För flera år sedan var jag på en kurs, på samma kurs fanns även andra föräldrar till barn med olika funktionshinder. När vi ska lämna kursen kommer en annan mamma fram och säger:
– Du har också en Downie, eller hur?
Hon överrumplade mig, men för ovanlighetens skull fann jag mig:
– Nä, jag har ingen downie, jag har en son och han RÅKAR ha downs syndrom
Mitt svar var inte det väntade och det är möjligt att hon blev förnärmad, men jag tog och tar fortfarande illa upp när någon förminskar min son till en diagnos, det blir inte bättre för att man “gullifierar” ordet. Skulle någon tycka att det är ok att säga “mongis”?
Sorry, men jag ser inte skillnaden.
Downs syndrom är en av sonens diagnoser – det påverkar naturligtvis honom mycket, men är inte det enda som definierar honom som person – och inte det som han upplever som viktigast.
Vi som är nära människor med Downs syndrom vet att de är mer än en diagnos, så varför använda sådana stigamatiserande uttryck?
