I somras träffade vi två logopeder från Holland som under två timmar jobbade med sonen. Det jag tog med mig från det mötet var att inte glömma det fysiska i talträningen. Att förstärka med stora motoriska rörelser och känsel. Allt från att krama hans hand med ett tryck för varje stavelse till att bolla. Vi har bollat och kastat mycket – men mest när han var yngre. Nu tar vi upp det igen.
Idag blev det en boll för ng-ljudet (vi har en ärtpåse någonstans, men den kunde jag inte hitta). NG-ljudet är nytt och svårt för sonen. Vi växlade mellan ng-lidet och olika vokaler genom att kasta bollen mellan oss. Så här i början har vi en kort ljudpaus mellan vokalen och ng-ljudet eftersom det är lättare.
En bollövning som Holländarna rekommenderade var att kasta boll mellan varandra för att öva stavelser i ord. 1 stavelse = ingen studs, 2 stavelser = 1 studs osv. Det kändes som ett bra sätt att känna in skillnaden i längden på ord. Det ska vi göra mer när våren är här på allvar tror jag.
