Tror att vi genomgår en identitetskris nu. Försöker förstå, men blir bara mer förvirrad. När sonen var 6 år välkomnades han till en träningsskoleklass med 3 andra pojkar och en speciallärare utan lärarutbildning som lärare. Tack, men nej tack. Träningsskola kändes inte rätt. Vi valde grundskola och tänkte väl att man får väl kolla in särskola när det blir aktuellt. Det blev aldrig aktuellt, det funkade i grundskolan. Inför gymnasiet så blir vi välkomnade till gymnasiesärskolans individuella programmet – det är det är namnet på gymnasie på träningsskolenivå. Sonen bedöms alltså igen vara på träningsskolenivå. Nåväl, då är det väl mig det är fel på. Kanske har jag en felaktig bild av träningsskola? Det måste vi ju rätta till tänkte jag och började surfa rund på olika klass-sidor och bloggar för att se var träningsskolan egentligen är. Fokuserade på högstadiet. Fina lokaler verkar de alltid ha. Klasser på 3-5 elever verkar vara standard. Innehåller i undervisningen på låg nivå; tema färger – träna på gul röd blå, eller veckans dagar, tema vinter – vad händer med träden? os. Det är så väsenskillt från det sonen jobbar med (migration, kolonialism, förintelsen, droger osv). Jag får det inte att gå ihop.
Jag får verkligen inte ekvationen att gå ihop. Om sonen är på träningsskolenivå som det påstås, då måste det ju vara nått fel på träningsskolan. Om alla kan lära så mycket som han lär sig varför jobbar de fortfarande på förskolenivå? Eller är det sonen det är fel på? Han vet inte att han inte kan lära sig så han gör det ändå? Lite som myten om humlan?
Inte på någon blogg verkar de jobba intensiv med lästräning – på högstadiet torde de flesta jobba med typ 8 sidor. Inte på någon blogg verkar de jobba intensivt med matematik – på högstadiet bör man ju ha passerat räkna antal föremål under 10 i en hög. Kanske är det bloggarna och webbsidorna det är fel på? Kanske visar de inte alls en rättvis bild av vad träningsskola är…
Jag har svårt att tro att elever som vid 16 års ålder fortfarande kämpar med att lära sig grundfärgerna är på samma undervisningsnivå som en som klarar de flesta kunskapskraven i bild för grundskolans åk 9. Det som verkar lättast att tro är att de inte är på samma nivå – att sonen inte hör hemma på träningsskolenivå – ändå är det den enda delen av (gymnasie)särskolan han är välkommen till. OM experterna säger det så måste jag väl tro på dem, eller?
Jag väljer att inte lämna ut de bloggar jag besökt, det här är min kris inte deras och ingen skugga ska kastas över dem!
