Ett barn med Downs syndrom behöver extra stöd för att förskolevistelsen ska vara positiv för utvecklingen. Det är varken rättvist mot barnet eller personalen om det inte finns någon personalförstärkning.
Det finns två alternativ; personlig assistent (som tyvärr ofta kallas för något annat av någon mystisk anledning) eller allmänt ökad personaltäthet. Båda alternativen har för- och nackdelar, här har jag spaltat upp några:
Personlig elevassistent:
+ vet exakt vad som ska göras med barnet och hur det ska bemötas
+ har alltid tid för barnet, finns alltid till hands
+ om denne har specialutbildning, t.ex. använder TAKK
– om ingen vikarie sätts in när assistenten är sjuk
– barnet kan bli alltför beroende av en person
– om assistenten står för alla anpassningar, finns risken att man inte tar hänsyn till barnets behov vid förskolans planering då uteblir inkluderingen.
Ökad personaltäthet:
+ alla tar ansvar för och vet vad som ska göras och hur barnet ska bemötas
+ mycket liten risk för beroende och inlärd hjälplöshet
+ om hela arbetslaget får den specialkompetens som krävs, t.ex. TAKK
– om arbetslaget inte fungerar blir ansvarsfördelningen oklar
– om bemanningen är mindre än vad som skulle behövas
– om resursen slukas av vikariat
På vår förskola har man valde man att ha en extra 50%-tjänst för att han är där (han gick 28 timmar/vecka fram till han var 4,5år och därefter 15 timmar/vecka). Vi föräldrar tycker att detta är bra. Oftast har resursen inte slukats av vikariat, även om det har hänt enstaka gånger. All personal tog hand om honom och tränade med honom.
Vi hade i hans individuella plan nedskrivet att resursen finns där för hans räkning. Planen är undertecknad av rektor. När allt fungerar kan detta tyckas vara onödigt, men när neddragningar är ett faktum är det mycket viktigt att ha det där undertecknade dokumentet. Ett år hände detta:
Neddragningar! (10/6) Neddragningar har aviserats. Hur kommer det att påverka hans resurs? Kommer han få det sämre nu?
Katastrof! (27/8) Hans resurs används inte till honom! Rektorn talade om att eftersom det kommit nya besvärliga barn hinner personalen inte med vår son. Kriget är ett faktum….
Det lättar ! (14/9) Efter möte med oss den 3/9 bestämde rektor att man skulle anställa en barnskötare till. På måndagen var hon på plats och ordningen återgick
“Även om personalantalet minskas, så måste det barn som behöver de extra resurserna i första hand få del av dem. Daghemmet har ju fått assistenten därför att barnet finns där!” (blom, sjöberg, 1992)
