Två artiklar vill jag tipsa om. Den första om en publicerad poet. Så här står det i artiklen:
I skolan fick inte Sofia göra några mer krävande saker, som andra barn. I stället lagade hon ofta mat och gick runt till de andra elevernas klassrum för att ta hand om deras sopor. Läsa och skriva, det hon längtade så hett efter, blev det inte så mycket av.
Laga mat och sortera sopor viktigare än läsa och skriva!!!! I den svenska skolan idag!!! Otroligt, skulle nog de flesta utropa. Det tragiska är att väldigt många av dessa förfärade människor skulle tycka att matlagning och sopsortering är helt ok om de först vetat att poeten i fråga har Downs syndrom. Fast journalistens artikel lyfter detta på ett mycket bra sätt. Få en stor eloge till honom, och till poeten Sofia Isaksson med avslutningen:
– Människor behöver veta mer om hur det är att vara annorlunda. Som jag är. Vi behövs vi också.
Avslutar sedan med en länk till ett debattinlägg av Tideman och Szönyi som bl.a. skriver:
Sverige är snart ensamt om att ha särskola som en egen skolform. Därför måste vi ägna tid och energi åt att försöka göra sorteringen av elever mellan grund- och särskolan så bra och precis som möjligt. I stället behöver vi utveckla vårt skolsystem så att alla omfattas av skolformen grundskola och där tillförsäkras en god skolgång, oavsett eventuell funktionsnedsättning
Lysande, som vanligt.
