21:an

Det är ett tag sedan han slutade tjata. Han har nog greppat att vi inte tänker skaffa fler barn. Han har redan tre systrar varav två är yngre. Det där med syskon är intressant. Vet du att det faktiskt finn människor som tror att det är SYND om syskonen till ett barn med Downs syndrom? Det finns människor som gör ABORT bara för att de inte vill att ett äldre syskon ska få lida… vansinne! Hur kan man låta människor göra abort på så felaktiga grunder? Att ha ett syskon med downs syndrom är annorlunda – och helt normalt om det är det man har. Väldigt många människor jag känner som har barn med downs syndrom skaffar yngre syskon – skulle man göra det om syskon lider? Knappast!

Nåja, egentligen hade tänk att skriva om det här med att bli storebror istället. Sonen var 4 år och 3 månader när lillasyster M föddes. Vi förberedde genom att läsa en massa böcker om bebisar som föds och jag tror det var nu han fick en gravid Barbie-docka också. När Lilla M föddes – Oj oj oj vad stolt han var. Han började göra saker jag inte trodde han kunde – som att gå hela vägen till och från dagis – med handen på vagnen och ett stolt leende på läpparna. Det var lite jobbigt för han var fortfarande blöjbarn och orkade inte alltid gå – men det gick. Och han gick och “ammade” dockorna, det tog många år att få honom att inse att han aldrig skulle kunna göra det 😀

Sen tog det några år och när han var 8½ år föddes lillasyster K. Åter igen stolt storebror. Och återigen tog han ett mognadskliv framåt. Han började hjälpa till mer. Han ville ta ansvar för bebisen.

Att sen ha 3 systrar (den tredje är han tvilling – en minut äldre än honom) har han och kommer att ha nytta av hela livet.

Numicon har fått vila lite när vi fokuserat på annat, så idag testade jag hur han fixar målstolparna i handledningen för att se om något tappats – samtidigt som jag ökade svårighetsgraden lite.

1a. Visa eleven talblocket för 7 och be henom bygga talblocket med pluggar.

Jag visade talblocket, men när han tog pluggar så plockade jag undan för att se om han verkligen hade bilden i sig. Det hade han!

1b. Bygg talblocket för 9 med pluggar och be eleven välja rätt talblock.

Även här dolde jag det byggda medan han fick välja och det gick väldigt fort. Han behövde bara en sekunds kikande.

2. Gör ett mönster med varannan röd och varannan gul och be eleven kopiera mönstret.

Han tittade och sedan dolde jag mitt original medan han började bygga. Inga problem alls.

3. Gör ett mönster med blå-grön-blå-grön-blå-grön och be eleven fortsätta mönstret.

Jag försökte dölja, men det fick jag först inte. När han satt dit en blå och en grön fick jag dölja de jag satt. Sista pluggen skulle ha varit blå, men han satte två gröna. Jag lyfte bort så han kunde se hela, men han tyckte det var rätt. När jag sa att det var fel hittade han felet och rättade till det.

4b. Peka på olika talblock utan ordning och be eleven namnge.

Det var inga problem alls.

5. Låt eleven matcha sifferkort och talblock som inte ligger i ordning.

Inga problem.

6a. Visa sifferkortet med 8 och be eleven bygga talblocket med pluggar.

Inga problem trots att jag bara lät honom se kortet en mycket kort stund.

6b. Säg 10 och be eleven bygga talblocket med pluggar.

Inga problem trots att jag inte tecknade.

7. Be eleven göra ett upprepande mönster med pluggar.

Till min stora förvåning fattade han direkt (jag tecknade “upprepande”) och byggde helt rätt med varannan av två färger!

8a. Ge eleven talblocken för 3 och 4 och be henom att lägga ihop dem och tydligt säga hur hen gör (t.ex. tre plus fyra är lika mycket som sju)

Nä, här blev det stopp. Lägga ihop och komma fram till 7 gick bra, men säga – nä – de fraserna satt inte kvar längre. Dags att öva på dem helt enkelt. Funderar på om vi ska använda den klassiska tanketavlan till detta. Kanske med innehållet “symboler-talblock- fras-räknesaga” i rutorna.

De finns de som tror och uppmuntrar oss föräldrar att prata så mycket som möjligt med våra barn som inte själva pratar (eller bara pratar lite). Jag har mycket svårt att förstå den inställningen. Tänk dig att du ska lära dig ett helt nytt språk. Ett språk som du inte kan något av innan.

Vem vill du ha hjälp av?
Den som bara pratar på i flera minuter och sen undrar varför du inte också börjar prata.

eller

Den som säger ett ord i taget. Ord för sådan du och hen gör tillsammans eller ord för sådant ni ser eller hör tillsammans.

Sen finns det de som säger att så länge man tecknar samtidigt är det inget problem. Då blir det tydligare och man pratar långsammare. Ok… ta då och titta på ett teckenspråkstolkat program på TV utan ljud och text. Jag kan TAKK rätt bra, men jag lär mig ingenting av att göra det. Det går alldeles för fort. Man måste förstå att tecken också är ett språk – och ord man inte kände till. Få tecken är så enkla att ett barn som inte talar eller tecknar intuitivt förstår vad tecknet betyder.

Dr Jim brukar säga att om du sköljer ditt barn i språk riskerar du att dränka det – jag anser att det även gäller tecken.

Det bästa för oss har varit att försöka matcha vårt tal och tecknande till sonen med en nivå som HAN skulle kunna göra tillbaka till oss.

Sänk dig till barnets nivå, inte bara fysiskt – för det är på hans nivå ni får kontakt.