Jag tränger allt längre in i metoden bakom talblocken i Numicon. Till min hjälp har jag min son och några elever. Det här är väldigt roligt för jag tycker att jag också utvecklas så mycket också.
Har du inte hört talas om numicon så gör en sökning på Youtube och pinterest så får du en massa bilder av materialet. Materialet var det som lockade in mig – men nu är jag mer fascinerad av metoden bakom materialet. Små steg från det väldigt konkreta och så smygande med lite mer abstraktion tills det sitter. Talblocken som de flesta refererar till som Numicon är bara steg 1. Storycards, cuisenairestavar och tallinjer kommer sen.
Jag har lärarhandledningarna för Closing the gap (motsvarar den första svenska utgåvan), kit 1 och kit 2 (de äldre versionerna). Liber håller på att göra om den svenska utgåvan så att den ska bli mer omfattande. Helt rimligt för closing the gap motsvarar förskoleklass och hösten i åk 1. Lite för lite att ta sig in i svenska skolan. Men vad det blir återstår att se.
I första boken jobbade vi i två år med sonen (vi är periodare när det gäller matten och skolan hakade inte på). På vissa områden ordentlig framgång, andra inte. I första boken använder man inte symboler som +,-,= alls utan det handlar om att beskriva vad man gör, en utmaning för en kille med språkstörning. Men vi tog teckenremsor till hjälp (tecken är också föreslaget i handledningen). Numera jobbar vi i kit 1. Det intressanta är att man backar lite i kit 1, först genom att introducera stavar och tallinje och via skrivna ordlappar går vidare till symbolerna. +/-1 och +/-2 på alla möjliga sätt. Jag tror vi kommer att stanna på detta steg tills det är helt befäst.
Jag vet att detta material är dyrt. Det fick mig tyvärr att tveka i flera år. Dumt, för det är precis det som är rätt för oss (och dessutom tror jag att andrahandsvärdet är rätt stort det också – har aldrig sett någon som velat sälja sitt material!). Nu gråter vi inte över spilld mjölk utan kör på nu istället – det är aldrig försent att lära!