Det tog tid innan sonen ens var intresserad av att cykla, det var först när han var en bit över 3 år. Han försökte, både hemma och på förskolan, men det gick inte. Fötterna bara for av tramporna och han blev arg och ledsen. Mitt i sommaren fick han ett par trampstöd från hjälpmedelscentralen. Det är en metallplatta med en kant vid hälen som skruvades fast i tramporna (kanske hade ett par avklippta tonårsstövlar gått lika bra?).
Nu gick det! Efter 3-5 cykelturer hade han lärt sig att styra när någon puttar (vi har ett gammalt kvastskaft till hjälp). När sommarlovet tog slut behövde han inte trampstöden längre. Det gick bra ändå, men han hade ännu inte lärt sig att trampa själv.
(fortsättning följer om ni vill)
