarnas vilja. Detta är ett stort bakslag och vi måste protestera. Tycker du att det är VI som föräldrar som känner vårt barn bäst som alltid ska ha sista ordet så skicka ett brev till din politiker i utbildningsutskottet och gör din röst hörd!

Youtube är en fantastisk källa. Den här filmen är känslomässig OCH informativ. När jag ser den känner jag mig Mamma Joni (i filmen). I filmen finns barn med olika funktionshinder bl.a. Downs syndrom.

https://youtube.com/watch?v=o5WCX-998vs

Den är inspelar på flera OLIKA skolor inom ett och samma skoldristrikt i Florida, USA.

Amerikanerna kan, varför inte vi?

Föräldrar till barn med utvecklingsstörning har rätt att välja särskola eller grundskola till sina barn. Skolan har ingen rätt att ifrågasätta valet. Trots detta försöker skolan ofta påverka föräldrar att välja särskola, ofta utifrån helt felaktiga grunder. Och även i de fall man accepterar placeringen i grundskolan är det vanligt att skolan vill att barnet ska vara inskrivet i särskolan.

Rektorn säger att vi måste skriva in henne i särskolan för att hon inte når målen.
Er rektor är mycket dåligt påläst. Om en elev inte förväntas nå målen ska skolan upprätta ett åtgärdsprogram. Alla elever klarar inte målen, men man skriver inte in dem i särskolan för det.

Om hon inte är in skriven i särskolan så får hon inga resurser, men skriver vi in henne får hon en elevassistent.
Lagen är tydlig och enkel. Alla elever ska få det stöd de behöver. Det har inget med skolform eller inskrivning i särskolan att göra.

Rektor säger att de inte får några pengar till resurser om vi inte skriver in henne i särskolan.
Det är möjligt att det är sant. Varje kommun bestämmer själv hur de vill fördela sina pengar. MEN det strider mot lagen att tvinga in elever i särskolan mot vårdnadshavarnas vilja vilket det faktiskt kan vara fråga om när man säger så här. Om fördelningssystemet fungerar så här dåligt så är det något man måste jobba på i kommunen. Det är inte juste av rektor att lämpa över detta på enskilda föräldrar. Man kan fråga sig om rektor gör det även om eleven har t.ex. dyslexi.
Om det blir för stort problem så skriv in barnet i särskolan, se till att det finns nedtecknat exakt hur mycket mer pengar rektorn fick och att dessa går till att stödja bvarnet. Skriv sedan ut barnet igen. Får rektor då minskade resurser är det bara att anmäla till skolverket så att kommunen kan få en chans att visa att behoven försvuinnit… 😉

Skolan säger att vi måste skriva in henne för att hon inte ska känna sig utanför.
Om skolan har mobbingproblem finns det effektivare sätt att ta hand om dem än att skriva några ord på ett papper.

Skolan säger att vi måste skriva in henne för att de ska kunna få tips och idéer från särskolan.
Det finns inget i skolans styrdokument som hindrar skolor och personal från att prata med varandra och hjälpa varandra. Behöver de kolla vad särskolan har för material så får de väl gå dit.

“En tankeställare om hur skolan idag värderar och tar hand om elevers olikheter kan man få om man läser 1995 års kursplaner för särskolan. Där står: Elever som på grund av utvecklingsstörning inte kan gå i grundskola skall få sin utbildning i särskolan. Detta kan ses som ett uttryck för ett system som ser olikheter som ett problem som måste hanteras utan att alltför mycket störa ett system som snarare är utformat efter likheter. En alternativ formulering skulle kunna vara: Elever som på grund av skolans pedagogiska utvecklingssvårigheter (-störning) inte kan gå i grundskola skall få sin utbildning i särskolan”

(Göransson, Stéenson, Roll-Pettersson, Stenhammar, Thorsson i boken Om alla är lika skulle det inte vara roligt)

“Den utbredda åsikten var att barn med måttlig utvecklingsstörning bara var ‘träningsbara’ och oförmögna att lära sig någon teoretisk kunskap. De placerades därför vanligvis i klasser för ‘träningsbara’. Barn med downs syndrom gavs rutinmässigt denna etikett och placerades i dessa ‘träningsbara’ klasser, (där det fanns sådana klasser), baserat på diagnosen downs syndrom snarare än på deras förmåga”

(Patricia Logan Oelwein i boken Teaching reading to children with Down Syndrome)

Det senare citatet beskriver situationen för elever med Downs syndrom i USA före slutet av 60-talet. I Sverige placeras fortfarande barn med Downs syndrom i träningsklasser baserat på enbart diagnosen.