När sonen bara var några år gammal pratade jag med en annan förälder. Denna förälders barn hade syskon som var mycket äldre och de hade varit utbytesstudenter under gymnasiet. Förälderns stora sorg var att barnet med Downs syndrom aldrig skulle kunna få samma upplevelse.
Jag hade lite svårt att relatera, kanske för att sonen och hans syster var våra första barn och de fortfarande var små. Kanske för att jag själv aldrig varit utbytesstudent. Men samtalet hängde med mig genom åren. Varför skulle det vara omöjligt? Kanske man kan få till det på nått annat sätt “än det vanliga”?
Nu är sonen snart 20 år. Han har varit “pluggat” på skolor utanför landet vid två olika tillfällen; som 5åring i USA och som 19åring i Indien. Erfarenheter som varit möjliga genom hans pappas arbeten. Hela familjen har flyttat helt enkelt. Det är inte alla förunnat göra sådana här resor. Men det finns andra sätt att få “ta del av världen”. Vi har också varit på ett läger för barn med DS och deras familjer i TJECKIEN. Det är bara en vecka – men visst ger det en större erfarenhet än semesterresan. Å andra sidan kan man säkerligen göra semesterresan så att man genom den kommer närmare andra kulturer.
Det har sannerligen inte varit smärtfritt, men kan man så tveka inte – ta chansen direkt, det är värt det!
Tyvärr vet jag inte om föräldern som lyfte detta för mig någonsin fick chansen att ge sitt barn med DS möjligheten, men jag hoppas att det gick vägen.
Bilden föreställer sonen med en låtsasmustach när den Indiska skolans cricketplan förvandlats till den årliga FUN FAIR.
