21:an

I somras träffade vi två logopeder från Holland som under två timmar jobbade med sonen. Det jag tog med mig från det mötet var att inte glömma det fysiska i talträningen. Att förstärka med stora motoriska rörelser och känsel. Allt från att krama hans hand med ett tryck för varje stavelse till att bolla. Vi har bollat och kastat mycket – men mest när han var yngre. Nu tar vi upp det igen.

Idag blev det en boll för ng-ljudet (vi har en ärtpåse någonstans, men den kunde jag inte hitta). NG-ljudet är nytt och svårt för sonen. Vi växlade mellan ng-lidet och olika vokaler genom att kasta bollen mellan oss. Så här i början har vi en kort ljudpaus mellan vokalen och ng-ljudet eftersom det är lättare.

En bollövning som Holländarna rekommenderade var att kasta boll mellan varandra för att öva stavelser i ord. 1 stavelse = ingen studs, 2 stavelser = 1 studs osv. Det kändes som ett bra sätt att känna in skillnaden i längden på ord. Det ska vi göra mer när våren är här på allvar tror jag.

Vi har efter så mycket “nej, kan inte/vill inte/får inte/ska inte/går inte” äntligen fått regelbunden handledning i talträning för sonen via habiliteringen. Och inte nog med det – det känns som det funkar också. Hans tal blir tydligare. Metoden som används är i grunden The Nuffield Centre Dyspraxia Programme som är utvecklad för små barn med dyspraxi. Jag och logopeden anpassar utifrån det vi vet har funkat för sonen och mer riktat mot hans behov, utan att tappa grunden i metoden. Jag har försök själv tidigare, men har inte känt att jag haft tillräcklig kunskap – och misslyckats.

Idag har jag rensat lite i hans talträningslåda och vidareutvecklat en idé vi har provat som inte riktigt funkade. Det som är skönt är också att vi får allt material från logopeden, visst utvecklar jag lite själv också, men hon står för grunden – det hänger inte på mig (mer än genomförandet förståss)

Just nu ligger fokus på tj-ljudet, samt att fortsätta implementera sj-ljudet

Längst bak till vänster. Träning av nya tj-ljudsord. Det går till så att vi först tränar växlingen av konsonanter i ordet (vilket är riktigt svårt) och försöker få upp tempot. Sedan är ordet uppdelat i två delar där tj-ljudet binds ihop med en vokal och sist själva ordet.
tj-j-tj-j-tj-j-tj-j; tje-j, tje-j, tje-j; tjej
(Källa: logopeden)

Längst bak i mitten. Tj-boken, varje sida i boken binder ihop Tj-ljudet med en vokal och sen dubblar det; tja – tjatja, tjo – tjotjo osv
(Källa: jag)

Längst bak till höger. Placera sje- och tj-ord i meningar; skepp – chewbacca åker skepp, morfar åker inte skepp, mamma åker inte skepp, astronauten åker skepp
(Källa: jag)

Längst fram till vänster. fördjupad träning av tj-ord i form av ett bingo. kombineras med två fasta fraser “Jag tog ordet…” och “nu har jag bingo”
(källa: logopeden)

Längst fram i mitten. repetition av sj-ord i form av finns i sjön, även här med två fasta fraser “får jag alla dina….” och “Finns i sjön”
(Källa: Logopeden)

Längst fram till höger. Specialmemory för att träna vokalväxlingar. Sonen får antingen sj- eller tj-ljudet. Vokalerna finns i dubbla exemplar och är utspridda på bordet med baksidan upp. Spelas som vanligt memory, förutom att man måste säga “namnet” som bildas när de två kort man vänt är uppe – även om det är fel. Om sonen har Tj-ljudet och vänder e och o säger han alltså Tjetjo.
(Källa: Hatten förlag, babblarna i konsonantdalen, min spelkonstruktion)

tillägg: fick lite inspiration och skapade några kort att använda för att lyssna efter skillnaden på sj-ljudet och tj-ljudet, t.ex. Kärna-stjärna; tjut – skjut – men de finns inte på bilden alltså

Här är ett spel som vi använde när sonen var liten. Jag har använt olika plastdjur vi hade hemma och fotograferat dem. Lagt in namnen i Ordramar och gjort två lottoplattor.

Syfte: Öva språk (djurens namn), stimulera känselsinnet (känna skillnad utan att se), stimulera läsintresse (eftersom vi “läser” djurets namn, ordramen förstärker bilden av texten)

Regler: Varje spelare får en platta. En spelare börjar att ta ett av djuren som är dolda i påsen. Tar spelaren en av sina djur får hen fortsätta, annars går djuret och turen över till den andre spelaren.

Oavsett om du firar påsk eller inte så ser jag påskdagen som en dag för en positiv början. Jag tycker att alla ska ha en ny chans.

Precis som att vi ser träden blomma och allt börjar växa, tycker jag om att tänka mig att alla barn jag känner kan växa in i rikare relationer.
Det gör ont att se hur människor ger upp bara för att bernet inte gör som andra gör.

Jag känner en flicka som är 13 år. Hon har ansetts som icke-verbal och vare sig familjen eller skolan förväntar sig att hon någonsin ska prata.
Efter att ha träffat henne bara några gånger märkte jag att jon började prata, mjukt och bara delar av ord, men hon pratade när jag lyssnade noga. När någon väl gjorde henne sällskap i hennes värld, agerade som hon och stöttade henner försök till ljud, pratar hon.

Vilken skam att ge upp på henne och fördöma henne till isolering från den talande världen!

Detta talar om för mig att många barn har en kommunikativ framtid om vi stiger in i deras värld och visar dem hur.

Dr. Jim
(Översatt av Linda på Dr Jims önskan)

https://youtube.com/watch?v=oXxqLMIkMeM%3Frel%3D0

Det gäller att ha talträningsmaterialet med sig för att få in den träning som behövs precis när det är läge. Nu har vi en liten lapbook för ändamålet. Den är gjord av ett gammalt grattiskort med spindelmannen på och än finns det plats för fler och nya övningar.

Det här klassiska pussel-kategorispelet (tårtspelet) är för lätt för vår kille. I alla fall när det handlar om att kategorisera. När nu lillasyster ville spela med honom så la vi på en extra aspekt. När man tar en bricka så ska man säga (och ev. teckna) en fras till:

____ är en/ett ________ ( t.ex. Bananen är en frukt)

____ är INTE en/ett _______ (t.ex. Kaninen är inte en frukt)

Det blev ett mycket tydligt sätt att öva INTE-SATSER på.

Jag tror spelet fortfarande går att köpa nytt, men jag har sett det rätt ofta på second-handbutiker för en spottstyver.

Talktools, eller som det egentligen heter Oral Placement Therapy, är en metod på frammarsch bland logopeder i Sverige. Programmet har en väl underbyggd forskningsgrund (bevisat fungerande alltså) vilket är viktigt för mig, men jag var ändå inte helt övertygad när vi för knappt 1½ år sedan startade träningen. Jag blev övertygad att prova av vår hab-logoped (nja, hon sa förståss att hon inte tänkte ge oss något annat stöd om vi inte gjorde detta först så övertyga kanske är ett lite för vänligt ord). Men jag var beredd att pröva, kände inte att det fanns något att förlora och det visade sig snabbt att sonen gillade det. Tur är det för det är inget lättsamt program precis. Träningsstunderna tar ca ½ timme (ibland snarare en trekvart) och ska utföras 5-7 dagar i veckan.

Beskrivningen här utgår från det vi gjort och att våra hab-logopeder guidat oss i programmet på rätt sätt, vilket jag inte är helt säker på att de har.

Det har varit upp till 11 olika uppgifter vid varje träningstillfällen. Uppgifterna handlar om att bita i olika stavar, tugga på gummipinnar, dricka olika slags vätska i olika slags sugrör, blås i blåsleksaker, hålla fast stav med läpparna, lyfta en kula med tungar, plocka cornflakes från underläppen med framtänderna och blåsa såpbubblor. Det finns en mycket detaljerad progression med olika slags pinnar, sugrör m.m.

Sonen gjorde snabba framsteg och stärkte sina läpp-, käk- och tungmuskler på ett oväntat bra sätt. Jag började tro på detta – kanske hade logopederna rätt? Kanske skulle detta göra skillnad. Vi fortsatte träna intensivt och lyckades med minst 4 ggr/vecka, oftast mer. Efter 10 månader började jag dock misströsta. Trots att han nu närmade sig slutet på hela träningsprogrammet och gjort stora oralmotoriska framsteg hade ingen utveckling skett av talet. Logopeden ryckte i princip på axlarna. Då började jag göra efterforsningar.

Talktools (OPT) är ett rent oralmotorisk program, det finns ingen överföring av framstegen här till tal. För att det ska ske krävs en parallell talträning och tyvärr har vi blivit informerade av habiliteringens chef att de inte har någon möjlighet att ge talträning.

I brist på annat har vi ändå fortsatt med programmet och snubblat precis före målsnöret. En av de sista momenten handlar om att suga upp choklatpudding genom ett 20 cm långt sugrör vilket visade sig omöjligt för både sonen och resten av familjen. Eftersom vi föräldrar och syskon talar utan problem har jag dragit slutsatsen att hans talsvårigheter inte berör på just denna oförmåga och stoppat. Vi har fortfarande sista blåsleksaken kvar så den jobbar vi med, men inte med samma intensitet som tidigare.

Sammanfattningsvis kan jag väl säga att det inte är ett dåligt oralmotorisk program, men med tanke på mängden timmar vi lagt ner på träningen hade jag nog förväntat mig mer än att han blivit riktigt duktig på att tugga pinnar…

Tänkte presentera ett arbete som ursprungligen kommer ut boken utbyggd grammatik, men som vi har gjort om för att passa vår 12-åring och hans intressen bättre. Än har vi bara hunnit med första scenen och en av figurerna till den scenen.

Han har själv färglagt samtidigt som vi benämnde delarna av simhallen och vad Kalle Anka gör. Orden från simhallen är skrivna på rosa post-it (i brist på röda – skulle vara bra om man kunde köpa Karlstadmodellens färgen som post-it) och dem sätter vi ut på scenen för att repetera ordförståelse och lästräning.

Idag byggde han meningar till Kalle Ankas agerande. Vi använde vår budgetvariant av språkpussel (små fotoramar inköpt på lågprisvaruhus). Prepositioner är ju lila, men det är en väldigt ljus lila tyvärr. Han får ganska mycket hjälp att forma meningen, men sedan tar vi isär meningen och han får pussla ihop den själv.

Vi provade också att låta Kalle prata med en pratbubbla, men det är väldigt svårt för vår grabb.

I Utbyggd grammatik finns vägar som ska fungera som ljudbanor. Man följer vägarna och gör ljud olika mörkt och ljust beroende på backkrön och dalar. Sonen tyckte den var tråkig så jag bytte ut den mot de färdiga Berg-och-dalbanorna i Samtal om tal istället. För att piffa till dem ytterligare använde jag foton på grabben när han åker berg-och-dalbana på riktigt, dels en på banan och dels en bild på honom i en berg-och-dalbane-vagn (och det är den vi “åker” med). Den är gången var det enkelt att personifiera!

Tillägg långt senare: Även om vi under perioder jobbat rätt intensivt med detta har det inte alls fungerat. Vi måste jobba med språkmelodi på något helt annat sätt tror jag, men hur?

Tänkte jag skulle visa er lite av vad vi jobbar med just nu. Hinner sällan med att dokumentera. En av övningarna vi pysslar med heter “Satspusselteknik” och kommer ut Utbyggd grammatik. Men jag tyckte det var så tråkigt så vi har piffat upp den lite för att passa oss. Först kör vi lite “gömlek” där vi turas om att lägga kort, döljer och den andra försöker lägga lika. Sista gör jag och det är just den konstruktion vi ska jobba med. Då får sonen vända på sina korten och där står ord! Han läser meningen (och säger) och ritar sen en bild till. Ibland berättar han spontant mer om bilden han ritar, ibland får jag fråga honom. De två meningarna (den han la och den han sen sa) skriver jag ut med teckenstöd till och limmar fast på teckningen. Tanken är att alla blad ska bilda hans egen bok. Här är några av sidorna och våra satskort:

Nu har jag slått till och beställt Teckenhatten 10 språk. Nu när sonen till hösten börjar läsa spanska i skolan känns det en bra början. Nu är det ju inte första gången han kommer att ha spanska, men förra gången var ju så många år sedan (i Kindergarten i Alabama) så det räknas knappt. Sen finns det ju engelska på den också, men sonen skulle behöva 2:an på engelska istället eftersom han jobbar med just fraser och meningar för att nå målet skriva korta meddelanden.

(bilden lånad från hattenförlagets sida)

Jag tycker det är jättebra att Hattenförlaget har lite med svenska tecken till andra språk också. Det är en bra övergång till andra språk. Teckenhatten 10 språk är dock tänkt till familjer med annat modersmål vilket syns på vilka språk som finns (utöver engelska och spanska). Jag hade önskat 3 andra språk, framför allt tyska och franska som ju är språk som vanligen erbjuds på högstadiet.

Ett annat förlag som erbjuder material på fler språk är Vivlio. Här finns bl.a. tvåspråkiga böcker på både svenska och “annat” som jag gillar. Det finns några sådana böcker på spanska som vi kanske köper in.

Sångpåsen tycker jag är en spännande pedagogisk idé. Olika föremål symboliserar sånger och man kan variera genom att flera sånger passar till varje förmål. Man kan göra dem själv eller köpa färdiga. Den här från Apelsin Gredelin tycker jag är bedårande:

“Det var en kycklings om hette Gullefjun…”

“Här ligger vår lilla fru katt och magen är alldeles platt…”

Det här är inte jag… men det skulle kunna ha varit. J-mans mamma gör ett jättebra jobb när hon samspelar med honom. Hon håller igång “samtalet” så att J-man får massor med språkträning.

https://youtube.com/watch?v=HVG2wTUomvw%3Frel%3D0

Vad kan man se? Hon observerar honom och går sedan in i hans lek. Hon översätter hans ljud till ord och benämner figurerna. Hon delar initiativet med honom.
Vad är nästa steg? Mer verb för att utöka J-mans ordförråd och självklart fortsätta med samma goda samspel.

Det här är Kommunicerande Samspel.

Idag är det WDSD – Världsdagen för Downs syndrom. Det uppmärksammar jag här på bloggen med en liten present. Ett material för talräningen som jag gjorde åt en av mina elever för många år sedan, som jag använt till min son för några år sen och som jag idag tog fram igen för vår träning.

Om du har användning för detta kräver jag bara en sak – ett tack 😉

Många föräldrar tror att lära barn att prata är ett svårt jobb som bara logopeder, talpedagoger och lärare kan göra. Vi har funnit motsatsen. Det är mer troligt att ditt barn lär sig ord om du leker i hans värld och agerar som han gör.

Olyckligtvis har vi funnit att när föräldrar är oroliga över hur deras barn lär sig prata leker de inte så mycket med honom. En av de viktigaste saker vi lär föräldrar är hur man leker så som sitt barn leker. När du gör detta, koncentrerar sig barnet mer och börjar göra mer och mer av det du gör, speciellt pratar.

Vi lär föräldrar att all enkel ge-och-ta kontakt kan vara väldigt viktig för språkinlärningen. Vi uppmuntrar föräldrar att inte försöka få ett jobb gjort, som att göra klart ett pussel eller lära ut ett speciellt ord, utan snarare att bara hålla barnet hos dem genom att göra något med språk de båda gillar. Orden kommer att komma från leken.

Öva idag på att vara mer lekfull med ditt barn. Du behöver inte använda några speciella leksaker, vad som helst som “finns tillhands” kan duga att leka med. Många föräldrar hjälper faktiskt sina bäst när de bara använder sig själva. Vi kallar detta “people play”, inga leksaker, bara du och ditt barn som gör grimaser, ljud och har roligt. Orden kommer att komma ur det roliga.

Källa: First words, daily activity guides for busy parents and professionals – James MacDonald

När sonen var 19 månader hade han precis börjat på förskolan och vi upprättade hans första individuella plan. Vi tyckte att han ofta struntade i oss när vi lämnade och hämtade. Därför bestämde vi (föräldrar och förskolepersonal) att införa en puss&kram-rutin vid lämning och hämtning. Den logoped vi hade på hab då förstod inte vad det skulle vara bra för.
6-8 månader senare struntade han inte alls lika ofta i oss, men det hände ändå ett par gånger i veckan. Då började vi föräldrar KRÄVA någon form av respons från honom, speciellt när vi lämnade honom. Här gällde det att vara enveten och inte ge sig. Ibland undrade jag om förskolans personal inte trodde vi var tokiga som vägrade åka till jobbet om han inte vinkade först. Efter ett halvår vinkade han i stort sett alltid när vi lämnade honom.
När han var 32-34 månader började han plötsligt säga “E-Å” samtidigt som han vinkade. Vi uppmuntrade honom genom att svara “hEj dÅ”. Det var hans första ord.

Det tar tid att lära sig prata och det är många trösklar för barnet att ta sig förbi innan han är där. Och det kommer inte av sig självt!

https://youtube.com/watch?v=6dujDFi-JbQ

Idag lekte vi lite med bokstäver. Lillasyster får både ljud och bokstäver i leken, Sonen får träna ljud och alfabetisk ordning. Storasyster filmade (tack).

Ha roligt! Om ni inte har roligt blir det ingen träning. I leken finns inga krav på att göra färdigt. Den enda regeln är att ni ska ha jättekul!

De här lekarna kommer från föräldrar som använder sig av Kommunicerande Samspel. Vi brukar kalla det Jimlek. I korthet går det ut på att ett barn lär sig prata genom kommunikation. Läs mer om Kommunicerande Samspel här.

“Följ barnets initiativ – Du måste komma i samklang med ditt barns lek så att du kan vara med i låtsaslekarna. Kom ihåg att det är barnets fantasi och tänkande som är viktigt och att du endast är medhjälpare. När du kommit in i andan som råder i barnets lek kan du sedan introducera nya idéer gradvis.” (Jeffree, McConkey, Hewson, 1977)

Med något på mitt huvud
Till den här lilla lekan kan man använda vad som helst, t.ex. en barnstrumpa, en liten leksaksnalle, en plastring. Du lägger den på ditt huvud och “nyser av den”. Du kan också göra något annat roligt ljud om du vill, kanske ett som ditt barn redan kan. Prova några gånger och se vad ditt barn gör.

Gå till skoaffären
När Mark var liten tyckte han speciellt om att leka skoaffär med sina mjukdjur. Jag låtsades att Nalle behövde ett par nya skor och Mark hämtade skor i sin garderob (och sina bröders större skor). Nalle provade skorna och sa “för liten”, “för stor” eller “passar bra!”. Du kan utveckla och lägga till massor av ord till den här idén. När Nalle, Kanin och de andra tröttnat på att prova skor vill de gå till leksaks affären. Mark plockade fram olika saker han trodde de ville köpa.

Göm och jaga
Jeremy (1½) börjar att krypa ifrån mig och jag börjar säga Var är Jeremy? och letar under kuddar, soffan o.s.v. Han stannar för att titta på mig. Jag inväntar en reaktion från honom, sen kryper jag efter honom.

Jag ser… utanför bilen
Alla i bilen turas om att titta ut genom fönstret och säga vad de ser. Jag kanske sa Jag ser en lastbil och Jacks syster sa Jag ser hästar och sen väntade vi på att Jack skulle kommentera något. Om han sa träd sa vi Du ser ett stort träd. Ibland ville han inte vara med, men vi andra lekte ändå.

Posta brev (julkort)
Vi har en gammal leksak (med säkert 20 år på nacken) från Fisher Price. Det är en gata med husfasader med dörrar. Varje dörr har ett brevinkast, men breven är sedan länge borta.
Jag gjorde nya brev av små rektangulära kartongbitar, och sedan turades vi om att posta breven. Det blev en hel del ord sagda eller i vart fall försök till ord. Zach (nästan 4) blev väldigt engagerad. Jag sa vem brevet var ifrån innan jag postade det i brevinkastet. Vi använde många enkla ord som putta, tryck, ut, brev, lägg i o.s.v.

Prasselbollen
Ibland behövs riktigt spännande för att fånga ett barns intresse. En prasslig plaspåse kan knölas ihop till en liten boll (sätt gärna en tejp runt). Den här bollen låter mer och rullar inte bort så fort.

Ljud i mörkret
Vi leker “pratleken” på kvällen när Annelien (4½) ligger i sängen och det är mörkt. Då måste hon lita mer på hörseln än på synen. Hon säger något, t.ex. “amamamamajaja” och jag härmar, så turas vi om en stund.

Kasta ända till orden
Simon och jag hade en liten röd ärtpåse att leka med. Så här gick det till:
1. Simon ger mig påsen.
2. Jag säger “Kasta?” och tecknar *KASTA*
3. Han ger mig feedback (något ljud, vilket som helst)
4. Jag kastar på honom.
5. Vi skrattar och börjar om
Först gjorde Simon bara ett “Ähhh” när han ville att jag skulle kasta. Efter 2-3 gånger började han teckna *KASTA*. Efter ytterligare 5-6 gånger började han förutom att teckan *KASTA* också säga “Tassa”! Visst är det roligt att lära barn att prata?

Ballongen som väcker intresse
Joel bryr sig inte mycket om mig och är svår att få att interagera. Men han älskar när jag blåser upp en ballong och sedan släpper ut luften så att ballongen far runt i rummet. Först verkade han helt ointresserad av detta, men så landade ballongen av misstag framför honom. Han plockade upp ballongen och gav den till mig. För ofta tror jag att han inte lägger märke till mig, när jag egentligen gett honom för lite tid.

Hej då bakom ryggen
Jag satt på golvet med benen utsträckta framför mig (i ett V). Sixten klev
över mina ben (det var tydligen JÄTTEROLIGT), sedan gick han bakom min rygg. innan fan försvann sa jag:
– hej då, och vinkade. Sixten svarade:
– hEj dÅ, och vinkade.
Efter en knapp sekund dök han upp på min andra sida och sa:
– hEJ hEJ, och vinkade, jag svarade och sen gick han över mina ben igen.
Vi lekte en lång stund och sa hej hej och hej då, många gånger. Ibland sa
jag först, ibland han.

Som du märker på lekarna är det inte vilka leksaker man använder som är viktiga utan just det att man interagerar.
“Föräldrarna är således långt värdefullare än andra leksaker för barnet” (Jeffree, McConkey, Hewson, 1977)

Det hela började när sonen var ca 1½ år gammal och skulle börja på förskolan. En mamma till en flicka med Downs syndrom föreslog att vi skulle köpa en digitalkamera som förskolan kunde låna för att ta bilder på sonen så att han på så sätt kunde ”berätta” om sin dag. Det lät bra så vi gjorde det. I början så experimenterade vi en del med att skriva ut bilder och visa honom, men det som väckte hans intresse var att titta på bilderna på datorskärmen. Varje kväll tittar vi tillsammans på bilderna genom ett vanligt bildspel. Då, när han bara var 1½ år, sa han inget, men så småningom började han peka. Vi vuxna blev allt bättre på att tolka hans små signaler och ge honom utrymme att själv uttrycka sig och tittandet växte till små dialoger. Dialoger som länge bestod av annat än ord.

Idag har han ännu långt kvar till att kunna berätta om sin dag med ord, men han samtalar gärna kring dagens bilder med gester, ljud, ljudord och ord. Vi inväntar hans tur, men tar också plats själva, på så sätt övar vi hans sociala förmåga. Han vill gärna få ord benämnda för sig och härmar numera gladeligen alla ord vi säger, på så sätt får han övning i att forma ord och förstärker också sitt ordförråd. Vi försöker hålla oss på hans nivå i kommunikationen och aldrig skölja ord över honom. Det viktiga är att vi får ett jämlikt samspel, men vi visar honom också nästa steg. Nu handlar det om att ge honom en kort mening för de ord han uttrycker. Tidigare handlade det mest om att ge honom ord för saker/händelser. Principerna för samspelet kommer från James MacDonalds Kommunicerande Samspel.

Att titta på dagens bilder är alltså ett sätt att få till en daglig språkträning genom att diskutera det som är viktigt i sonens dagliga liv. Som bieffekt får han också möjlighet att hänga upp händelser i minnet genom att vi ofta backar och tittar på några tidigare dagar också. Tid är ett svårt begrepp, men genom bilderna blir dagarna konkreta för honom.

Andra barn som använder digitalkameran gör på andra sätt. En mamma berättade att man skrev ut dagens bilder på papper och skapade små böcker där varje bild fick ett tecken. En assistent i en skola berättade för mig att sista lektionen varje dag limmar eleverna in bilder i en dagbok och personalen hjälper till att skriva bildtext, boken går sen hem till föräldrarna.

Vill du läsa mer om digitalbilder finns en bra bok:
bilder til dialog og opplevelse av Jörn Östvik

Tillägg 18/9 2011: Länken uppdaterad:

http://www.tks2.no/tks_dokumenter/bilder_til_dialog_og_opplevelse.pdf

Våren är här och solen skiner. Kanske läge för en enkel stickning i solen?

SamSam är populär och används till vår träning. Vi behövde en SamSam-figur men hittade ingen att köpa så det blev till att sticka en. Jag kan inte sticka (trodde jag, men resultatet blev godkänt så NU kan jag) så det gällde att hitta något enkelt.

SamSam är stickad i ett stycke efter följande mönster. Lägg först upp 40 maskor rött garn, sticka sedan 30 varv slätstickning. Byt till valfri ansiktsfärg och sticka 8 varv slätstickning. Byt till rött igen och sticka 8 varv stätsticking. Sedan stickar man ihop maskorna två och två så att det bara blir 20 maskor kvar. Sticka ett varv och sticka återigen ihop maskorna två och två så att det bara blir 10 kvar. Sticka ett varv och dra sedan tråden igenom maskorna.
Jag använde tambursöm till ögon, mun och S. Då virkar man fast små luftmaskor med virknål. Fäst alla trådarna. Sy igen ryggen och snörp ihop mössan. Fyll med stoppning och sy igen fötterna. Sy sömmar så att armar och ben bildas. Avsluta med att sy en tråd runt halsen och dra till.

Nu är SamSam färdig för lek. Låt barnet bestämma rikningen i leken och häng på. Härma och benämn och, framförallt, invänta ditt barns agerande.