Det hela började när sonen var ca 1½ år gammal och skulle börja på förskolan. En mamma till en flicka med Downs syndrom föreslog att vi skulle köpa en digitalkamera som förskolan kunde låna för att ta bilder på sonen så att han på så sätt kunde ”berätta” om sin dag. Det lät bra så vi gjorde det. I början så experimenterade vi en del med att skriva ut bilder och visa honom, men det som väckte hans intresse var att titta på bilderna på datorskärmen. Varje kväll tittar vi tillsammans på bilderna genom ett vanligt bildspel. Då, när han bara var 1½ år, sa han inget, men så småningom började han peka. Vi vuxna blev allt bättre på att tolka hans små signaler och ge honom utrymme att själv uttrycka sig och tittandet växte till små dialoger. Dialoger som länge bestod av annat än ord.
Idag har han ännu långt kvar till att kunna berätta om sin dag med ord, men han samtalar gärna kring dagens bilder med gester, ljud, ljudord och ord. Vi inväntar hans tur, men tar också plats själva, på så sätt övar vi hans sociala förmåga. Han vill gärna få ord benämnda för sig och härmar numera gladeligen alla ord vi säger, på så sätt får han övning i att forma ord och förstärker också sitt ordförråd. Vi försöker hålla oss på hans nivå i kommunikationen och aldrig skölja ord över honom. Det viktiga är att vi får ett jämlikt samspel, men vi visar honom också nästa steg. Nu handlar det om att ge honom en kort mening för de ord han uttrycker. Tidigare handlade det mest om att ge honom ord för saker/händelser. Principerna för samspelet kommer från James MacDonalds Kommunicerande Samspel.
Att titta på dagens bilder är alltså ett sätt att få till en daglig språkträning genom att diskutera det som är viktigt i sonens dagliga liv. Som bieffekt får han också möjlighet att hänga upp händelser i minnet genom att vi ofta backar och tittar på några tidigare dagar också. Tid är ett svårt begrepp, men genom bilderna blir dagarna konkreta för honom.
Andra barn som använder digitalkameran gör på andra sätt. En mamma berättade att man skrev ut dagens bilder på papper och skapade små böcker där varje bild fick ett tecken. En assistent i en skola berättade för mig att sista lektionen varje dag limmar eleverna in bilder i en dagbok och personalen hjälper till att skriva bildtext, boken går sen hem till föräldrarna.
Vill du läsa mer om digitalbilder finns en bra bok:
bilder til dialog og opplevelse av Jörn Östvik
Tillägg 18/9 2011: Länken uppdaterad:
http://www.tks2.no/tks_dokumenter/bilder_til_dialog_og_opplevelse.pdf
