När sonen var 4½ år hade han fortfarande inte lärt sig att trampa. Han fick pröva en 12″ trehjuling (Skeppshult) och en 12″ tvåhjuling med stödhjul, eftersom en sjukgymnast sa att det kunde vara lättare att trampa en cykel med kedja. Men han gillade dem inte. Trehjulingen var dessutom för stor så det var säker därför han inte gillade den. Vi pushade nog lite för hårt för han tappade helt intresset för cykeln. Vi fick slänga kraven helt och bestämde att när intresst vaknar igen ska vi ta det på hans linje.
Det skulle ha ytterligare ett år (5½ år) Innan intresset återkom. Både hemma och på förskolan åkte han gärna trehjulingar och kunde nu, när han ville, trampa sig fram 4-5 meter på plan mark. Inomhus där friktionen är mindre gick det ännu bättre. Han började också intressera sig för sin tvåhjuling med stödhjul, men den är ju annorlunda; tramporna är under honom istället för framför och de snurrar ju inte med när cykeln rullar och dessutom så sitter man lite högre och det blir lite vingligare. Han fortsatte att pröva en tid, men gav upp när han inte kände sig säkrare. Det var för läskigt.
Fortsättning följer…
