Sonen har just avverkat sina första tre arbetsveckor. Riktiga arbetsveckor med riktig lön. Ett sommarjobb. En typ av konstruerat sommarjobb som kommunen ordnar för gymnasieungdomar. Vi som försöker tänka inkludering tänkte inte ens på att söka, trots att tvillingsyrran redan gjort det och jobbar både jul- och påsklov. Varför gjorde vi inte det? Vad var det för slags hindrande tänk som byggde den muren?
Nu hände det lite tråkiga saker som gjorde att maken i vredesmod skickade in en ansökan, som en slags protest. Någon protest blev det inte för ansökan mottogs av handläggare som tyckte att det var helt SJÄLVKLART att han ville ha ett sommarjobb. Åh, såklart att det är självklart! Varför insåg vi inte det? Nåja, denna fantastiska handläggare tittade igenom vilka gymnasieungdomar som i sin sommarjobbsansökan nämnt att de kunde tänka sig att jobba med funktionshinder. Sedan kontaktade hon oss för att förhöra sig om hans behov och om vi trodde att det skulle funka med en sommarjobbande gymnasieungdom. Det trodde vi – särskilt den hon föreslog.
Så det här inlägget skriver jag för att fler ska inse det som det tog lite tid för oss att inse, att sommarjobben (eller lovjobben) för gymnasieungdomar såklart gäller alla – även de som behöver rätt mycket stöd för att fixa sitt jobb.
Hur gick det då? Jättebra. Uppgifterna var städning, ogräsrensning, staketbygge, måleri mm. Mycket tack vare sin “stödperson” och riktigt bra handledare som inte alls såg begränsningar.
