“Det viktigaste som man måste komma ihåg beträffande alla dessa aktiviteter är att barn rör sig – rullar, kryper eller går – om det är lönt. Ibland motarbetar vi faktiskt barnets rörelseutveckling genom att räcka det saker som det vill ha. Det behöver alltså inte röra sig.” (Jeffree, McConkey, Hewson i boken Lekträning med handikappade barn)
Downs syndrom är inte ett rörelsehinder. Naturligtvis kan man ha både downs syndrom och rörelsehinder, men det är ovanligt. Den motoriska utvecklingen är långsammare, men det kommer. Ändå är det inte ovanligt att barn med downs syndrom skjussas i vagn ända upp i skolåldern (och sen får de skoltaxi). Varför? Det är enklare så och det tar betydligt mindre tid.
Regelbunden träning är oerhört viktig som följande lilla historia får visa.
Det här var en liten tjej som gick sista året på förskolan Hon åkte ofta vagn eftersom hon gick så långsamt, blev arg om hon skulle gå och ofta vägrade gå. Det som nu hände var att hennes höft började hoppa ur led. Det var givetvis mycket smärtsamt och problematiskt. Familjen uppsökte läkarvård och fick veta att tjejen var tvungen att träna upp sina benmuskler. Hon skulle GÅ och det mycket. Ville hon inte skulle man tvinga henne, inte bära henne det minsta och absolut inte använd vagn mer. Efter ett år slutade höften att hoppa ur led.
Använd bara vagn när nöden kräver det. Lura inte dig själv med att påstå att nöden kräver det varje dag. Se istället till att det finns tid.
