Det är tråkigt, men det finns många föräldrar som blir så påverkade av de s.k. experterna att de slutar tro på sitt barn förmåga och kapacitet. Träffar du på någon s.k. expert (personal inom habilitering, sjukvård, särskola eller liknande) som börjar lyfta upp ditt barns svårigheter, som antyder att du har för höga krav, som ställer extremt låga krav på ditt barn, som applåderar sådan ditt barn kunnat länge som något stort, eller behandlar ditt barn som om barnet var flera år yngre än hon är – då ska du börja dra öronen åt dig. Den människan tror inte på ditt barn – de negativa förväntningarna kommer att påverka dig och ditt barn om du inte passar dig.
Hur vet man om man redan trampat i fällan?
Begränsar du ditt barns möjligheter för att du är säker på att det inte kommer att gå innan du provat?
Är du rädd för att låta ditt barn delta i aktiviteter med vanliga barn som ni inte känner?
Behandlar du själv ditt barn som mycket yngre än han är?
Dags att tänka om! Våga prova – riv alla onödiga murar. Förkasta ALDRIG något förren ni verkligen provat. Försök finna en väg ur den onda spiralen och börja tro på ditt barn igen!
