Att vara förälder till ett barn med Downs syndrom handlar mycket om tro.
Tro på sig själv som förälder, på min förmåga att välja och göra det som är bäst.
Tro på barnet, på att han kan, kommer att kunna.
Tro på omgivningen, på att de kan accepetera och bemöta både barnet och familjen, att de kan vara till stöd och hjälp.
Tron prövas ständigt och i bland är prövningarna svåra. Men den dagen jag slutar att tro, den dagen har jag dömt ut mitt barn. Då kommer jag att hindra honom. Jag får inte sluta tro, hur svårt det än är ibland måste jag alltid tro; på oss, på honom och på omgivningen.
