21:an

Jag vet hur mycket jobb det ligger bakom sonens fotbollslag och jag är tacksam över att andra axlar det jobbet. Sonen är ju en sportkille, men jag hade inte orkat driva både fotboll och hockey. Tack vare att andra föräldrar axlat fotbollen blir det möjligt.

Men det är tyvärr ofta han underpresterar, både på träningar och matcher. Han liksom lunkar på och tränarna hinner inte ge maxima pushning till alla (och det är det verkligen ingen som kräver!). Ibland gnistrar han till och spelar mycket bättre. Hur kan vi ordna så att han utvecklas mer här, titta på fotboll? I skolan finns inte elever ens till ett lag så ingenting där.

Sonen älskar att gå till tandläkaren – för hans alldeles egna tandsköterska är toppen (och så finns det en underbar spegel så man kan titta på sig själv). Skönt när saker funkar också….

Hoppsan vad tiden går fort – jag hann inte med det jag ville före jul. Men är det något som sonen lärt mig så är det att stoppa upp och inse att inget är försent. Här kommer del 4 av önskelistan – hur vanliga leksaker kan uppmuntra utveckling och/eller delaktighet.

Spel är otroligt bra på många sätt. Här valde jag klassikern “Vem är vem”, ett spel som det tog många år för sonen att förstå hur han skulle spela. Han är fortfarande ingen höjdare på det. Det roliga är att hans logoped också valt ut just det spelet under hans senaste besök. Syftet är att jobba med pragmatik – alltså hur han använder språket, han behöver bli bättre på att förstå vilken information mottagaren behöver för att förstå och då var det här spelet ett av hennes tips. Det andra var att leka “I spy” (vad heter den leken egentligen på svenska?) med hjälp av en bok så han fick en “titta & hitta-bok” om FROST i julklapp.

Men tillbaka till spel – det finns hundratals spel att välja bland. Jag köper dem ofta på loppisar. I början måste man förenkla. Just det här spelet förenklas genom att ha korten liggandes på bordet istället så att motståndaren (du) ser att hen verkligen vänder ner rätt kort. att förstå att man ska ta bort alla MED glasögon när jag svarat NEJ på frågan om glasögon har varit tufft.

Det är lite trångt i vår ishall, man måste i princip tränga sig förbi spelarbåsen för att ta sig mellan omklädningsrum och kafeteria. Sonen gillar ofta det. Han passar rätt ofta på att hindra folk (så de måste prata med honom), nästan alla stannar till och snackar. De flesta vet vem han är, de kanske inte “lyssnar” men de accepterar och SER honom. Att bli sedd är viktigt. Av de få som inte snackar med honom utan tycks finna situationen obekväm (han hindrar ju dem från att passera) är de flesta människor från gästande lag – de som inte vet vem det är. Det här att vara känd är viktigt för att få bli sedd och accepterad. Då måste man finnas med där det händer. Det är flera faktorer som gör att han är känd i klubben. Att han gick i vanlig hockeyskola i flera år tror jag har haft stor betydelse. Att han fått spela med A-laget (mot ungdomslaget) har gjort honom känd. Att han besökt matcher och att han själv spelar. Det sista är viktigt – han är en spelare.