Det är så fascinerande varje gång man här kommentarer som :
“inkludering är jättebra, men det funkar inte för vårt barn”
Inkludering betyder för mig att få vara delaktig, få kännas att man räknas, i en miljö där man mår bra och utvecklas.
“Det är jättebra att få vara delaktig i en miljö där man mår bra, med det fungerar inte för mitt barn”
Hmmmm…. dessa föräldrar måste ha en annan definition av inkludering än jag… hoppas jag.
Då kanske någon surt svarar:
ALLA BARN KLARAR INTE STORA GRUPPER!
Nä, det är många barn som inte klarar stora grupper, men inkludering betyder inte “stora grupper”. Att klumpa ihop alla barn i en stor grupp utan att ta hänsyn till deras individuella behov ÄR INTE inkludering. Att skapa två grupper, en större och en mindre kan vara inkludering (men bara om det är det som stödjer de individuella behoven). Att ha ett särskilt rum dit en elev/barn kan gå undan med en personal när mängden stimuli blir för mycket kan vara inkludering – om det är det som behövs.
Då kanske någon irriterat säger:
Det var bara särskolan/särskolans fritids/specialdagiset/särskilda undervisningsgruppen (eller vad det nu må vara) som erbjuder en mindre grupp som hen behöver.
ja, så illa kan det vara, men påstå för den sakens skull inte att det inte är inkludering som fungerar för ditt barn. Det som inte fungerar är att bli inkastad i en stor grupp utan hänsyn till henoms individuella behov!
“Vårt barn var inkluderat i grundskolan i flera år, sen fungerade det inte längre, hen blev utanför och fick inga kompisar”
En annan sådan där fascinerande kommentar. Det låter allvarligt, berätta mer, säger jag – hur ser en skoldag ut? Och föräldern berättar nått i stil med. Hen och assistenten går in i deras jobbarrum och jobbar med det de behöver. Ibland är hen med på rasten, ibland sitter de inne och lyssnar på musik. De går och äter lite tidigare för det blir jobbigt när det är livligt i matsalen, men de har lunchrast samtidigt (för då måste assistenten få ut sin lunch).
Men hallå! ropar jag – var är inkluderingen? Det där är en extremt liten särskoleklass. Inkludering måste utgå ifrån gemenskapen. Delta i morgonsamlingen, gå igenom dagen med resten. Delta i helklassundervisning (som GIVETVIS är anpassad så att hen kan delta), möjlighet att gå undan men BARA om det finns ett sådant behov och BARA när behovet finns. Så långt det är möjligt tillsammans med någon eller några klasskamrater.
“Vi inkluderar särskolans elever i vanliga klasser också, i alla fall de som klarar det och i de ämnen de klarar det”
En fascinerande kommentar från en lärare på en särskola på högstadiet. Hen tycks tro att inkludering handlar om att vara smart nog. Hen har inte förstått att inkludering handlar om ALLA. Den skolan har ingen inkludering what so ever.
Inkludering betyder inte “gå i grundskolans hus och tillhöra en klass”, inkludering betyder inte “vara i stor grupp”, inkludering betyder inte “klara sig utan stöd”
Så sluta missbruka ordet – använd det BARA när du menar det!
