Tack och lov talade ingen om för mig att barn med Downs syndrom inte kan amma. Det läste jag mig till långt efter det att vi fått amningen att fungera. Eftersom han var för tidigt född orkade han inte amma till en början med, men när vi åkte hem ammade han helt.
Det var viktigare för honom att ligga helt rätt mot bröstet när han skulle amma. Det ställde till problem vid dubbelamning (alltså när man ammar två på en gång) och nattamning. Nattamningen löste sig genom att jag la en mycket liten kudde under hans huvud. Detta var en stor lättnad för mig, som slapp sitta upp varje gång han skulle äta under natten. Under en period hade han också svårt att hinna svälja för att det kom för mycket mjölk på en gång, då fick jag började jag med att handmjölka lite och sen fick han bröstet.

Den första tiden fick han ofta bröstmölk i nappflaska av pappa under natten. Orsakerna var två; dels var hans viktuppgång för liten, dels orkade jag inte amma två barn nattetid (jag behövde sömn!).

Sonen föddes med ett hjärtfel och det gjorde att han inte orkade så mycket. Amningen tog vanligtvis upp mot 40 minuter, ibland 1 timme.
Han slutade amma när han var 25-26 månader gammal. Vill du läsa mer om amning föreslår jag Nanna Bylunds bok “Att amma“.

OBS! Amning kräver mycket av mamman. För att det ska fungera måste pappan rycka in och sköta en hel del av hushållssysslorna – även om han jobbar heltid.