21:an

Jag känner att jag vill skriva något om att våga utmana, men tankarna vill inte riktigt samla sig. Jag provar att skriva ändå så får vi se hur osammanhängande det blir.

Att våga utmana handlar om flera olika saker och om en enda sak. Det handlar om att vägra begränsa sitt barn bara för att barnet har särskilda behov. För att vägra begränsa måste man våga utmana.

Man måste våga utmana sig själv som förälder (eller personal/anhörig också för den delen) – hela tiden se till att man inte begränsar men också knuffa ungen ur boet. Jag menar inte bara flytta hemifrån utan att prova saker som jag som förälder finner skrämmande eller obekvämt, men som skulle berika mitt barn. Det är förstås oavsett om mitt barn är 3 år eller 30 år, det finns alltid saker man gör som förälder som begränsar istället för att utmana. Men vi måste också våga blunda när barnet faktiskt testar det där som vi räds.

Man måste våga utmana sitt barn. Människan är funtad så att förändringar är något vi undviker. Man ger sig inte frivilligt ut i det okända. Där måste vi som föräldrar utmana våra barn. Prova nya saker, vistas i nya miljöer, träffa nya människor. Vi måste uppmuntra och locka och framför allt ge möjligheter. Vi måste finnas där till stöd.

Man måste våga utmana välfärdssamhället. Det här är kanske det svåraste. Våra barn är placerade i ett fack. Det finns saker det är ok att man gör (handikappridning t.ex.) och saker man inte “ska” (rida i en vanlig grupp). Det finns saker som förväntas av dem (dåligt immunförsvar t.ex. trots att det bara gäller 50%) och saker de absolut inte förväntas klara av (ta körkort). Låt inte välfärdssamhällets fördommar begränsa ditt barn – kräv att de stöttar istället! En bakomliggande grundidé är att det är SYND om oss föräldrar och SYND om barnet. Mycket av välfärdssamhällets stöd utgår just ifrån det – det är också en väldigt nedlåtande idé som begränsar otroligt mycket. Ditt barn har ingen advokat utöver dig – du måste våga utmana samhället också!

Nja, blev inte sådär välskrivet som jag ville, men kanske, kanske har jag fått fram mitt budskap… eller vad tror du?

“Jag vill ha” är en extremt viktig fras att kunna. Vi hade frasen uppsatt på kylskåpet i så många år att lappen blivit alldeles gul. Att sätta ihop ord till meningar har alltid varit ansträngade för sonen. Nu sitter frasen “jag vill” så hårt att han använder den jämt – även vid fel tillfällen. Men det gör inte så mycket – alternativet, att inte kunna uttrycka sin vilja alls är mycket värre.
Här är en riktigt bra bok om det hela som man skulle kunna läsa tillsammans med barnet (och andra barn så de också förstår!)

Sagan om Saga; Författare: Nina Arvidsson Schloenzig & Caroline Backlund

Här blir det fakta om delfiner, pingviner och sälar med teckenstöd

https://youtube.com/watch?v=uGzzUYVH90U

Det är ett tag sedan sonen kom in i puberteten. Det började under våren i åk 4, han hade humörsskiftningar han inte haft förut och han var hes. Då fattade vi inte. Under sommaren började det växa könshår så då trillade polletten ner. Pubertet!

Han var först i sin grundskoleklass och jag kände att det var något att vara mallig över. Med puberteten kom också kärlek och intresse för ….. sex. Under hösten i åk 5 hände det att han “gned” lite väl på byxorna även i klassrummet. Lärare och assistent vara oroade och visste inte vad de skulle göra. Jag föreslog att de skulle säga att sådan gör man bara när man är själv. Under våren i femman, med ny skola och ny personal föll de sig så väl ut att klassen (en 5-6:a) skulle ha tema pubertet. Efter det har det aldrig varit några problem. Undervisningen var ovärderlig för honom – han fick lära sig det han behövde.

Undervisning i området ska alla elever få. I grundskolans kursplan för åk 4-6 står det:
“Människans pubertet, sexualitet och reproduktion samt frågor om identitet, jämställdhet, relationer, kärlek och ansvar.” I åk 7-9: “Människans sexualitet och reproduktion samt frågor om identitet, jämställdhet, relationer, kärlek och ansvar. Metoder för att förebygga sexuellt överförbara sjukdomar och oönskade graviditeter på individnivå, på global nivå och i ett historiskt perspektiv.”
I särskolan finns motsvarande, i åk 1-6: “Pubertet och hur den inverkar på individen. Sexualitet, reproduktion och olika slags relationer.” och 7-9: “Människans pubertet, sexualitet och reproduktion. Frågor om identitet, relationer, kärlek och ansvar. Preventivmetoder och sexuellt överförbara sjukdomar.” och för träningsskolan: “Pubertet och hur den inverkar på individen. Sexualitet, reproduktion, kärlek och olika slags relationer samt preventivmetoder.”
Således ska ALLA svenska elever få undervisning i detta – och i samband med puberteten eller strax före är lämpligt tycker jag. Det här är något som du som förälder kan och ska kräva.

Material då? Jodå, det finns bra material. Mycket av det som är avsett för grundskolan är redan lätt skrivet och tillgängligt, men det finns mer för den som behöver. Här är några förslag:

Puberteten, vad är det? – ett gratismaterial med teckenstöd från Linköpings universitet. Jag har inte använt materialet, men det ser ut att vara ett bra komplement.

Låt oss tala om pubertet – en del i en lättläst serie där det även finns en bok om mens. Sonen har använt denna bok både på mellan och högstadiet. Jag har dessutom använt den i en vanlig åk 6:a och den var mycket uppskattad (fanns tillgänglig längst bak i klassrummet hela terminen)

Och sen finns förstås mycket bra material på ungdomsmottagningen och hos din skolsköterska!