I Sverige har vi en frivillig förskola, obligatorisk grundskola och en frivillig gymnasieskola. Det finns en hel del valmöjligheter även på grundskolenivå, men faktum kvarstår att alla måste gå de 9 åren i grundskolan. För elever med utvecklingsstörning finns möjlighet för föräldrarna att välja särskola (OM elevens behov inte kan tillgodoses i grundskola). Grundsärskolan har två inriktningar; ämnen och ämnesområden (tidigare kallad träningsskola). Varken elev eller föräldrar har rätt att välja mellan dessa.

Men gymnasieskolan – det är en annan femma! Gymnasieskolan är frivillig. Eleven har själv rätt att välja inriktning på sin utbildning. I princip alla ungdomar går gymnasieskolan. De har rätt att välja fel. Det är ok att välja utbildningar som leder till ett yrke med en mager arbetsmarknad. Det är ok att välja en praktisk utbildning även om man har läshuvud (och vice versa). Det här är den unges första stora val i livet, och den enda begränsningen är betygen från grundskolan.

För elever med utvecklingsstörning finns möjlighet att söka gymnasiesärskolan. Här begränsas inte valen av betygen. Ett av gymnasiesärskolans program, det individuella, är bara öppet för de elever som, efter särskild utredning inte bedöms klara ett nationellt. Det betyder dock INTE att eleven i fråga inte får söka ett nationellt program på gymnasiesärskolan! De nationella ska nämligen vara öppna för ALLA elever med rätt till gymnasiesärskola. Det spelar ingen roll om lärare eller andra tjänstemän anser att eleven ska gå ett individuellt program om eleven SJÄLV vill något annat.

Därför vill jag uppmana ALLA föräldrar att hjälpa era barn att faktiskt välja gymnasieprogram själva. Det är det normala för en 15-16 åring och borde vara så även om man har Downs syndrom.

Skulle ni stöta på tjänstemän/lärare/rektorer/Studirvägledare som påstår att de inte får välja så kontakta FUB. De har tillgång till den utredning som Skolinspektionen gjort i frågan där de slår fast att det finns ett fritt val.