De finns de som tror och uppmuntrar oss föräldrar att prata så mycket som möjligt med våra barn som inte själva pratar (eller bara pratar lite). Jag har mycket svårt att förstå den inställningen. Tänk dig att du ska lära dig ett helt nytt språk. Ett språk som du inte kan något av innan.
Vem vill du ha hjälp av?
Den som bara pratar på i flera minuter och sen undrar varför du inte också börjar prata.
eller
Den som säger ett ord i taget. Ord för sådan du och hen gör tillsammans eller ord för sådant ni ser eller hör tillsammans.
Sen finns det de som säger att så länge man tecknar samtidigt är det inget problem. Då blir det tydligare och man pratar långsammare. Ok… ta då och titta på ett teckenspråkstolkat program på TV utan ljud och text. Jag kan TAKK rätt bra, men jag lär mig ingenting av att göra det. Det går alldeles för fort. Man måste förstå att tecken också är ett språk – och ord man inte kände till. Få tecken är så enkla att ett barn som inte talar eller tecknar intuitivt förstår vad tecknet betyder.
Dr Jim brukar säga att om du sköljer ditt barn i språk riskerar du att dränka det – jag anser att det även gäller tecken.
Det bästa för oss har varit att försöka matcha vårt tal och tecknande till sonen med en nivå som HAN skulle kunna göra tillbaka till oss.
Sänk dig till barnets nivå, inte bara fysiskt – för det är på hans nivå ni får kontakt.
