Det här med flerspråkighet är intressant. Generellt kan sägas att i kulturer där ett språk är förhärskande (som större delar av Sverige) anses flerspråkighet hindra barns språkliga utveckling, medan den åsikten helt saknas i kulturer som är naturligt flerspråkiga (t.ex. delar av Kanada).
Min man är uppvuxen med 2 språk. När vi väntade barn blev detta en fråga att fundera på för honom. Vilket språk skulle han prata med sina barn? Svenska eller tjeckiska? Barnen föddes och ett av barnen visade sig ha Downs syndrom. Skulle detta förändra något? Han hade inte bestämt sig än. Jag passade på att läsa på om flerspråkighet och allt jag hittade uppmuntrade. Det skulle inte finnas några hinder. Efter mycket om och men valde han ändå svenska – det berodde dock INTE på att ett av barnen har Downs syndrom utan på hur han själv kände inför språken. Vi valde dock att ge som enkla ord, fraser, sagor, sånger och tv-program på tjeckiska. Som 4åringar visste de knappt vem pippi var, men hade full koll på den lilla mullvaden och biet Maja.
Första gången vi stötte på idéen om att det inte var smart var när vi träffade logoped och sonen var nån månad gammal. V hade fått se en film om språkträning med fokus på svenska språkljud (misstänker att det var en av de gamla filmerna om Karlstadmodellen, men minns faktiskt inte filmen så den gjorde inget vidare intryck då). Jag påpekade att det där ju bara fokuserade på svenska språkljud och om han skulle få tjeckiska också hur gör vi då? Tror inte logopeden var förberedd på att det fanns invandrarbakgrund till familjen för hon blev lite ställd och sa sen att införa två språk skulle vara dåligt (säger hon det till nyanlända svenskar också!?!). Jag minns förstås inte ordagrant, det här är ju 16 år sedan utan det beskriver min upplevelse av det hela.
Nästa gång vi stöter på åsikten är det när vi informerar hab om att vi tänker flytta tillfälligt till USA och placera sonen i amerikansk skola.
“Glatt berättade vi för vår psykolog på habiliteringen om resan och möttes av ett bekymrat utlägg som i princip gick ut på att det nog var en dålig idé. Ett helt nytt språk skulle stoppa upp språkutvecklingen. Ett telefonsamtal med specialpedagogen ledde till samma sak, ett nytt språk var ingen bra idé eftersom hans språkutveckling var så väldigt sen. ” (Utdrag ur boken Alabama)
Men verkligheten tog revansch – det där med att flerspråkighet skulle vara ett problem är nämligen en mycket seglivad myt. De 5 månaderna i amerikansk skola ledde till ett ordentligt skutt i språkutvecklingen. Naturligtvis lärde hans sig engelska, både att förstå och delvis uttrycka sig. Hans repertoar av talad ord mångdubblades, det intressant var att det inte bara var engelskan som utvecklades – han utvecklades i svenska också – massor! Det var som om den språkliga delen av hjärnan fick en extra kick av att lära sig ett nytt språk.
Så när han inför åk 6 fick erbjudandet om att börja läsa spanska hoppade vi självklart på det tåget!
Vad vet man då om flerspråkighet? Jo, föräldrar ska prata det språk de känner sig mest bekväma med – det språk de kan uttrycka känslor på. Det gäller alla barn, även de med Downs syndrom. Språkutvecklingen hos flerspråkiga barn är inte störd, men kan ibland vara lite långsammare i starten. Barn blandar sällan språken. Är ni en flerspråkig familj, eller om ni vill lära ert barn ytterligare ett språk så finns det en Facebook grupp där det finns föräldrar från hela världen med erfarenhet av flera språk och DS. Gå med i den så du kan få stöd!
DS Languages
