Att ha barn med funktionsnedsättning gör inte att man inte kan åka på semester. Det kan man. Faktiskt oavsett vilken typ av funktionsnedsättning det handlar om. Det betyder “bara” att man måste anpassa semestern så att det fungerar.
Jag skriver “bara” eftersom det inte alltid är så “bara”. Inte nog med att man måste planera så det fungerar, man måste planera för oväntade händelser också. Det måste finnas en plan A, B och C.
Lägg upp en plan. Nästan alla barn (med eller utan fn) mår bättre av att veta vad som ska hända. Hur detaljerad beror på barnets behov.
Är dagsutflykter att föredra? Sörj inte! Andra familjer reser långt för att komma just dit du bor för att fira semester. Tänk turist. Besök turisbyråer i grannstäderna. Vad är bäst för ditt barn? Besök varje dag under 1-2 veckor eller kanske besök varje tis, tors och söndag? Behöver du undvika folksamlingar välj “udda tider” eller “udda besöksmål”. Att gå på Zoo i ösregn kan vara helt underbart eller besöka inomhusaktiviteten i gassande solsken.
Om man åker iväg blir det boende att tänka på också. Stuga tycker jag är skön eftersom man inte behöver fundera på att lyhörda hotellväggar. Dessutom kan man ordna mat som är glutenfri. Är det rymningssäkert? Glöm inte packa ner tyngdtäcket.
Och så resan, vad funkar för er? Bil, tåg, flyg eller kanske cykel?! Välj sen mål. Har väder någon betydelse? Mår ditt barn bättre av värme, eller kanske sämre?
Och ibland blir det tokigt, hos oss nästan alltid för att vi inte varit tillräckligt tydliga om vad som ska hända eller saknade plan B och C när det gäller mat. Det är bara att ta ett djupt andetag, göra vad man kan för stunder och försöka lära sig av det och inte upprepa misstaget under resten av semestern.
Kanske tillåter dagsformen inte gående, och vi som är vår enda dag i Berlin! Men det finns ju turistbussar som man kan åka runt i – flera varv om man vill. Lugnt och skönt.
