Jag tror nog att de flesta av oss förstår vikten av att kunna sin historia för att vi som samhälle ska utvecklas och inte falla i samma grop om och om igen. Tyvärr är det precis vad som händer när det gäller människor med utvecklingsstörning. Vi kan inte historien och lär därför inte av våra misstag.
I det här inlägget väljer jag att lyfta fram 4 böcker som kan hjälpa till att bota historielösheten på området. De är inte prioriterade på något vis i listan utan kompletterar varandra.
1. “Några trådar i FUB-väven, om Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna från 1950-tal till 1980-tal” av Olov Andersson (utgiven av FUB)
I den här boken följer vi samhällsutvecklingen genom en förening. Boken beskriver föreningens utveckling, men eftersom den påverkas av samhällsutvecklingen ger den en bild av det som händer utanför föreningen också.
2. “Särskolans historia i Östergötland” av Stig-Ulf Ekendahl (utgiven av Landstinget i Östergötland)
I den här boken får vi möta hur skolan utvecklades för elever med utvecklingsstörning. Fokus är utvecklingsen i Östergötland, men man får också veta att den tidvis skiljer sig från utveckling i andra delar av landet. Den här boken gav mig en mycket större förståelse för varför vi över huvudtaget har en särskola.
3. “Problembarnets århundrade” red. Mats Börjesson och Eva Palmblad (Studentlitteratur)
Det här är en bok med 5 vetenskapliga artiklar som alla fokuserar på särskilt stöd och skola. En av artiklarna (“Den som icke kan tillgodogöra sig folkskolans undervisning” av Judith Areschoug) är mest intressant, men även de andra hjälper till att skapa en mer nyanserad bild av samhällsutveckling och synen på barn och lärande.
4.”Normaliseringsprincipen” av Bengt Nirje (Studentlitteratur)
Det här är en mycket viktig bok, den samlar de artiklar Bengt Nirje skrev om det som kallas normaliseringsprincipen, ett begrepp som ofta används felaktigt. Nirje påverkade mycket under sin tid, mycket av den amerikanska inkluderingen tog fart just pga av Nirje. Han blev inte samma profet i sitt hemland tyvärr. Mårten Söder kommenterar också Nirjes artiklar i ett nutida sammanhang. Den handlar om samhället och utvecklingsstörning i stort.
 |
 |
 |
 |
