Vi sitter på stranden. Jag äter en bulle och bredvid mig ligger bullpåsen, där finns också den glutenfria chokladmuffinsen.
X: Äta
Jag tittar på honom men fortsätter att äta min bulle
X: Äta bulle.
M: Jag äter bulle.
X: Brun bulle.
Jag fortsätter att titta uppmuntrande men gör inget mer än att äta på min bulle.
X: Jag vill äta brun bulle.
Jag ger honom muffinsen.
M: Muffins!
Det här påminner hur litet en tonåring gör om han inte förväntas göra mer. Det påminner mig om hur mycket han faktiskt kan om jag bara inväntar honom. Han kan så mycket mer än många tror.
Det här bevisar att även vid 14 års ålder utvecklas han fortfarande kommunikativt, men som precis som många tonåringar och vuxna, kommer han att göra så lite som möjligt om det tillåts.
Det visar att JAG är på rätt spår, att jag faktiskt använder mig av vad jag lärt mig:
Matchande – jag pratar inte mer än han gör.
Balans – jag ser till att han också tar plats.
Respons – jag baserar det jag säger på vad han säger.
