21:an

Appar i all ära – många dataprogram har betydligt bättre både pedagogiskt och spelmässigt. TimezAttac är ett sånt exempel:

Funktion: Spelet går ut på att ta sig förbi olika slags hinder genom att öva på grundläggande tabeller. Just nu finns multiplikation och divition, men en betaversion på addition och subtractrion har precis kommit. I gratisversionen finns en miljö – katakomberna – och det räker med den för att spela hela spelet (alla tabeller), men betalar man får man fler miljöer (vi har 4 miljöer) och repetionskontroller på vägen.

Gillar: repetition, repetition och åter repetition. Programmet visar också med “bollar” hur räknesättet fungerar, multiplikation beskrivs t.ex. som upprepad addition. så det är inte bara att man måste memorera. Man kan ha flera spelare registrerade. Det är mycket lite tal vilket gör att det inte spelar någon roll att programet är på engelska. Men viktigaste fördelen är förståss att ungarna gillar det och därför vill öva.

Ogillar/förslag: tempot är för högt, är man som sonen lite långsam i tanken faller man ofta på det vilket gör att han har svårt att komma vidare. Hoppas fullversionen på addition och subtraktion kommer snart!

I perioder gillar grabben att pussla. Det är något som tränar olika förmågor i sig (finmotorik, visuell perseption, logiskt tänkande osv) men det går så bra att kombinera med annat lärande också. Ett sätt är att diskutera multiplikation och areabegreppet genom helt vanliga kommerciella pussel. Först pusslar vi bara – samtidigt pratar vi förståss om bitarna och motivet (= språkträning). Sen räknar vi bitar och räknar, en sak som vi lärt oss är att man inte alltid kan lita på vad det står på kartongen (hundrabitarspusslet hade ju faktiskt 104 bitar!).

I montessoripedagogiken finns mycket bra laborativt material. En sak jag funderade på om vi inte skulle ha var ett hundrabräde. Sådana går att köpa lite varstans antingen “riktigt montessoriska” eller liknande kopior. Men jag kände mig lite pysslig idag och satte igång att göra ett själv.

Nu ska det bara testas 😉

(jag pappslöjdade lite mer också, men det får jag visa upp senare)

Ett av målen för detta år är positionssystemet. I somras, när vi började kunde han med möda hitta tvåsiffriga tal på en tallinje, men visste inte alls hur de var uppbyggda. Hade har 78 letade han alltså igen alla tal från 1 tills han hittade den som var 78. Vi har haft detta i åtanke, utnyttjat vardagstillfällen och tränat (mest under augusti-oktober). Igår tog jag fram våra grejer för att testa vad som satt kvar nu när vi inte jobbat alls med det sedan december. Det gick bra! Han hittade talen mycket snabbare, han fixade talgrannar och kunde räkna delar både fram och baklänges (vi har alltid en 100-karta till hjälp, men talen är dolda med markörer så han ser dem inte). Han kunde också utan problem dela upp tal i ental och tiotal praktiskt (vi använder lego). HÄRLIGT!

Nu går vi vidare!!!

Nu kanske du tänker… det skulle aldrig mitt barn klara. Då säger jag, nej, inte om du har den inställningen. Vår son kämpar fortfarande med plus/minus mellan 1-10. Jag tror inte att det är omöjligt, bara att vi inte hittat rätt sätt än… men det är inte fel att öva och träna på andra områden. Även om man inte kan plussa ihop är det ju mycket användbart att veta att 73 är mer än 37!

Positionssystemet (alltså att en siffra har olika värden beroende på var den står, ental, tiontal osv) är grundläggande. Men hur ska man jobba med det? Vi har provat klädnypor som föreslås i boken Teaching math to people with Down syndrome and other hands-on learners: Basic survival Skills. Det funkade jättebra som start. För att gå vidare fick jag idéen att limma mynt på klädnyporna för att konkret visa att det är samma antal. Mynt har en betydligt högre abstraktionsnivå eftersom man inte kan räkna alla delarna i tiorna.

Här syns talen 23 (med pengar+nypor) och 24 (med bara nypor).

I vardagen ska man passa på när ett tillfälle plötsligt dyker upp. Igår dök ett sådan tillfälle upp:

Jag visade lite olika räkneoperationer med dessa bitar Plopp. De sitter i 2 block med 3 på varje.

3 + 3 = 6

6 – 3 = 3

2 x 3 = 6

6 / 2 = 3

Lite träning, men också en lektion att se hur räknesätten hänger ihop.

Sommar betyder lek utomhus. Idag spelade vi Mölkku/Klappi. Vi har modifierat så att man alltid får de poäng som står på pinnarna. Istället för att jag bara räknar poängen i huvudet skriver jag uträkningarna på marken, då bli det tydligare för sonen och han lär sig nått samtidigt som vi har kul.

Tänkte att jg skulle bjuda på något färdigt. Det du nu får är en sida med 12 kort (6 par) på temat fler och färre. Det du gör är att du tar två lådor/askar och skriver fler på den ena och färre på den andra.

Testa: Ge barnet ett bildpar i taget och låt honom lägga dem i rätt låda.
Träna: Skriv fler respektive färre på bildkorten. Ge barnet ett bildpar i taget och låt honom lägga dem i rätt låda. Texten på korten blir en ledtråd som hjälper barnet.
Läs mer om skillnaden på att träna och testa här.

TAR du emot erbjudandet är det på plats med ett artigt tack i kommentarerna 😉

Vi började med att lägga 10 legobitar i varje mugg. Mycket mer uppskattat än vad jag hade trott. Sedan berättade jag och sonen härmade. En mugg är 10 bitar. Två muggar är 10+10, det är lika med 20. Tre muggar är 30. Vi tecknade antalen hela tiden (annars är det svårt att veta vad han säger). Nu fattade han galoppen och forsatte med 40, 50, 60, 70, 80 och 90. När jag tog fram 10 muggar tittade han och svarade snabbt:
TIOTI!

Det var visserligen inte rätt, men ett bevis på att han förstått systemet. Jag berättade att det var etthundra. Sedan gick vi tillbaka till tiotalen. Vi tittade på den nya tallinjen jag gjort till hans bord (den med UFO, i pdf:n här nedan finns fler att välja på):

Till sist fick han göra några fylleriövningar med tiotal för att koppla ihop legomuggar, tecken och ord med siffror. Det gick direkt! Det känns som vi hade en lysande start på tiotalen här hemma.
Det är dock inte första gången han hör talas om tiotalen eftersom han är inkluderad i en åk 3:a och alltid är med på mattesamlingarna. Men han har inte jobbat med dem.

Barn lär sig sortera saker. De lär sig att se olikheter och likheter. Denna kunskap är värdefull för framtiden då de måste kunna se skillnad på olika krumelurer (siffror, bokstäver), då de måste greppa olika likheter (trianglar, 5=2+3/3+2=5). Även barn med funktionshinder lär sig sortera – men de kan behöva lite extra stimulans för de naturliga tillfällena blir färre. Då är det din uppgift som vuxen att skapa fler naturliga tillfällen.
Uppmuntra barnet till att plocka ur diskmaskinen och sortera besticken in i lådan. Hjälp till att sortera tvätten (både före och efter tvätt), ha flera lådor till lego/klossar och sortera efter färg eller form vid städningen. Allt detta är sådant som görs dagligen i ett hem – det finns ingen anledning att skapa en artificiell övning för detta.