Myter florera på alla plan i livet. Har man inte kunskap kan man lätt tro att myten är sann. Jag har skrivit om “argument” som används för att få föräldrar att välja särskola förr, men nu har det tillkommit några att skriva om…
Studievägledaren/rektor säger att hen inte har rätt till gymnasiesärskolan om vi inte flyttar henom till särskolan innan hen går ut nian (alt. skriver in i särskolan).
Om en elev anses vara behörig till gymnasiesärskola ska utredas, det har inget alls med var eleven gått tidigare. Att det ska vara tvingande att gå grundsärskolan först är en myt och det förstår var och en om man tänker sig en elev som flyttar till Sverige och har en utvecklingsstörning. Denne ska självklart få börja gymnasiesärskolan utan att behöva börja om i grundskolan. Det gäller alla.
Studievägledaren säger att vi måste flytta hen till särskolan för att få information om gymnasiesärskolan.
Det här råkade vi ut för. Och jag måste erkänna att det inte har varit lätt att få bra information eftersom flera gymnasiesärskolor drar öronen åt sig så fort det uppdagas att sonen inte går i särskola. Men omöjligt har det absolut inte varit och med ordentliga påtryckningar från oss föräldrar har det varit möjligt att praoa (teste på) på gymnasiesärskolan också.
Rektorn säger att alla elever måste nå målen.
Ja, det är sant – rent teoretiskt. Det har dock inget med placering att göra utan med resursfördelning. Rektorn ska sätta in resurser så att målen nås (även i de fall alla vet att det är omöjligt). Många elever UTAN utvecklingsstörning har inte en chans att nå kunskapskraven – särskolan är inte aktuell för dem så varför ska det vara det för oss?
Lärarna säger att det blir svårt att inkludera i åk 3 för då kommer nationella proven.
Öh? Va?!?! Finns det verkligen lärare som säger så här? Verkar helt befängt säger jag som ÄR lärare i åk 3. Inkludering har INGET med nationella proven att göra. Läs gärna mitt inlägg om missbruk av ordet inkludering.
